[av t. stollen, avledn. av stolle, f., långsträckt rundad bergstopp, halvmånformad stollklinga, sidoform till stolle, stollen, m., stolpe o. d. (se STOLL, sbst.2)]
garv. med avs. på skinn: göra mjuk o. smidig gm dragning o. brytning för hand över halvmånformig, mer l. mindre slö stålklinga l. (o. numera vanligen) över bordskant o. dyl. l. i stollmaskin; i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr RÄCKA, v. 1 d.Hirsch LbGarfv. 299(1898). Sin mjukhet återfå de (dvs. skinn till handskar efter färgningen) genom den s. k. stollningen, hvarvid skinnet drages öfver en bågformig, skarp stålklinga. SD(L) 1900, nr 543, s. 3. Många garfvare bereda .. sina matta skinn så, att de före uttorkningen gifva dem en god påstrykning af olja och efter torkningen stolla och polera dem ordentligt. NordGarfvT 1905, s. 12. Stollmaskinen tjänar till stollning, uppmjukning och sträckning av olika läder. Förbundet 1908, nr 9, s. 7. Skinnen äro .. relativt hårda och måste mjukas upp genom s. k. stollning. Detta är ett slags töjningsförfarande, som sker för hand eller i maskin. Varulex. Beklädn. 328(1945). DjurVärld 15: 113(1961).
Ssgr: A (garv.): STOLL-JÄRN. järn (se järn 5 b) för stollning av skinn. Deleen 98(1836). —
