publicerad: 1991
STOMMA stωm3a2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. slang stomma; av sv. dial. (Finl.) stomma, kort o. tjock kvinna, bildl. anv. av stomma, ihålighet i trä, fågelholk (av urholkat stycke av trädstam), nära besläktat med STOMME, sbst.3]
(starkt vard.) mamma (se MAMMA, sbst. II 1) l. mor (se MODER, sbst. 1 b) l. ”morsa” (se MODER, sbst. 1 anm. sp. M 1226); i sht i sg. best. Stomman — (dvs.) mamma. Kväsargrabbar 11 (1902). Det har väl i alla tider funnits vad som i dag kallas bussiga stabbar och stommor. Hellström Malmros 137 (1931). Håll er hemma vetja, ingen av dom andra killarnas stomma eller stabbe kommer dit. Bolin UngVi 16 (1938). IllSvOrdb. (1955).
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content