publicerad: 1942
MAMMA mam3a2, i bet. I, II 3 r. l. f., i bet. II 1 f., i bet. II 2 m.; best. -an; pl. -or (i bet. I Moræus Schonæus 421 (c. 1685), i bet. II Bremer Nina 428 (1835) osv.). Anm. I bet. I användes lat. mamma, pl. mammæ ss. medicinsk fackterm. En form af sjukdom i mamma. Hygiea 1855, s. 614.
Ordformer
(mam- 1700—1737. mamm- 1538 (: ma[m]-moföl), c. 1635 (: Mammoföll), 1685 osv. — Anm. I ä. tid användes ordet äv. i mer l. mindre fransk form: maman (Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 69 (1693)), mamman (Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 75 (1693)))
Etymologi
[jfr sv. dial. mamme, kvinnobröst, spene, ge mamma, ge di, samt t. (lånat fr. franskan) mama (i bet. II), fr. maman (i bet. II), lat. mamma (i bet. I); i bet. II dels av t. mama, dels av fr. maman; urspr. uppkommet i barnens lallspråk]
I. (†) kvinnobröst; anträffat bl. i pl. Kiära Syra, lät mig få / Klappa tina mammor små. Moræus Schonæus 421 (c. 1685).
II. om moder o. i därav utvecklade bet.
1) (i fråga om bruklighet jfr anm. nedan) förtrolig(t) tilltalsord till l. benämning på moder (resp. foster- l. styvmoder) av hennes barn l. i förh. till hennes barn. Mamma behagade intet till at stiga up för the stora trapporna. Carl XII Bref 462 (c. 1692). Du må tro det var mig en glädjedag när jag fick Mammas bref. Roos FamArkiv 36 (i handl. fr. c. 1798). Mamma Westberg stickade bekymrad vidare. Hedenstierna FruW 9 (1890). (Någon) frågade efter notariens mamma. Wägner Norrt. 28 (1908). Pappan såg man aldrig till .., men den rara mamman var själaglad åt sina trymåer i stadsvåningen. Laurin 2Minn. 386 (1930). — jfr GRAND-, OLD-, SOCKER-MAMMA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. som syfta på en moders omsorg om l. klemighet i fråga om sina barn l. den trygghet dessa känna under hennes vård; äv. bildl. Vara på sin mammas gata o. d., se GATA 2 a. Mammas gosse, se GOSSE 1 b slutet. Då jag, som Mammas bästa son, / Slog dank. Lenngren (SVS) 2: 131 (1795). (De ha) icke alltid gått och likasom ”hållit mamma i förklädesbandet”. Nyblom Minn. 2—3: 83 (1904). Medan vi i smyg logo åt dottren, ”mammas flicka” som man på spe kallade henne. Forssman Aftonl. 12: 29 (1904). Du är en stackars frashjälte, som .. hjälplöst kom hem till mamma igen. Bolander ManNas. 66 (1925; bildl.).
b) i utvidgad anv., till l. om kvinnlig familjemedlem som är moder l. har trädt i moders ställe o. d.
α) till l. om hustru; i sht användt av hennes make. Att försäkra min ädla lilla Mamma om min ödmiuka och oföränderliga vyrdnatt. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 208 (1702). Om mamma någon godbit har, / Enkom lagad till åt kära far. Wallin Vitt. 1: 392 (c. 1805; uppl. 1878). Runeberg 4: 261 (1836).
β) till l. om svärmoder; förr äv. i vidsträcktare anv., ngn gg äv. om oskyld person. Tegnér SvBild. 307 (cit. fr. 1698; om faster). Mamma lilla, om han kommer igen i morgon, så lät honom intet få igen värjan. VRP 12/3 1722 (till oskyld person). Till alla hemmavarande och Mamma i synnerhet ber jag om min hjertligaste helsning. Tegnér (WB) 2: 385 (1810; om svärmoder). Nybom SDikt. 1: 387 (1846, 1880).
c) i pregnant anv., om kvinna som fått barn; särsk. i uttr. bliva mamma. Då ska vi ha både jungfru och amma, / för det hade mamma, när mamma blef mamma. Elis Olson Men det gjorde mamma 3 (1906). För blivande mammor äro .. (N. N:s) B-B klänningar idealiska. Idun 1942, nr 21, s. 31.
d) (numera bl. skämts.) om mytologisk l. biblisk kvinna o. d. All verldzens mamma. Wexionius Vitt. 393 (1685; om Venus). Eva, Verldens Mamma. Dalin Vitt. II. 4: 189 (1758). Hagberg Shaksp. 10: 168 (1850).
e) (ngt vard. l. smeksamt) om djurhona med ungar. Gellerstedt Hult 8 (1906). En kull ejder (simmar) med mamman i teten. Sparre Kryss 60 (1920). — jfr ANK-, KATT-, RIP-, ÄRLE-MAMMA m. fl.
f) om kvinna som på ett moderligt sätt tar hand om ngn l. ngt. Jenny Follin, som ber att fru Westberg måtte bli en rigtig mamma för henne i sommar. Hedenstierna FruW 19 (1890). Artistmakan i hennes ställning, icke blott som hustru, utan också som kamrat och partner, och mången gång ”mamma” även för sin man. DN(A) 1934, nr 269, s. 28. — jfr INACKORDERINGS-, SKOL-, SOMMAR-MAMMA m. fl.
Anm. till 1. 1:o Brukligheten av MAMMA i förh. till MO(DE)R överensstämmer väsentligen med brukligheten av PAPPA i förh. till FA(DE)R; se därom FADER I anm. I fråga om utelämnande av possesivpronomen vid ordets användning se DIN anm. 4 (sp. D 1433). 2:o I vardagligt spr. användes stundom formen mamsen, äv. i kortformen mams o. den utvidgade formen mamsingen. Holmberg Männ. 279 (i handl. fr. 1858; om hustru). Topelius Sommarsjö 1: 99 (1897). Hur är det med Mamsingens ryggskott!? HjBergman (1898) hos Linder BergmUngd. 23. Allt vad lilla söta mamsen inpräntade i mig. Siwertz JoDr. 183 (1928). Se här, tag .. (koftan) på dig, mams! VeckoJ 1931, nr 11, s. 5. En äldre, kanske tillfällig form är mammika. Almqvist TreFr. 1: 56 (1842; sagt till oskyld äldre kvinna).
2) (i militärt, i sht sjömilitärt slangspr.) om officer som har uppsikt över sina kamraters förplägnad; mässföreståndare. Tholander Ordl. (c. 1875). SD 1904, nr 22, s. 5. I officerstältet intogs så en af ”mamman”, löjtnant Carlson, anordnad .. enkel måltid. SD(L) 1905, nr 61, s. 4.
3) (i sht i vissa trakter) om etui av tyg, läder o. d. för sysaker, toalettartiklar, värktyg o. d.; jfr HUSTRU 2. Nerén HbAut. 1: 189 (1911; för bilvärktyg). TjIKrigssk. 1929, s. 127.
Ssgr: A: (II 1 a) MAMMAS-GOSSE. [av uttr. mammas gosse (se GOSSE 1 b slutet)] om bortklemad gosse l. yngling. Inte är det värt för några ”mammasgossar” att .. söka sig hit (dvs. till sv. brigaden i Finl.). SvD(A) 1918, nr 73 B, s. 2.
C (†): (I) MAMMO-FÖL. eg.: diande föl; om barn som diar länge; jfr am-föl. VarRerV 10 (1538). Schroderus Dict. 94 (c. 1635).
Avledn.: (II 1) MAMAKTIG, adj. (mera tillf.) lik en mamma(s). I en temligen mam-aktig ton. Knorring Förh. 1: 42 (1843). —
MAMMA, v. [sv. dial. mamma] (†) till I: amma. Ty mig ey kiährlekzmohr har medh sin smeckran mammat. SkrVSocLd 22: 116 (c. 1685; bildl.).
Spoiler title
Spoiler content