STREBERI stre1beri4, n.; best. -et, äv. -t.
Etymologi
[av t. streberei, avledn. av streben, sträva (se STRÄVA, v.), o. streber, streber (se STREBER)]
förhållandet l. egenskapen att vara l. agera ss. en streber; streberaktighet, strebertum. Forum 1915, s. 582. Det politiska streberiet premieras på kunnighetens och saklighetens bekostnad. NDA(N) 6/7 1933, s. 3.
