[av t. strebertum, avledn. av streber, streber (se STREBER)]
(numera i sht med ngt vitter l. ålderdomlig prägel) om förhållandet l. egenskapen att vara en streber, streberaktighet, hänsynslös karriärism, streberi. Lidforss OndMakt. 196(1909). Sådana drag som mer utpräglad egoism, påtaglig strebertum, okritisk självöverskattning, dumdryghet eller viktighet. Petrén LundMed. 53(1943). (Pjäsen är) en studie i strebertum och kohandel i dagens svenska samhälle. SvD 29/11 1977, s. 14.
