STRECKSTYCKE, n.; anträffat bl. i pl. -er (Stiernman).
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat t. streichstück, av streichen, slå, stryka (se STREICHGARN), o. stück (se STYCKE)]
(†) ring l. metallstycke på kyrass avsedd (avsett) att stå emot stötar l. hugg l. slag? Skal en Plåtslagare giöra (som mästarprov) en full Kyritz medh try streck stycker och en Häststiärna. Stiernman Com. 1: 796 (1622).
