publicerad: 1991
STREJKA sträj4ka2 (strǟjka Dalin (1871)), förr äv. STRIKA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(strejk- (sträjk-) 1879 osv. strik- 1871—1913)
Etymologi
[liksom d. strejke, nor. streike, t. streiken av eng. strike, slå, ta ner l. minska (segel o. d.), strejka (urspr. i uttr. strike work), av feng. strīcan, motsv. nl. strijken, stryka, slå, fht. strīhhan, slå, stryka m. m. (t. streichen; se STREICHGARN). — Jfr STREJK]
1) om anställda: (ss. ett led i konflikt angående arbetsvillkor) gå i strejk; vara i strejk. De strejkande har vägrat acceptera arbetsgivarens erbjudna villkor. Arbetarna vid fabriken har nu strejkat i tre månader. Strika (sträjka) .. (dvs.) i massa inställa arbete, för att erhålla förmånligare arbetsvillkor. Dalin 711 (1871). I tidningen hade man läst allt emellan, att det var en svår synd mot Gud och ett farligt brott mot lagen att strika, det var värre än uppror. Koch Timmerd. 94 (1913). Nio och tio (av anhängarna av sovjetmyten) blir chockerade och misstrogna, om man t. ex. talar om för dem, att arbetarnas rätt att strejka är avskaffad i Ryssland. Zetterholm Koestler Yogin 173 (1945). Anser statsrådet att ett statligt verk bör tillgripa statstjänstemannalagens § 3 mot strejkande arbetare? RiksdP 1973, nr 126, s. 131. — jfr PROTEST-, SITT-, SKOL-, SKÖRDE-, STOR-, SYMPATI-STREJKA o. SKÖRDE-STREJKANDE.
a) om person l. personer, i fråga om att vägra gå med på l. delta i l. ägna sig åt ngt; ofta i uttr. strejka från ngt, särsk.: utebli från ngt. År 1727 .. blev .. (N. N.) å offentlig sockenstämma den 18 juni åtspord, varför han strejkade vid nattvardsbordet. Petersson KexsundSl. 141 (1913). Kanske det blir fred till våren. Kanske alla fronter helt plötsligt strejkar och alla blir sams i vårsolens sken. Martinson BakSvenskv. 197 (1944). Mamma strejkade från matlagningen. SvHandordb. (1966). — jfr HUNGER-, PROTEST-STREJKA.
b) (mera tillf.) om djur; särsk. dels: inte utföra sin uppgift o. d., dels: utebli l. inte visa sig o. d. Skärgården vintertid .. Allt är lif och rörelse. Men när sillen behagar strejka blir det helt annorlunda. MorgP 1897, nr 288 B, s. 3. Ahrenberg Männ. 6: 292 (1914; om kor som inte ger mjölk).
c) om ngt sakligt (särsk. maskin l. teknisk detalj l. utrustning o. d.): upphöra att fungera l. inte fungera, vägra fungera; äv.: utebli, inte visa sig. Det var hans hjärta som strejkade. En strejkande ringledning. Brödrosten strejkar jämt och samt. Troligen harmsna öfver det ständiga klättrandet öfver stengärdesgårdar .. sträjkade skorna en dag midt ute på fältet. Den tunna sulan lossnade. Landsm. VIII. 1: 34 (1887). Bara inte det vackra vädret strejkar (vid studentkarnevalen). Lindqvist Stud. 12 (1906). Tvenne ryttare trefvade sig fram genom natten. — Förargligt att månen skall strejka just nu, sade en (av dem). Janson CostaN 2: 112 (1910). Med strejkande bromsar körde på torsdagen en lastbil in bland de lekande barnen på Framnässkolans gård i Göteborg under en rast. DN(A) 9/10 1964, s. 22. Bara lyset inte strejkar (vid bjudningen) i kväll. Salje Låg. 88 (1971).
Ssgr, se strejk ssgr.
Avledn.: STREJKARE, m.//(ig.). Anm. Formen strikare uppges i nedanstående källa i ä. tid ha uttalats ”efter bokstaven”. Högberg Utböl. 2: 153 (1912). [jfr d. strejker, eng. striker] (utom om förh. i engelskspråkiga länder numera bl. tillf.) till 1, 2 a: person som strejkar, strejkande; i sht till 1. Edholm SeklSlut 32 (1874: Strikarne, pl. best.). Polismännen (i Chicago) .. hade ingripit mot våldsamma strejkare. EkonS 1: 198 (1891). De ständigt söndagsklädda sträjkarna. Ossiannilsson Hav. 302 (1910). Hellström Kärlek 366 (1942; om förh. i Engl.). SAOL (1973). jfr hunger-, skörde-strejkare. —
Spoiler title
Spoiler content