STRETTA stret4a l. strät4a l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av it. stretta, trängsel, stretta, substantivering av f. sg. av stretto, smal, av lat. strictus, stram, rak (se STRIKT)]
mus. i accelererat tempo utförd avslutning av ett musikstycke; äv. i överförd anv., i fråga om tal. Tredje aktens andra tablå, där både det vackert sjungna adagiot och strettan med sitt ”höga c” tillvunno sig publikens lifliga bifall. PT 1912, nr 21, s. 3.SvD(A) 1968, nr 113, s. 18 (i överförd anv.).
SAOB
