(stria 1746 osv. strier, pl. 1747—1837. striger, pl. 1819)
Etymologi
[jfr eng. o. t. stria, pl. striae, fr. stries, pl.; av lat. stria, till den rot som föreligger i STRIMMA, sbst.,STRÅLE]
(i fackspr.) liten fåra l. långsmal upphöjning l. smal strimma l. stråk av avvikande utseende; särsk. (geol.) om var o. en av en serie linjer i organiskt l. fossilt material (t. ex. på en av inlandsis skrapad häll). Denna smala stria (i hälleberget) var ej högre eller lägre, utan lika jämn med sjelfva det uphögda streket. Kalm VgBah. 53(1746). Thorax (hos insekten) svart med tvenne gula tubercler på ömse sidor och tvenne obsoleta hvita parallela striger på ryggen. VetAH 1819, s. 83. Strukturen i synbarken .. karaktäriseras av en mäktig stria, säkert syntrådar, som ligga i 4:e lagret. Hygiea 1919, s. 66.DN(A) 12/8 1958, s. 7.
