SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRICKA, v. (p. pf. -t BoupptSthm 1673, s. 731 a (: strickta, pl.)).
Etymologi
[jfr dan. o. nor. strikke; av t. stricken, av mht. stricken, av fht. stricken, motsv. mlt., mnl. stricken (lt. stricken, nl. strikken), avledn. av strick, streck, lina (se STRECK, sbst.2)]
(†) sticka (se STICKA, v.2 3, 5). 11 paar strickta hanskar. BoupptSthm 1673, s. 731 a. Säger för Pigorne sedan hur' de sig trängtor (dvs. strumpor) sku stricka. Strand NeliSuec. 47 (1753).
Ssg (†): STRICK-VERK. om prydande, genombruten infällning gm vilken två textila stycken förenas l. om sådan textil kant; jfr mellan-verk 1. En Nattduk med strick wärck. ÅgerupArk. Bouppt. 1751. Den grönna tafftes Sängen med strickwärcket. HdlÅgerupArk. 1757.
Spoiler title
Spoiler content