STRICKEL, sbst.2, r. l. m.; anträffat bl. i pl. stricklar.
(†) stipel (se STIPEL, sbst.1 1); anträffat bl. i pl. Där små-bladen (foliola) hophäftas, är bladskaftet något rödachtigt, och äfwen där sittia et par små stricklar (stipulae) som äro lancet like, ock så långa, som siälfwa leden. VetAH 1742, s. 204.
