SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRIGLA stri3gla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(stregl- 1924 (i bet. 1). strigl- 1787 osv.)
Etymologi
[jfr d. strigle, nor. strigle, t. striegeln; avledn. av STRIGEL]
1) (numera föga br.) gm borstning l. skrapning rengöra (hårrem l. hud på (hus)djur (särsk. häst)); äv.: gm skrapning (med redskap som liknar en ryktskrapa) rengöra (kardläder). Tillika lät jag de sjuka kreaturen hvarje dag striglas och borstas, samt munnen och tungan tvättas med rent vatten, hvaruti man uplöst något Kökssalt. VetAH 1787, s. 224. Skrapning eller strigling har icke allenast den nyttan, at hålla hästen ren utan och at öka och bibehålla en jämn utdunstning. Florman HästKänned. 40 (1794). Efter urtagning företages vanligen en lätt stregling av kardlädret. Hagberg o. Asklund Textilind. 168 (1924).
2) vässa l. slipa (rakkniv o. d.) med strigel (se d. o. 3); (på strigel) stryka (rakkniv o. d.). Weste (1807). (Maskinen) gick .. åtta månader, innan jag behöfde slipa eller strigla honom. Carlström Spinnm. 43 (1832). En rakkniv är snart förstörd vid oövad strigling, och de flesta rakapparater kunna alls icke striglas. SvD(A) 4/1 1921, s. 7. Rosendahl Lojäg. 79 (1956). — jfr SJÄLV-STRIGLANDE.
3) [eg. bildl. anv. av 2] (föga br.) i fråga om ljud l. rörelse (som kan föra tanken till strigling (i bet. 2).
a) refl., om orm: gnida l. stryka sig (mot ngt). Ormarna striglade sig mot blåbärsriset, skogen suckade och hela naturen ryste. Strindberg NSvÖ 1: 84 (1906).
b) om syrsa: gm att gnida täckvingarna mot varandra åstadkomma l. ge ifrån sig ett skarpt ljud, gnissla. Om kvällen snusar Johan snällt / på sidan i sin vita säng, / fast sträva syrsor strigla gällt / på kornknarrns slagna äng. BarnDagbl(Sthm) 1932, s. 9. Syrsornas striglingar i ljumma nätter. Malm Roberts Arund. 410 (1939).
Ssgr (i allm. till 2): A: STRIGEL-APPARAT. apparat för strigling av rakkniv l. rakblad o. d. KatalNK 1902—03, s. 105. JulkatalPUBergström 1931, s. 19 (för rakblad). —
-REM. (på olika sätt preparerad) rem för strigling av rakkniv o. d., strigel (se d. o. 3). JournManuf. 1: 115 (1825). —
-SKIVA. jfr -sticka. JournManuf. 3: 71 (1833). —
-STICKA. för strigling avsedd trästicka överdragen med (på olika sätt preparerat) läder. Rinman JärnH 24 (1782). —
(3 b) -TON. (i vitter stil, mera tillf.) om den ton som uppstår då en syrsa gnider täckvingarna mot varandra. Malm FlygSvan. 62 (1937).
B: STRIGLINGS-ANORDNING. anordning för strigling. SvD(A) 4/1 1921, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content