publicerad: 1991
STROFANTUS strofan4tus, äv. 032, r. l. m.; best. (mera tillf.) -en.
Ordformer
(förr äv. stroph-)
Etymologi
[av nylat. strophantus, av gr. στρόφος, tvinnat rep, till στρέφω, vrider (se STROF), o. ἄνϑος, blomma, besläktat med find. ándhak, ett slags växt, armen. and, fält, möjl. äv. med fisl. ǫndurr (se ANDOR). — Jfr STROFANTIN]
1) bot. (det i tropiska Afrika o. Asien inhemska) släktet Strophanthus DC.; numera nästan bl. ss. förled i ssgr.
2) (föga br.) om drog framställd av fröna av vissa strofantusarter, som förr använts ss. medel vid hjärtsvikt; av malajerna o. vissa afrikanska stammar äv. använt ss. pilgift; jfr STROFANTIN. Hr O. Sandahl redogjorde för det nya hjertgiftet strophantus ur Apocyneernas familj. FörhLäkS 1887, s. 225. Från de centralafrikanska naturfolkens pilgifter ha vi fått det värdefulla hjärtmedlet strofantus. Santesson Läkem. 77 (1924). (N. N.) framhöll, att den aktiva principen i digitalis, strophantus och liknande droger utgöres av varandra närstående glykosider. Bergstrand SvLäkS 353 (1958).
Ssgr (i allm. till 1 o. 2): (1) STROFANTUS-ART. bot. art av släktet Strophanthus DC. Kjellin 1023 (1927). Att det fruktade pilgiftet framställdes från frön av strofanthusarter, kom den engelske forskningsresanden Livingstone underfund med under sin långa resa i Afrika 1853—1856. Gentz Lindgren 261 (1937). —
-DROG. (i experimentell forskning använd) drog framställd av frön av vissa strofantusarter, strofantus (se d. o. 2). Hygiea 1904, s. 1257. —
-DROPPAR, pl. (förr) jfr -tinktur. Lindgren Läkem. (1902). (Strofantusfrö) såväl som strofantin och av fröet beredda strofantusdroppar användas ss. cardiotonicum. Gentz Lindgren 262 (1937). —
(1) -FRÖ. farm. frö av strofantusart; särsk. om frö av de officinella arterna Strophanthus hispidus P. DC., S. Kombe Oliv. o. S. gratus (Wall. et Hook) Franch. Rosendahl Farm. 299 (1896). —
-TINKTUR. tinktur framställd av strofantusfrö (förr använd ss. medel vid hjärtsvikt). Hygiea 1898, 1: 399. —
Spoiler title
Spoiler content