SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRONTIAN stron1tsia4n, äv. stron1tia4n, r. l. m. (JGGahn (1818) hos Berzelius Brev 9: 176 osv.) l. n. (SAOL (1900) osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[jfr t. strontian, fr. strontiane; av eng. strontian, utlöst ur förb. strontian earth (se STRONTIANJORD)]
(numera föga br.) mineral innehållande det metalliska grundämnet strontium; strontiumoxid. JGGahn (1818) hos Berzelius Brev 9: 176. Strontian .. el. Strontianjord, en 1790 upptäckt, egendomlig jordart, som med kolsyra förbunden förekommer i Strontianit. Dalin (1871). Baryt och strontian äro två jordarter, som i kemiskt hänseende ega stor likhet med kalkjorden. De äro, liksom denna, oxider af metalliska element (barium och strontium). UB 4: 445 (1873). Strontiumoxid, strontian, framställes tekniskt av strontianit eller coelestin. Kjellin 1023 (1927). SAOL (1950).
Ssgr: STRONTIAN-BASIS. (†) = strontium; jfr bas, sbst.1 4 b. Berzelius Kemi 2: 66 (1812). —
-FABRIK. (förr) fabrik för framställning av strontiumsocker. KemT 1911, s. 182. —
-GULT. [jfr eng. strontian yellow] (numera mindre br.) om strontiumkromat använt ss. gulfärgande färgpigment i målarfärg; äv. om sådan gul färg som kännetecknar ”strontiangult” (i ovan anförd bet.); jfr strontium-gult, strontium-kromat. Kjellin (1927). Strontiangult, (dvs.) strontiumkromat, gult färgämne. Ekbohrn (1936). —
-HALTIG. (numera föga br.) Berzelius Blåsr. 263 (1820; om tungspat). —
-HYDRAT. (†) äldre benämning på strontiumhydroxid; jfr strontium-hydrat. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 126. Strontianhydrat. Wiemer ÅrsbVetAReg. (1850). —
-KARBONAT. (†) kolsyrad ”strontian”; jfr strontium-karbonat. Berzelius FörsökMin. 15 (1814). —
-KRISTALL. (†) kristall (se d. o. 1) av ”strontian”, strontiumoxid. Berzelius Kemi 1: 270 (1808). —
-METOD. (förr) metod för utvinnande av socker i melass gm melassens kokning med strontiumoxid l. strontiumhydroxid; i sht i sg. best.; jfr strontium-metod. Olbers Fleischer 88 (1891). —
-SALT. (numera föga br.) strontiumsalt. Berzelius Kemi 1: 457 (1808). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 3. —
-SLÄKTE. (†) i äldre mineralogiskt system använd sammanfattande benämning på strontianit (strontiumkarbonat) o. celestin (strontiumsulfat). FKM 4: 45 (1815). —
-TVÅL. (†) om en i vatten olöslig, klibbig massa som uppstår, då en varm tvållösning blandas med ett strontiumsalt l. då fett kokas med kalkmjölk o. blandas med ett strontiumsalt. Berzelius Kemi 4: 373 (1827). Keyser Kemien 3: 223 (1876). —
-UGN. (förr) i sockerfabrik o. d.: för avsockring av melass använd ugn vari melassen kokas med strontiumhydroxid. Lidforss Dagsb. 58 (1905). —
-VATTEN. [jfr eng. strontian water] (†) vattenlösning av strontiumhydroxid. Berzelius Kemi 1: 276 (1808). Åkerman KemTechn. 1: 418 (1832).
Spoiler title
Spoiler content