STRONTIANIT stron1tsiani4t, äv. stron1tiani4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. strontianit, eng. strontianite; bildning till STRONTIAN (medelst det i mineralnamn brukliga suffixet -it)]
miner. (särsk. i Skottl. o. Tyskl. förekommande) glasartat, mjukt, färglöst l. grå- l. grönaktigt mineral av strontiumkarbonat, SrCO3, som används för utvinning av strontium l. framställning av strontiumpreparat. Flere och omständeligare Rön kräfvas innan man kan utstaka hvad den så kallade Strontjanit är, och huru den bör anses. Retzius Min. 129 (1795). Naturligt Strontiumkarbonat, Strontianit, är ett ganska sällsynt mineral, som bildar färglösa eller mjölkhvita till grå, gulaktiga eller i grönt stötande stycken af glasglänsande, fettartadt och oftast tydligt kristalliniskt brott. (Ekenberg o.) Landin 835 (1894). Strontianiten är .. vanligen utbildad i skenbart hexagonala kristaller. Dessa äro oftast långsträckta, nålformiga och likna mycket aragonit. Otydlig prismatisk spjälkbarhet. Frosterus Min. 119 (1917). BraBöckLex. (1980).
