STRÅKA strå3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i sht förr) med avs. på lin: repa (se REPA, v.2 II 1); äv. abs. Celsius Alm. 1734, s. 24. (Husbonden lärde mig att) rifwa, stråka, binda, sänka, updraga, torcka, och dänga ljn. Broman Glys. 3: 836 (1747). Sedan Repningen eller Stråkningen skedt, bindes Linet i små lika stora kärfwar, hwilka nedläggas i watten att rötas. Alm(Sthm) 1804, s. 46. Meurman (1847; med avs. på lin o. hampa). Stråkning eller repning sker medelst linstråka, ett kamliknande redskap, varmed frökapslar och blad avlägsnas. Varulex. Beklädn. 16 (1945).
Anm. Den av Schultze i nedan anförda språkprov redovisade bet. torde vara felaktig o. kan möjl. bero på kontamination av STRÅA, v., o. STRÅKA, v.2 (Sv.) Stråka .. (dvs.) Göra strå smått, (lat.) Stramenta minuere, spargere. Schultze Ordb. 5130 (c. 1755).
