SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STRÅNG stroŋ4, adj., äv. STRONG stroŋ4, adj.2 -are. adv. -T.
Ordformer
(-o- 19221944. -å- 1640 osv.)
Etymologi
[fsv. stranger, gensträvig, styv, häftig, våldsam, sv. dial. strang, strång, styv, spänd, sträng, strid; jfr fvn. strangr, sträng, hård, häftig, nor. dial. strang, stark, skarp, bitter (särsk. om lukt o. smak), fsax. strang, stark, mlt. strenge, stram, sträng, hård, tapper, mnl. strenge, sträng, oböjlig, klok, fht. strengi, mht. strange, stranc, stark, tapper, hård, feng. strang, stark, sträng, hård (eng. strong); besläktat med gr. στραγγός, vriden; sidoform (utan omljud) till STRÄNG, adj., o. etymologiskt identiskt med STRONG, adj.1]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ull, hår (se HÅR, sbst. 1) o. d.: grov l. sträv o. d. (Sv.) Strång Håår (lat.) Seta equina .. (sv.) Tagel. Linc. Zzz 2 b (1640). Strång Ull är ond at färga. Grubb 768 (1665). Om lambet hafwer på tredie eller fierde dagen långa och strånga hyhår öfwer halfwa eller hela kroppen, så får thet lång och fin vll. Broocman Hush. 3: 43 (1736). Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) (†) om rygg hos kalv: (som till följd av sjukdom är) styv l. spänd l. hård o. d. (De kalvar) som hafwa en strångan Rygg, och kallas Strångkalfwar, doga intet at påläggia. IErici Colerus 2: 26 (c. 1645).
3) om smak o. lukt: frän l. stark l. kärv l. skarp o. d. Dä va bestämdt ornafläsk, för dä va så obillia strångt som en ville toggat på ett gammelt stöfle-skaft. Nilsson OrdTalesättBlek. 133 (1900). Jag kan känna den stronga sillukten från sjutusen båtars morgonlast i hamnen. Jönsson SkånSomr. 181 (1922, 1935). Dens. Kustl. 73 (1941; om stank från gödsel). (I lastrummet på båten) hade vi ett mindre parti rockor liggande och den fisken har en förskräckligt strong lukt, som andra än fiskare har svårt att uthärda. Wieland Västk. 42 (1944).
Ssgr (†): (2) STRÅNG-KALV. om nyfödd kalv som har styv l. hård rygg (o. som vanl. icke uppfödes för slakt); jfr sträng-kalv. IErici Colerus 2: 26 (c. 1645).
(1) -SKÄGG. om grovt l. strävt skägg o. d. Humbla Landcr. 192 (1740).
Avledn.: STRÅNGHET, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om egenskapen l. förhållandet att vara ”strång”; särsk. till 1: grovhet, strävhet. Till .. (visst) färggarn erfordras blott hälften af föreskrifne mjöl och limproportion, likväl med bibehållande af samma vattenqvantité, emedan detta garn i färgningen fått mycken strånghet förut. Ekenmark Hb. 3 (1820).
Spoiler title
Spoiler content