SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1993  
STRÄNG sträŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (ÖstraHdDomb. 1: 28 (1602: köttstrengar), Balck Es. 213 (1603) osv.), äv. (i bet. 4) = (IMantCommiss. 15/10 1750, § 4, osv.) ((†) -er Psalt. 6: 1 (öv. 1536), Santesson Sv. 37 (1887); -giar 16111720; -gier 15641671; -or Broman Glys. 3: 678 (c. 1750: hösträngorne, best.; sannol. hypersvecistiskt för hösträngerne)).
Ordformer
(strang 1619 (: strangespil), 1719 (: Skiäffts strangar). streng (sth-, -gh, -nng) 1536 (: strenger, pl.)1769. sträng (-gh, -nng) 1558 (: harpe stränger) osv. -ga- i ssgr 1749 (: stränga-lös) osv. -ge- i ssgr 1557 (: Strengelax)1746 (: strengeljud). -gia- i ssgr 1536 (: strengia spel)1737 (: strängia-spel). -gie- (-gje-) i ssgr 1564 (: Strenngie Tråss)1734 (: strängiespel))
Etymologi
[fsv. stränger; jfr fdan. streng (d. streng), fvn. strengr, nor. streng, mlt. stranc, strenc, m. o. n., strenge, f., mnl. strenc, m., f. o. n. (nl. streng, f.), feng. streng, strenge, stringe (eng. string), fht. strang (mht. stranc, t. strang); rotbesläktat med mir. srengim, drager, släpar, fir. sreng, lat. stringere, draga åt, sträcka (se STRINGERA), lett. stringt, bli stram l. spänd; jfr äv. gr. στράγξ (gen. στραγγός), utpressad droppe, στραγγός, vriden, στραγγάλη, rep, snara; formen strang av t. strang såvida den inte (i de två anträffade beläggen) beror på felskrivning. — Jfr BESTRÄNGA]
1) om långsträckt o. jämntjock, av växtfibrer l. djurvävnad tillverkad, vanligen snodd l. tvinnad, mer l. mindre elastisk kropp med ett i förhållande till sin längd obetydligt tvärsnitt, hållen l. avsedd att kunna hållas spänd, (spänd) tråd l. lina o. d.; äv. om sådan kropp osv. av metall, konstfiber o. d.; numera nästan bl. dels om sådan spänd kropp i musikinstrument (se a) l. pilbåge (se b) l. racket o. d., dels om rep l. lina o. d. som man drar i för att sätta ngt (särsk. kyrkklocka) i rörelse l. utlösa viss funktion hos ngt (t. ex. ångvissla); äv. allmännare: snodd l. lina l. tåg (numera bl. i c, d). VarRerV 35 (1538). Man håller före at man Bij kan få och allstra aff een ung Tiur eller Oxa .. när man honom vthi itt Huus sluter .. stoppar så in i honom (bl. a.) Timian .. som lijka Bien, och håller Munnen wäl til, eller man stryper honom medh Sträng. Risingh LandB 77 (1671). Somlige råda, när honungs-dagg faller, at bitida om morgon, förr än solen upgår, låta twå karlar, som hålla en stark sträng emellan sig, fara öfwer åkren dermed, at daggen således må strykas af axen innan sol-hetan får intorka honom. Serenius EngÅkerm. 188 (1727). (Gustav Adolf) anmodade (1611) .. Ståthållaren att vid Skeppsholmen låta slå 150 famnar strängar (tåg) och sända dem .. till Örebro. Hallenberg Hist. 1: 62 (1790). Vid .. (Lesjöfors bruk) bedrifves stångjärnstillverkning .. samt en betydande tillverkning af järntråd från grofva linor ända till de finaste strängar. Höjer Sv. 1: 457 (1875). Ett tag i strängen till ånghvisslan. Vattnet hväser, puttrar och sprutar, när ventilen öppnas. Stenfelt Skepp. 39 (1903). Tråd (strängar) av mjuk kautschuk, hållande högst 5 mm i största dimension av tvärsektion. Tulltaxa 1941, s. 92. En hårt spänd sträng. SvHandordb. (1966). BonnierLex. 14: 302 (1966; på tennisracket). — jfr ANKAR-, FALK-, GULD-STRÄNG, HÅRSTRÄNGS-ROT, KLOCK-, LED-, NOT-, RACKET-, RING-, RÄTT-, SILKES-, SILVER-, SPIRAL-STRÄNG. — särsk.
a) sträng för åstadkommande av ton(er); dels (fys. o. mus.): spänd sträng som kan försättas i svängningar o. därvid ge upphov till ton vars svängningstal står i bestämd proportion till strängens spänning, längd o. massa, dels: sträng (tillverkad av t. ex. djurtarmar, silke l. metall) på l. avsedd för musikinstrument, i sht stränginstrument; förr äv. pregnant: (liten) giga (se GIGA, sbst.1 1). Gripa i l. röra (vid) l. knäppa l. gnida på strängarna. Psalt. 6: 1 (öv. 1536). VarRerV 47 (1538; om giga). Belöper sigh alla Instrumenten som iag till Musicen har påkostadt 281 Rixdaler, oräknandes alla stränger, foder, stråker, och ett och annat smått som iag ingen räkenskap veet på. Rudbeck Bref 1: 63 (1670). Käraste Bröder, Systrar och Vänner, / Si Fader Berg han skrufvar och spänner / Strängarna på Fiolen / Och stråken han tar i hand. Bellman (BellmS) 1: 19 (c. 1768, 1790). Strängar .. (dvs.) Snoddar af tarmar, eller öfverspunna silkes- eller metalltrådar, som, spända öfver resonansbotten på ett musikinstrument .. frambringa tonen i instrumentet. KonvLex. (1864). 2SvUppslB (1953). — jfr A-, ALT-, ASS-, BAS-, C-, CELLO-, CESS-, CISS-, CITTER-, D-, DISKANT-, E-, FIDDEL-, FIOL-, G-, GITARR-, H-, HARP-, KITARA-, KLAVER-, KVINT-, LUT-, MANDOLIN-, METALL-, MÄSSINGS-, PIANO-, PSALMODIKON-, RESONANS-, SILKES-, SILVER-, SNARR-, STÅL-, TARM-, VIOLIN-STRÄNG m. fl. — särsk.
α) i ordspr. l. ordstäv l. ordspråksliknande talesätt. När man Luthan för högt ställer, så stå strängarna j fara. Balck Es. 213 (1603). ”Min harpas strängar ha brustit” — sa' harpspelarn, då hustrun dog. Holmström Sa' han 60 (1876).
β) (†) röra strängarna, övergående i pregnant anv.: spela (på stränginstrument). Så hörs .. / .. huru Muserne liuft stränger röra. Lucidor (SVS) 419 (c. 1670). När Musicantren nu konstliufligt Strengnen röra, / Då taer huar Vngerswän En widh sin hand at föra / i Dansz. Därs. 221 (1672).
b) om bågsträng. Psalt. 11: 2 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Sträng .. (dvs.) Snodd af hampa, tagel eller andra ämnen, hvarmed ändarne af pilbågar hopfästas, för att dymedelst spänna bågen. Dalin (1854). Fogelström Dolly 157 (1958). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk.
α) i uttr. ha flera l. många o. d. strängar på sin båge o. d., ha flera osv. strängar på sin lyra (se STRÄNG, sbst. 2 e). Thet är altid mycket säkrare at hafwa twenne strängar vppå sin båga. Österling Ter. 3: 119 (1708). Det är skönare lyss till en sträng, som brast, / än att aldrig spänna en båge. Heidenstam NDikt. 16 (1899, 1915). VFl. 1938, s. 46 (: flera). Knappast någon svensk museiman har väl .. (som S. Ambrosiani) med så stor mångsidighet och med så många olika strängar på sin båge hållit den kulturhistoriska fanan högt genom decennierna. Ymer 1950, s. 60.
β) (†) korda (se KORDA, sbst.1). De Rogier Euler 3: 234 (1787).
c) om draglina till sele (till förlöpare), selsträng. ArkliR 1550, avd. 2. Förlöparnes draglinor — äfven kallade ”strängar” — spännas .. omkring 15 centimeter längre än stånghästarnes (vid spannkörning). Wrangel HbHästv. 467 (1885). Vid bröstselar ingå draglädren i själva bröstan, och draglinorna, ibland kallade strängar eller endast linor, fästas direkt i denna medelst en sölja. Cronquist Ekipage 26 (1952). — jfr SEL-, SKÄFT-STRÄNG.
d) fisk. för förankring av sköt (se SKÖT, sbst.2) avsedd lina, skötteln, skötsträng. Fatab. 1915, s. 106 (cit. fr. 1634). TurÅ 1927, s. 297. — jfr SKÖT-STRÄNG.
e) (†) om snara ss. fångstredskap. TJäg. 1834, s. 976. Sträng, snara och flata betydde (i ä. tid) snaror för så väl större som mindre djur. Hahr HbJäg. 13 (1865).
f) (†) klent hampgarn, segelgarn, i sht använt ss. fisklina. Synnerberg (1815). Den större braxen plägar man hos oss (i Sv.) meta med s. k. ”sträng” från båt ute på djupet. Balck Idr. 2: 306 (1887). — särsk. i uttr. engelsk sträng, om speciellt stark o. smidig fisklina använd i sht i Engl. Hutchinson Flugfisk. 10 (1844). Kasttafsen .. äfvensom flugtafsarne .. böra göras af s. k. Engelska strängar. SkicklMet. 14 (1851).
g) om (tillämnad) dukt l. kardel (se KARDEL, sbst.1 3); stundom äv. ss. måttsord, betecknande sådan kvantitet av fibrer som erfordras för hopspinnande av dukt osv. Hwarje öfwerträdelse af reglor eller föreskrifna skyldigheter straffas (vid ett fängelse i New York) .. i swårare fall .. med en af 6 strängar tråd gjord piska, hwarmed den blottade ryggen giszlas. SvLittFT 1833, sp. 430. Sträng .. (dvs.) del af ett uppslaget tåg. ÖoL (1852). Med kardel (eller dukt) menas de finare strängar, hvaraf ett tåg eller snöre är sammansatt. AlmfU 1909, s. 154.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av (l. åtm. nu anslutet till) 1 a. Lucidor (SVS) 282 (1673). Jag veet och til en deel, huru intriguerne hafva spelts, och Welling och Gyllenstolpe hållit i strängen. Bark Bref 1: 74 (1703). Det äro vissa strängar, äfven i de bäst organiserade hjärnor, som aldrig få någon tonus, om de ej frapperas af dårheten. Kellgren (SVS) 5: 201 (1789). En trolös maka! .. Det fanns en oförsonlig sträng hos Herman, som gjorde, att detta — — — detta kunde han ej förlåta, — aldrig förlåta. Knorring Ståndsp. 2: 43 (1838). Fixera noga en människa, när hon berättar något som får lidelsens strängar att dallra. Ruin SjunknH 161 (1956). — jfr KÄNSLO-, SJÄLS-STRÄNG. — särsk. i vissa uttr.
a) röra (vid l. på) l. vidröra o. d., förr äv. touchera l. påröra l. anröra o. d. den l. den strängen (jfr RÖRA, v.2 I 1 c ζ), taga upp till samtal l. överläggning o. d. det l. det ämnet; äv. övergående i bet.: anslå l. spela på den l. den strängen (se b; jfr SPELA, v.1 9 υ γ); förr äv. i samtal o. d.: anslå en sådan l. sådan ton. AOxenstierna 5: 583 (1630: röra den strängien). Där och Polniske legati ville komma in, och begärede geleidt, (vore det önskvärt) att man förvarnede dhem inthet att bringa eller movere, som toucherede denne strengien omm chronan eller den Polniske prætensionen däroppå. Dens. 8: 152 (1633). Hwad Knechteskrifningen anlangade .. wiste (G. Banér) huru betänkeligit thet wore att nu äfwen röra på then strängen, och gifwa allmogen tillfälle tilläfwentyrs till oppositioner. RARP 6: 7 (1656). Hwad war onyttigare än thet at anröra thenne strängen? Österling Ter. 3: 133 (1708). Nå, tänkte jag, rörom en annan sträng. Dalin Arg. 1: 250 (1733, 1754). HSH 1: 263 (c. 1750: påröra). Vi skola i höst skicka honom (dvs. sonen) till konungens hof .. Fru Elfrida afbröt samtalet, så snart det vidrörde denna sträng. Rydberg Sing. 44 (1857). Czaren ville .. ändra Kosackernas militära organisation .. Det var att röra vid en ömtålig sträng. Carlson i 2SAH 61: 334 (1885).
b) slå an l. anslå l. slå (på), äv. (numera knappast br.) draga, förr äv. spela på den l. den strängen, förr äv. en sådan l. sådan sträng o. d., vid samtal l. underhandling med l. på annat sätt i förhållande till annan person taga upp det l. det ämnet l. intaga den l. den attityden o. dyl. o. därigm (avsiktligt o. mer l. mindre beräknande l. skrupelfritt l. bedrägligt) aktualisera l. appellera till l. utnyttja vissa känslor l. tankegångar l. föreställningar l. föra viss argumentering; äv. slå an en sträng, pregnant: aktualisera l. appellera till l. väcka vissa (positiva) känslor l. föreställningar o. d. Thå Engelbrect förnam at .. (riksråden) stodho faste i theras sinne, sloog han på en annan strengh, och sade them thet aluarliga til, at the (osv.). OPetri Kr. 173 (c. 1540). (Den påvlige nuntien) spelte på samma sträng, som Wojwoden Morstein. Nordberg C12 1: 327 (1740). Det var fåfäng möda att draga uppå den strängen. Topelius Vint. I. 1: 11 (1863, 1880). Wirsén i 3SAH 7: 98 (1892: anslagit). Han såg att han slagit an den rätta strängen. Krusenstjerna Pahlen 6: 203 (1935). Hammar Wodehouse FarbrFred 144 (1940: anslog en sträng).
c) (alltid o. d.) slå o. d., förr äv. harpa (jfr HARPA, v.1 2) på en l. samma sträng o. d. (jfr b), (alltid osv.) säga l. upprepa o. d. samma sak. Doch slogh .. (det engelska sändebud, som skulle medla mellan Ryssl. o. Sv. 1616) alt på samma sträng, alt therföre at han måste aldeles afftinga den begärade penninge summan. Widekindi KrijgH 806 (1671). Han harpar alt fort på samma sträng. Celsius Ordspr. 1: 577 (1708). Dalin (1854).
d) (†) draga l. hålla en sträng, hävda l. vidhålla en mening l. åsikt l. ett påstående; äv., med betonat en, om två l. flera personer: hävda osv. en och samma mening osv. H:r Höpken är hiertlig nögd, och kan intet nog berömma k. Bror! Däruti draga vij aldeles en sträng. Bark Bref 1: 86 (1703). MStenbock (1710) hos Loenbom Stenbock 2: 52 (: med mig .. draga en sträng). Doch håller jag min förra streng. Kunne wi vtreda osz med Swenska ord, är bätst aldeles fly fremmande ord. Swedberg Schibb. 221 (1716).
e) ha flera l. många (andra) strängar på lyran l. sin lyra, ha (icke blott en utan) flera osv. (alternativa) färdigheter l. talanger o. d., vara (icke ensidig utan snarare) mångsidig. Sportklubben hade emellertid flera strängar på sin lyra .. nämligen också både gymnastik och boxning. Knaust Krög. 113 (1942). Överdirektören i fångvårdsstyrelsen (V. Almquist) hade många andra strängar på bågen och lyran. Han hade ärvt sin släkts litterära ådra och intressen. Fatab. 1952, s. 188; jfr 1 b α.
f) (†) spänna strängen l. strängarna för högt, i sitt handlande l. planerande o. d. överskatta sin förmåga l. sina möjligheter, spänna bågen för högt, se BÅGE, sbst.1 1 b β. Du vill spänna strängen för högt. Schultze Ordb. 5104 (c. 1755). ÖoL (1852: strängarna).
3) i utvidgad l. bildl. anv., om konkret företeelse som i jämförelsevis hög grad liknar en snodd l. tråd l. sträng (i bet. 1) (o. som vanl. är elastisk l. spänd); jfr 5. Ett par smala strängar höll ännu ihop den söndriga dockans beståndsdelar. — särsk.
a) i sht zool. om långsträckt, strängliknande del l. parti av vävnad hos människa l. djur. Strengiar .. warda födde af ledsenor och Nervernes tåghar, som löpa igenom kötet. Forsius Phys. 226 (1611). Har det i förra Seculo aldramäst fallit några, eljest lärde män, in, at utgifva Nervtråderne för fasta strängar. Martin PVetA 1763, s. 27. Musklerna (hos trögkrypare) .. äro raka cylindriska strängar, utan punkter eller strier, af en homogen structur. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 92. Ullbetäckningen hos ett får .. (består) af en oräknelig mängd ullhår, hvilka äro samlade först i finare strängar, hvilka sedan samla sig i större massor eller staplar, som tillsammans utgöra fällen. Sjöstedt Husdj. 1: 283 (1860). Inuti struphufvudet finnas .. tvänne strängar spända tvärtöfver den öppning, genom hvilken utandningsluften har sin väg. Aurén Ljudl. 33 (1869). Wretlind Läk. 9—10: 14 (1901; i pl., om ryggmärgens nervbanor). Vem vet vilka strängar av blod och nerver som förena dem vilka äro av samma släkt? Krusenstjerna Pahlen 1: 147 (1930). — jfr ANTENN-, AXEL-, BLÅS-, GRÄNS-, HÖRSLE-, KATTARM-, KÄNN-, KÄNSEL-, KÄNSLO-, KÖTT-, MJÖLK-, MÄRG-, NERV-, PROTOPLASMA-, ROM-, RYGG-, RYGGMÄRGS-STRÄNG, RÖR-STRÄNG, sbst.2, RÖST-, SEN-, SIDO-, SNOR-STRÄNG. — särsk.
α) om navelsträng; äv. mer l. mindre bildl. (i anv. som omedelbart l. närmast ansluter sig härtill). Hoorn Siphra 47 (1715). Kommer fostret med sätet före, och befinnes, såsom man säger, rida på strängen; så bör man draga något på den ändan, som går åt moderkakan .. och utföra det ena benet igenom den sålunda erhållne öglan. Cederschiöld HbBarnm. 151 (1822). Hon hade successivt gnagt av strängen som bundit henne vid .. (föräldrarna) och var nu fri. Eriksson ÖmhHung. 80 (1948). — jfr NAVEL-STRÄNG.
β) (†) om strängliknande missbildning i l. under buken hos kalv. ÅgerupArk. Brev 6/1 1743. En Kalf som har strängar under buken, skjuter rygg då man stryker honom, har snart en wisz död att förwänta. Alm(Ld) 1787, s. 40.
b) om strängliknande l. om sträng (i bet. 1) erinrande del av vävnad hos växt; förr äv. dels om träds vedfibrer, dels i uttr. draga den kortaste strängen, draga det kortaste strået (se STRÅ, sbst.1 3 b). Risingh LandB 54 (1671: Strängier, pl.). Dessa (örlogs)skiepp voro .. allenast utsända till .. att recognossera i siön; men ingalunda till att .. engagera sig uti något fächtande med en 12 à 14 fiendtliga stora Örlogs skiepp hvarest de våra kommit att draga ofehlbart den kårtaste strängen. MStenbock (1712) hos Oscar II V. Bil. 2: 59. När nu öfwerflödigt wattn, såsom närings-saft uti sumpiga orter tränger sig in uti de derstädes befinteliga Trän, skiljer det Tränens fibrer heller strängar, som efter längden deras wäsende och Stamm formera .. ifrån hwarandra .. hwadan sådana Trän blifwa mycket poreuse och gresa. Alm. 1745, s. 34. I jord eller i fyllning mellan bjelkar samt i murbruk uppträder .. (hussvampen) i form af månggrenade strängar, hvilka icke sällan kunna hafva en blyertspennas tjocklek. TT 1889, s. 73. — jfr BLADSPÅR-, CELL-, FRÖ-, HANN-, KÄRL-, MEDIAN-, MYCELIE-, NAVEL-, PEDDIG-, PROTOPLASMA-, ROT-, ROV-, SIDO-, SIL-, SKLERENKYM-STRÄNG m. fl. — särsk.
α) bot. filament, ståndarsträng. VetAH 1742, s. 96. Ståndarbladen, som ha sin plats närmast innanför hyllebladen, bestå af en smalare del (strängen) och en i dennes spets sittande tjockare del (knappen), som innehåller frömjöl (pollen). Skårman Forssell 204 (1898). jfr BLOM-STRÄNG.
β) (numera bl. i skildring av ä. förh.) rot(tråd) utgående vid sidan av huvudrot, sidorot; i sht i pl. o. i fråga om pepparrot. Lundberg Träg. 20 (1754). De små strängarna i rötter. Widegren (1788). (Pepparroten) Förökas genom sidorötterna, ”strängar”, hvilka afskäras på hösten, då roten skördas, och förvaras i jord öfver vintern. Juhlin-Dannfelt 303 (1886). jfr PEPPARROTS-STRÄNG.
γ) om bladnerv; i växtnamnet SJU-STRÄNG.
δ) om blomställning; i växtnamnet HAV-STRÄNG.
4) [specialfall av 3] (numera bl. i skildring av ä. förh.) långsträckt, mer l. mindre strängliknande l. om sträng (i bet. 1) erinrande sammanhållen massa av garn, särsk.: härva (se HÄRVA, sbst.2 1); äv. koll. (särsk.: varp (se slutet)); i sht om sådan härva avsedd till kätting (se d. o. 2); äv. ss. måttsord, betecknande viss mängd garn, i fråga om lingarn: 16 knäpp (se d. o. 1 c) l. 4000 alnar (o. liktydigt med: härva), i fråga om bl. a. ull- o. bomullsgarn: 12 knäpp l. 3000 alnar (liktydigt med: 2 härvor). Börandes hwarje härfwa eller hel sträng af Linne garn bestå af sexton knäpp eller Fyratusend alnar .. Men en hel sträng klädes-filt-Bomuls och Reggarn, skall bestå af twålf knäpp, eller tretusende alnar. FörordnHärfw. 7/6 1739, s. 1. Skola Spinnerskor wid Ylle-Fabriquerne, som wilja slippa Contribution, upte Fabriqueurens bewis af Hall-Rätten attesterat, det de åtminstone spunnit 4 sträng i weckan, om de äro gifte och hafwa barn, och de ogifte 8. IMantCommiss. 15/10 1750, § 4. (Spinnerskan) afharvar .. garnet på en maschin, som kallas haspel (härvel) oc gör de så kallade härvor, hvilka i somlige fabriker få namn af strängar, om garnet skal vara til kätting, men annars bibehålla de namnet härvor, om de ärnas til inslag. Nyrén KlädFabr. 104 (1783). I de svenska fabrikerna mätes ullgarnet i härfvor på skålpund, och 2 härfvor utgöra en sträng. UB 6: 393 (1874). Svenskt ullgarn .. 1 sträng = 2 härfvor = 12 knäpp = 6,000 sv. fot. 2NF 9: 754 (1908). Jansson (1950). — jfr SKRUBBEL-, SPINN-, SPRIT-STRÄNG. — särsk. (†) (sammanfattande om trådarna i) varp, ränning (se d. o. 2 b). Huru Warpen eller Strängen bör förehålla sig til Lerftet. Törnsten Lijngarn 8 (1757). Nordforss (1805).
5) om företeelse som enbart till formen (o. mera avlägset än vad som avses i 3) liknar l. erinrar om en utsträckt lina l. sträng (i bet. 1) o. d.; ofta liktydigt med: (sammanhängande l. ordnad) rad l. räcka l. följd; äv.: linje l. rand o. d. (se särsk. c, d). I begynnelsen af dragningen til en boning, giöra .. (bina) en undranswärd ymsning och sträng ifrån desz samling neder emot bottn af huset och ofwan ifrån sänka sig at gå ut til arbete. Koch Biskiöts. 77 (1753). Den sämre jorden upkastas ur grafwen i strängar på inre sidan af hägnaden at upphöja den sidan af wattugrafwen til et slags jordwall. Gadd Landtsk. 2: 61 (1775). Svetten flöt i strängar från .. (arbetarnas) ansigten och armar. JernkA 1818, s. 75. Ideligen möta vi karavaner. Framför en sträng på 12 kameler rider en man på en åsna. Ambolt Kar. 11 (1935). I kanalen .. guppade en sträng ruttnande kålblad. Jersild 50Fräls. 18 (1984). — jfr BÅG-, DIKES-, GÖT-, LER-, MOSS-, PLOG-, ROM-, RYGG-, RÅ-, RÄLS-, RÖK-STRÄNG, RÖR-STRÄNG, sbst.1, SALIV-, SIDO-, SKEN-, SKÖT-, SLÄKE-, SNÖ-, STÅL-STRÄNG m. fl. — särsk.
a) lant. sammanhängande, mer l. mindre rak räcka av nyskuren säd l. nyslaget hö o. dyl. l. av säd l. hö o. d. som efter skärandet osv. bragts att ligga i en sådan räcka; stundom äv. med inbegrepp av den bredd av ett fält som avmejas till en sträng (i ovan angiven bet.): slag (se SLAG, sbst.1 18 b β); stundom äv. ss. måttsord, betecknande den kvantitet av säd l. hö o. d. som inryms i en sådan räcka osv.; särsk. i uttr. i, förr äv. uti sträng(ar), äv. på sträng, ordnad l. arrangerad i sträng(ar). Såmliga till adt tårka säden, låta hänne liggia några dagar på marken uthi stränger såsom hon bliffwer mäd lian nederlagd. Rosenhane Oec. 80 (1662). En Huuszhållare .. måste .. effter slåningen icke länge dröja medh refsandet, uthan sökia med det första bringa sin Äng uthi streng. Rålamb 13: 26 (1690). At (vid ärters skördande) antingen, när stort ärtris nytjas, upresa det i så kallade kummel, som likna trinda höstackar, och utan på dem uplägga ärterne, eller at när riset är mindre, lägga det i strängar och ärterne derpå, är .. fort förrättadt. SamlRönLandtbr. 2: 113 (1777). En sträng hö. Weste FörslSAOB (c. 1817). Höet .. ligger på sträng. Därs. Det var längesen, / som de (dvs. de räfsande kvinnorna) följde en dräng / i en tävlan att inte bli sist med sin sträng. Spong Högsal 54 (1924). SvHandordb. (1966).
b) sammanhängande, långsträckt (parti av) myrmark l. därpå förekommande vegetation; särsk. (geol.) i sank myrmark: mot lutningsriktningen vinkelrätt orienterade, långsträckta, mer l. mindre sammanhängande, högre liggande partier (oftast bestående av (risbevuxen) torv). Strängar af ris. Sjögren Torneträsk 44 (1909). Sträng kallas inom en norrländsk myr högre, mellan vattenfyllda partier, flarkar, liggande områden, bestående av rismoss-, starr- el. kärrtorv. 2SvUppslB (1953). Ekman Hunden 69 (1986).
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rågång. Bleken (dvs. bläckor) i trädstammarna markerade strängarna mellan skogslotterna. EtnolKällskr. 3: 186 (1946). Hedberg Bekänna 179 (1947). — jfr HÄRADS-, LANDS-, RÅ-, SKÄLE-, SOCKNE-STRÄNG.
d) herald. smalt, av två parallella skuror bestående fält i vapensköld, vilket upptar mindre än en sjundedel av sköldens bredd (o. därmed är smalare än kavle (se d. o. 1 k)). Uggla Herald. 55 (1746). Alla ofvan uppräknade .. kallas med ett gemensamt namn bälten eller gördlar, då de intaga ungefär en tredjedel af skölden; felas två tredjedelar af deras tillbörliga bredd, kallas de kaflar .. äro de ännu smalare, kallas de strängar. Schlegel o. Klingspor Herald. 38 (1874). En smal balk kallas kavle och en ännu smalare för sträng (som också kan beteckna en smal bjälke). Dahlby SvHeraldUppslB 16 (1964). Sträng .. betecknar ett smalt fält .. (vars) bredd skall vara mindre än 1/7-del av (vapen)sköldens bredd. SAOBArkSakkSvar (1989).
e) (numera bl. tillf.) (sprutande) stråle (av vätska). Polhem Invent. 57 (1729). Urin gick nu (efter operationen) i full sträng. Acrel Chir. 294 (1775). — jfr MJÖLK-, SILVER-STRÄNG.
Ssgr (i allm. till 1): A: STRÄNG-ARBETARE~0200. särsk. (numera föga br.): (mans)person som arbetar med ståltråd l. förfärdigar arbeten av ståltråd. NDA 1915, nr 98, s. 7.
(1) -BETONG. i sht byggn. betong (spännbetong) armerad med strängar av seghärdad ståltråd vilka i gjutformen före gjutningen spänts så hårt (o. töjts ut så mycket) att de, efter att ha frigjorts, håller den stelnade o. därvid krympta betongen sammantryckt (o. därmed ger denna ökad hållfasthet). SvDÅb. 18: 155 (1940).
(1 a) -BRO. mus. på fiol, violoncell o. d.: stränghållare; greppbräde; förr äv. om del i orgel. (Fiolen har) en lång Strängbro af Ebenholtz, Ståndpinne med skruf. VDAkt. 1785, nr 136. Möller (1790; om stränghållare). (Sv.) Strängbro .. i en orgel .. (lat.) canon. Lindfors (1824). Wirsén Vint. 300 (1890; om greppbräde).
(3 a) -BRÅCK. (†) ryggmärgsbråck. IT 1791, nr 69, s. 2.
(1 a) -BRÄDE. (i sht förr) mus. på fiol, violoncell o. d.: greppbräde; förr äv.: stränghållare. Möller 1: 231 (1755). ÖoL (1852; äv. om stränghållare).
-BUR. (†) bur av metalltråd. Lind 1: 552 (1749).
-BÅGE. (†)
1) racket (se racket, sbst.1 1). Serenius Yy 1 a (1734).
2) av båge (se båge, sbst.1 4, 5) med en mellan sina ändar spänd sträng bestående instrument för besiktning av pipa (se pipa, sbst.1 3 a). SFS 1830, s. 826.
-FORMAD, p. adj. jfr -formig. Ymer 1916, s. 242.
-FORMIG. som har strängs form. Thorell Zool. 1: 149 (1860).
(1 a) -FÄSTE. mus. på stränginstrument: fäste (se d. o. 5 a, 7) för strängar; förr äv.: stränghållare. Möller (1790; om stränghållare).
-FÖNSTER. (†) fönster försett med mer l. mindre finmaskigt galler av ståltråd, nätfönster; jfr -galler. Lind 1: 552 (1749).
-GALLER. (†) mer l. mindre finmaskigt galler av ståltråd (i fönster), (fönster)nät; jfr -fönster. Lind 1: 552 (1749).
(5) -GJUTA. (i fackspr.) jfr -gjutning. SvD(A) 6/11 1967, s. 8.
(5) -GJUTNING. (i fackspr.) metallgjutning varvid den smälta metallen kontinuerligt tappas i en vattenkyld form utan botten o. stelnar till strängliknande form. JernkA 1944, s. 19.
(1 a) -HÅLLARE. mus. på stränginstrument: bräde l. list l. dyl. vari strängarna i sin ena ände är fästa (särsk. på fiol, violoncell o. d.: i sargen i strängarnas förlängning fäst, med stallet o. gripbrädet jämnbrett sådant bräde osv.); jfr -bro, -fäste. NVexjöBl. 2/7 1852, s. 4. Höijer (1864).
(1 a) -INSTRUMENT. mus. musikinstrument försett med (ett varierande antal) strängar (av olika grovlek o. längd) spända över l. i l. invid en resonanslåda o. avsett att spelas gm att strängarna bringas att vibrera med knäppande (med fingrar l. klaviatur) l. slående (med klaviatur) l. med strykande (med stråke). Londée Kellner 15 (1739).
-JÄRN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = drag-järn 3 a. Lind 1: 552 (1749).
(3 a α) -KALV. (numera föga br.) kalv vars navelsträng gm missbildning fått onormal placering l. beskaffenhet o. d.; kalv som (vid beröring visar sjukdomstecknet spänd l. krökt (jfr sträng, adj.) rygg l. som på grund av missbildning l. invärtes sjukdom) är avelsoduglig l. måste slaktas; jfr strång-kalv. BtFinlH 2: 283 (1666; om missbildad kalv). Böjer .. (kalven) sig icke med wighet undan, utan skjuter nog (dvs. mycket) rygg då man stryker honom, får han namn af Strängkalf, och bör till afwelens fortplantning anses oduglig. Fischerström 2: 422 (1780). Schulthess (1885; om slaktdjur).
(1 c) -KROK. på seldon: krok för fästande av selsträng. Tigerhielm 31 (1867).
(1, 3 a) -LAX. (sträng- 15661808. stränge- 15571982) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i (strängliknande) remsor på längden skuren, torkad lax; jfr klipp-fisk 1, stockfisk; jfr äv. pemmikan. HovförtärSthm 1557 A, s. 109. Lundmark Uppb. 88 (1982).
-LEK, se B.
-LIK, adj. Ekenberg (o. Landin) 290 (1890).
-LIKNANDE, p. adj. Östergren (1948).
(1 c) -LINA. (numera mindre br.) selsträng. 2VittAH 17: 282 (1839, 1846). KrigVAT 1847, s. 93.
(1 b β) -LINJE. (†) korda (se korda, sbst.1). Almqvist Geom. 11 (1833).
(1 c) -LYFTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden är avledn. av lyfta, v.1] (†) om var o. en av de i hästs seltyg på ömse sidor fästa anordningarna för lyftande l. uppbärande av selsträngar, bärrem; jfr -skida 1. Tigerhielm 31 (1867). WoJ (1891).
(1 c) -LYFTARE. (†) = -lyfta. Klint (1906).
(5 a) -LÄGGA. i sht lant. jfr -läggning. LAHT 1929, s. 121.
(5 a) -LÄGGARE. i sht lant. redskap för utförande av strängläggning. SvVäxtförädl. 1: 263 (1951; text till bild).
(5 a) -LÄGGNING. i sht lant. läggande (av ngt) i sträng(ar), strängning (se stränga, v.2). LAHT 1930, s. 329.
-LÄNGD. jfr längd 1.
1) till 1 a. Fock 1Fys. 257 (1859).
2) till 5. Globen 1942, s. 5.
-LÖS. (sträng- 1805 osv. stränga- 17491934) som saknar sträng(ar).
1) till 1 a, om stränginstrument; äv. bildl. Stränga-lös fiolin. Lind 1: 1687 (1749). Hans tunga är ett stränglöst instrument. Hagberg Shaksp. 3: 34 (1848).
2) (numera föga br.) till 3 b α, om ståndare. Nyman VäxtNatH 1: 378 (1867).
Avledn.: stränglöshet, r. l. f. (i fackspr.) till -lös 1, 2: förhållandet l. egenskapen att vara stränglös. Östergren (1948).
-MAKARE. särsk. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 1 a: (mans)person som yrkesmässigt tillverkar strängar. Lind 1: 1298 (1749). Björkman (1889).
(1 a) -MUSIK.
1) musik av l. för stränginstrument; äv. bildl.; särsk.: frikyrklig form av musik av 2—4 sångstämmor till ackompanjemang av gitarr, piano o. kontrabas, numera äv. blåsinstrument; jfr stränga-lek 1, -ljud, -låt. Schück VLittH 1: 45 (1898). Millioner nattinsekters strängmusik. Forss TropTramp 166 (1936). SohlmanMusiklex. (1979; om frikyrklig musik).
2) [jfr -musik-kår] om strängmusikkår. UNT 7/3 1935, s. 2.
Ssg: strängmusik-kår. musikkår för utförande av strängmusik o. vars besättning enbart l. huvudsakligen utgörs av stränginstrument; i sht om frikyrklig sådan kår. Frälsningsarméns strängmusikkår. UNT 4/10 1940, s. 10.
(1 a) -MUSIKANT. person som spelar strängmusik. Upsala(A) 28/3 1924, s. 2.
(5 b) -MYR. geogr. sank, flack myr med ett l. flera strängformade, högre liggande (i vissa fall på tvären mot lutningen gående) moss- o. risbevuxna partier omväxlande med lägre, vattensjuka partier (flarkar). SvGeogrÅb. 1930, s. 118.
(5) -PRESSNING. tekn. gm pressning åstadkommen plasticering av råmaterial till strängformad produkt; gm sådan pressning utförd formning (av produkt); jfr pressa I 1 a γ. 2NF 25: 1411 (1917). I presshallen sker strängpressningen av aluminium. SvD 15/5 1973, s. 21.
(1 c) -REM. (†) selsträng. Tranér HomIl. 334 (1819).
-SILVER. (numera föga br.) ss. utsmyckning på föremål anbragt silver i form av trådar. Lind 1: 552 (1749).
-SKIDA.
1) hippol. till 1 c: till seldon hörande (o. ss. skydd för hästen avsedd) slida (se slida, sbst.2 3 a) l. hylsa i vilken selsträng kan löpa; jfr skida, sbst.2 2 a. KlädkamRSthm 1631 B, s. 107 a. Lundell (1893).
2) (numera föga br.) till 3 b: hölje l. skida (se skida, sbst.2 2 b) till kärlsträng. BotN 1882, s. 11.
-SPEL, -SPELARE, -SPELERSKA, se B.
(5) -SPRUTNING. tekn. kontinuerlig sprutning (se spruta, v. 6) av plastiskt råmaterial till strängformad produkt; jfr -pressning. TNCPubl. 30: 79 (1958).
(3 b) -STARR. bot. växten Carex chordorrhiza Lin. fil. (som har lång, strängliknande jordstam). Nyman VäxtNatH 2: 447 (1868).
(1 a) -STIFT. mus. på stränginstrument: stift l. skruv varmed sträng spännes o. varpå dennas ände därvid rullas upp. Möller (1790).
(4) -TAL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tal angivande visst antal strängar l. härvor av garn; särsk.: det antal strängar av garn som för varje särskild sort o. kvalitet vid spinning erhölls ur ett skålpund häcklat lin l. kardad ull. Calcul: Af detta Strängtal spinnes vida mindre (fint lingarn), och af de finare ännu obetydligare (vid ett arbetshus i Sthm). DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 271. Ett större parti Swenskt Kamullsgarn af diverse strängtal, finnes till salu .. uti Huset N:o 2 wid Skärgårdsgatan. DA 1824, nr 101, Bih. s. 3. Slutligen en tabell öfwer det strängtal, som efter olika hundratal beräknas till smitten ifrån en post eller en qwart smitt i hwart hundratal. Carlström Spinnm. Föret. 6 (1832). Därs. 110.
(5 a) -TALS, adv. (†) i strängar, strängvis. Lind 1: 1395 (1749).
(3 b) -TÅNG. (numera mindre br.) brunalgen Chorda filum (Lin.) Stackh., sudare, snärjtång (som har strängformig bål). Krok o. Almquist Fl. 2: 64 (1898). 2SvUppslB (1953).
(5 a) -VIS. i strängar; jfr -tals. Möller 1: 79 (1755).
B (till 1 a; numera nästan bl. i vitter l. högre stil l. i religiöst spr.): STRÄNGA-KLANG. (stränga- 18171879. stränge- 1676) jfr klang, sbst. I 1, 2, o. sträng-musik 1. Columbus BiblW L 1 a (1676).
-LEK. (sträng- 1836. stränga- 1825 osv. stränge- 1618)
1) spelande l. spel på l. musik av stränginstrument; äv. bildl.; jfr -spel 1. LBenedicti Lijkpr. 39 (1618). För alltid tystnat din fagra strängalek, / Du mästare från sångens hjeltedagar (dvs. C. W. Böttiger). Östergren NDikt. 144 (1879). Gyllenläder, snidad ek, / instrument till strängalek. Fallström VDikt. 1: 264 (1898). Poetisk strängalek. Östergren (1948).
2) stränginstrument; äv. bildl.; jfr -spel 2. En skål, en bottenskål för Erik Gustaf Geijer och för Jenny Lind — för Sagan och Sången — af ålder de djupaste och renaste tonerna på moder Sveas strängalek. Lefve de! Solnedg. 3: 17 (1912; i yttrande tillagt H. Hamilton 1846). Speleman, knäpp på din strängalek / en vacker sång. Fredriksson Stig. 57 (1913).
-LEKARE. person som spelar stränginstrument; äv. bildl. Sångar-anden, skaldesvärmeriet, / den starke fienden till tyranniet, / han strängalekarn med profetisk syn, / som manar bilder fram, en härlig skara. Rydberg Dikt. 1: 192 (1877, 1882). Visans ton på strängalekarns cittra. Lidman EldAlt. 16 (1907).
-LJUD. (stränga- 1709 osv. stränge- 16401746) om (ljud av) strängmusik. Linc. Ffff 1 b (1640).
-LÖS, se A.
-SLAG. anslag på stränginstrument (övergående i bet.: spel l. musik på stränginstrument); äv. bildl. Så hör på strängaslagen. Atterbom Lyr. 3: 143 (1818). Så talar skalden från svunnen dag. / Mitt land, o lyss till hans strängaslag. Söderberg Dikt. 115 (1901).
-SPEL. (sträng- 1619 osv. stränga- 1536 osv. stränge- 15411769)
1) (ljud av l. musik från) spelande l. spel på stränginstrument; äv. bildl.; jfr -lek 1. Itt rådh som j otijdh skeer, rijmar sich så wel som itt strengia spel tå en sörgse är. Syr. 22: 6 (öv. 1536; Apokr. 1921: musik). Därs. 40 (”41”): 20 (Därs.; Apokr. 1986: musik). Brahe Oec. 21 (c. 1580; uppl. 1971). Karlfeldts strängaspel utvecklade sig .. mångstämmigt, kraftigt och till sist mindre lättillgängligt än mången trodde. HågkLivsintr. 12: 55 (1931). särsk. (†) i uttr. varda ngns strängaspel, bli ämne l. föremål för ngns ringaktande tal, bli en visa för ngn. Nu är iagh theras strengia spell worden. Job 30: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: blivit en visa). Vinterstormarnes / Strängaspel. Bååth GrStig. 109 (1889).
2) stränginstrument; äv. bildl.; jfr -lek 2 o. spel, sbst.1 9. En Dauidz Psalm högt siungandes (dvs. tvåstämmigt) på strengiaspell. Psalt. 4: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Och öppnar du för honom ditt hjärta och din själ, / Gud skall dig väl belöna — du blir hans strängaspel. BonnierLM 1954, s. 701. särsk. i sådana uttr. som slå l. spela på strängaspel, spela på stränginstrument. Slå på strengespil. VarRerV 10 b (1579). Spela på strengspel. Dähnert 68 (1746).
-SPELANDE, n. (stränge- 1681) spelande på stränginstrument. Verelius 110 (1681).
-SPELARE. (sträng- 1814 osv. stränga- 1805 osv. stränge- 16261769) (mans)person som spelar stränginstrument; jfr spelare, sbst.1 6, o. sträng-musikant. Tiderus GrLat. 17 (1626).
-SPELERSKA. (sträng- 1851 osv. stränga- 1927 osv. stränge- 1640) jfr spelerska 3 o. -spelare. Linc. Vuu 6 b (1640).
-SPELMAN. (stränge- 1764) = -spelare. Ekblad 116 (1764).
C (†): (1 b) STRÄNGE-GARN. (stränge- 1565) garn till bågsträngar. ArkliR 1565, avd. 13.
-KLANG, se B.
-LAX, se A.
-LEK, -LJUD, se B.
(1 c) -SELE. om sele försedd med draglinor (selsträngar) l. avsedd för användning tillsammans med sådana. ArkliR 1567, avd. 25.
-SPEL, -SPELANDE, -SPELARE, -SPELERSKA, -SPELMAN, se B.
Avledn.: STRÄNGA, v.2,3, se d. o.
-STRÄNGAD, förr äv. -STRÄNGD, p. adj. (-strängad 1937 osv. -strängd (-e-) 1561 (: trestrengt, n.)1872 (: 3-strängdt, n.)) [fsv. -strängdher, i ssgrna ensträngdher, ensträngad, o. thrästrängdher, tresträngad, hopsnodd av tre strängar; jfr fd. -strengt, i ssgn trestrengt, tresträngad (d. -strenget)] motsv. sträng, sbst. 1, om rep l. tåg l. lina o. d.: bestående l. hopsnodd l. hopvriden av sträng(ar) (i så l. så stort antal); ss. senare led i ssgrna tre-, två-strängad o. fem-, tre-, två-strängd.
STRÄNGIG.
1) till 1 a, om musikinstrument: försedd med (så l. så många) strängar; ss. senare led i ssgn sju-strängig.
2) (†) till 3 a, om päls (se d. o. 2): vars yta kännetecknas av förekomst av strängar av sammansnodda l. sammantvinnade hår. Den rådande ullcaracteren i de Sachsiska Schäferierna var .. den starkt markerade, med tydliga krusor eller bågar .. och tvinnade, strängiga eller ihåliga pelsar förekommo ofta. QLm. 5: 30 (1835).
3) till 3 b α, i fråga om (så l. så beskaffad) ståndare; ss. senare led i ssgn sam-strängig.
Spoiler title
Spoiler content