publicerad: 1993
STRÄNG sträŋ4, adj. -are ((†) superl. -est OPetri 2: 295 (1528: strengesta, sg. best.), Rinman Jernförädl. 275 (1772: strängesta, sg. best.); -ist OPetri 1: 85 (1526: strengiste, sg. best.), G1R 13: 56 (1540: strengiste, sg. best.); -st SionSång. 2: 14 (1745: strängste, sg. best.), Cygnæus 10: 118 (1849: strängsta, sg. best.)); i bet. 11, 13 förr äv. STRÄNGD, adj.; adv. -T.
Ordformer
(strenchtt, adv. 1606. streng(-gh, -nngh) 1521—1843. strengd 1561, 1562. strengia, sg. best. 1521—1629. sträng(-gh) 1523 (: Strænge, pl.) osv. strängia(-ie), pl. 1603—1656. n. o. adv. -gdt 1586 (: eenstrengdt, adv.), 1617—1659. -gt 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. stränger; liksom fd. strænghæ (d. streng) sannol. av mlt. strenge, motsv. mht. strenge, fht. strengi (t. streng), mnl. strenge, strenc (nl. streng); omljudd sidoform till STRÅNG; rotbesläktat med STRÄNG, sbst.; formen med -gd sannol. beroende på påverkan från strängd, p. pf. av STRÄNGA, v.1 — Jfr FÖR-STRÄNGA, STRÄNGA, v.1, STRÄNGELIG, adj., STRÄNGELIGEN, STRÄNGERA]
A. styv; spänd; sträv (vid beröring) o. d.
1) (†; se dock slutet) om ngt jämförelsevis långt o. smalt (o. i sin ena ände l. i båda ändarna fastsittande): (spänd o. därigm) styv; spänd (o. därigm styv). Känn .. med Handen uthi förbem:te Rum om Senorna finnas styfwa och stränga, tå lät rijda Hästen warm. IErici Colerus 2: 281 (c. 1645). Jag höll för stränger töm .. / .. Och Knapen sprang förut och jollra på sit rör (dvs. oboe) .. / Däraf blef djuret vildt, jag öfverända kör. Bellman (BellmS) 4: 55 (1769). Sedan alla 4 snoddarne eller dragsnörena blifwit redigt påsatta (på spinnrocken) .. och befinnas wara lika stränga, så har erfarenheten wisat, att första snodden på rulldonet närmast hjulet får wara en liten mån strängare än den dernäst. Ekenmark Lb. 143 (1847). — särsk. ss. adv.: spänt l. stramt (åtdragen l. fastsatt l. hopsatt o. d.); numera bl. mer l. mindre bildl., o. i denna anv. i nutida spr. närmast uppfattat ss. hörande till 12. (Djävulen) hafwer ock icke heller ännu förgätit vthställa sin näät, them han ock flitigt alla dagar på gistorna vthsträcker, nw högt och nw lågdt, nw strängt och nw slaakt. JPGothus PEriksson B 3 b (1639). Man måste hålla .. (hjulsnodden) ganska strängt under twinningen. Carlström Spinnm. 27 (1832). Schulthess (1885).
2) (†; se dock slutet) som är präglad av l. sker med utvecklande av stark, spännande l. åtdragande l. tyngande l. tryckande l. pressande kraft, stark l. hård. Wägen (genom födslokanalen) war så trång, och klämde så strängt om Halsen, at Barnet brunt och blåt, war strypt och dödt. Hoorn Jordg. 2: 14 (1723). (Sv.) Draga strängt åt (lat.) arcte stringere, colligare. Ihre (1769). Hör hur han Hobojan pinar; / .. Röret strängt han kniper, / Och med truten piper. Bellman (BellmS) 1: 250 (c. 1780, 1790). (Styckgjutare G. Meijer) borrade helgjutna kanoner af tackjern, som uthärdade den strängaste profskjutning. BL 9: 94 (1843). — särsk. bildl., (i fråga) om förening l. sammanslutning mellan personer o. d.: stark l. intim; numera bl. (mera tillf.) övergående i 13. Een näär och strängh alliance (med Ryssl. är) ickie vthan fahra. HSH 38: 460 (1634). I allt lysa öfverläggningens, modets, köldens och försigtighetens stränga förening (hos Gustaf Horn). Nordin i 2SAH 3: 268 (1803). Egyptens pyramider .. monument öfver en .. kulturvärld, inom sig strängt sammansluten. Hahr ArkitH 4 (1902).
3) [jfr 1, 4] (numera föga br.) om brukad jord: svårbearbetad, tung, styv. SamlRönLandtbr. 1: 65 (1775). I mager sträng ler-jord, eller på sumpiga orter, får .. (boken) icke sin behöriga wäxt. Fischerström 2: 278 (1780). Lerorna hafva .. en hög seghetsgrad .. Därför betecknas lerjorden som tung, seg, motspänstig, sträng, bindande, bunden. LAHT 1907, s. 389.
4) (†) i fråga om känselintryck: sträv; äv.: styv (o. grov). Strängt selcke .. Sömeselcke. KlädkamRSthm 1555, s. 5 a. Swarta stränge håår. Petreius Beskr. 2: 126 (1614). Alla så kallade hårda watten då de rifwas emellan rena fingrar, kännas merendels sträfwa och stränga. Fischerström 3: 167 (1783).
B. ansträngande; svår att tåla; svårsmält; häftig; obeveklig; rigorös o. d.
5) som innebär l. medför mer l. mindre starka fysiska l. psykiska ansträngningar l. obehag l. hinder l. påfrestningar l. lidanden o. d., krävande l. påfrestande l. hård (se d. o. 6) l. svår; äv. ss. adv.; förr äv.: svår att utföra l. lära sig, svår; jfr 7, 12 o. 13. Sträng tjänstgöring. RA II. 2: 263 (1617; om viten). Där (vid Vänersborg) mån Han (dvs. K. XI) och sin Häär de stränge Konster lära, / At tumla kiäckan Häst, och meed en Ståål-satt Hand / Och slutne Leeder in i styfwe Tråppar bryta. Dahlstierna (SVS) 91 (1698). (Ärkebiskopen) upbar .. stränga böter af dem, som beslogos med okyskhet. Dalin Hist. III. 1: 131 (1761). Min Brors bifall till mitt Inträdestal var en stor och tillräcklig belöning för min möda dervid; ty jag kan ej neka att det kostat mig tio dygns strängt arbete. Leopold (SVS) II. 3: 253 (1803). Det (var) strängt för en liten parvel att sitta och gno potatis mot ett rivjärn från klockan fem till tio. Göth Bondeh. 103 (1923). Ett strängt arbete. SvHandordb. (1966). — särsk.
b) om pålaga o. d.: betungande. The på Daall haffwe än icke szå strengh eller swår Skatt. G1R 17: 394 (1545). Torparnas arbetskraft utsögs i dubbel måtto: genom stränga pålagor om mans-, hjon- och kördagsverken åt gården, samt i arbete hemma på torpen under kvällar, nätter och söndagar. Thorsén UpplTorp. 11 (1949).
6) [jfr 1, 5] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om malm o. d.: svårreducibel, svårsmält. Man (har bl. a.) wid Sahla .. bekommit ett eller annat prof af Antimonium, men merendels så bly-blandat, strängt och rödbländigt, at det ei utan stor möda stått at smälta. Bromell Berg. 57 (1730). Blyglas .. brukas vid Probering som en Fluss för stränga Silfvermalms- och Guldmalmsarter. Rinman 1: 250 (1788). Lindroth Gruvbrytn. 2: 211 (1955).
7) intensiv l. häftig l. våldsam l. hård (se d. o. 9); äv.: höggradig, stark (se d. o. 11); äv. (om ngt konkret): vars effekt l. inverkan o. d. är häftig osv.; numera företrädesvis i a, b. Linc. A 6 b (1640). Allom tyckte nu tijd at hwijla sig efter så strängt fäktande. Verelius Gothr. 260 (1664). Apollo .. / .. framfor i så strängt galopp, / at (osv.). LBÄ 4: 16 (1797). Retzius FlOec. 12 (1806; om gift). At väga oxalsyrad kalk .. kan lätt bli osäkert genom en liten förlust af kristallvatten, hvilket detta salt i sträng hetta släpper. Berzelius Brev 8: 57 (1818). Det går strängt till .. (i en strid). Meurman (1847). (En viss gruvmalm bibehöll) oaktadt tvenne gångers sträng rostning, dock .. mycken rå kärna. JernkA 1854, s. 60. Båtar, der sträng gång förekommer. Frykholm Ångm. 178 (1881). Plantan är känslig för sträng uttorkning. Ekbrant VVRumsv. 57 (1955). — särsk.
a) om åkomma: häftig l. svår; särsk. (o. numera bl.) med bibegrepp av 5. Iag låg i hela förra weckan illa betagen, först af en sträng migraine och sedan af en eij mindre häftig Steen Colique. KStobæus (1732) hos Fürst Stobæus 51. Sträng sjukdom. Schulthess (1885). Doktorn .. ordinerade .. laxermedel. — Men bästa doktor, invände H., gossen har ju sträng diarré! Östgren PensKardb. 126 (1918).
b) (tillf.) bildl., med bibegrepp av 12 l. 13. Ett strängare flöde. Ett människoöde / skulpterat i glömda, plutoniska bergarter, / i en gjutform för rinnande sten! Sjöstrand Vint. 9 (1963).
8) (†) som har mer l. mindre plågsam l. stark l. häftig verkan på sinnesorgan, skarp (se SKARP, adj. 14); kärv (se KÄRV, adj. 7, 8), sträv. Sedan skall man och achta, att icke någhra bookstäffwer (i franska språket) skarpt eller strängt; såsom uthi thett Tyska språåket, uthnämpnasz. Pourel de Hatrize 7 (1650). (Det från patientens navel) Utflytande varet medförde .. en sträng och fæcalisk lukt. Acrel Chir. 252 (1775). Trägårds Ringelblomman med sina strålblommar, har solens skapnad som wisar sig med alla förändringar från blekgul til brandgul, och har sträng lukt. Retzius FlVirg. 25 (1809).
9) [specialfall av 7 o. 8] i fråga om utomhus rådande väder l. vind l. temperatur (värme l. köld) l. torka o. d.: stark (o. därigm obehaglig l. påfrestande l. plågsam l. bitande); skarp; svår; äv. om årstid l. klimat o. d.: präglad av mer l. mindre extrem temperatur l. häftigt l. hårt väder o. d.; äv. bildl. Det longlige strängie mottväder. AOxenstierna 2: 3 (1606). Kläder och beklädande emot denne stränge winteren. KlädkamRSthm 1675, s. 604 a (1676). En stor incommoditet är der (i Chile), at det blåser et slag wäder, som är så strängt och bitande, at folk dö af kölden. König LärdÖfn. 5: 68 (1747). I mindre Wattudrag, ther något angelägit Wärk drifwes, som i sträng torka nödwändigt betarfwar alt wattnet til sin drift, tillåtes i slik händelse (kungs)ådrans igenstängande hel och hållen. StadgHafsFiske 14/11 1766, s. B 4 b. Så strängt som detta tordönet (dvs. en tillrättavisning från påven) war, så litet skrämde det Thorkel Knutson. Lagerbring 1Hist. 2: 650 (1773). Då frosten är sträng och marken snöhöljd, så blir födan knapp i skogarna. HeimdFolkskr. 12: 21 (1894). Rågen .. har troligen fått sin spridning genom att den i trakter med strängare klimat tack vare sin större vinterhärdighet trängt ut vetet. Bolin VFöda 247 (1933). Ett par dagar av sträng köld och klar himmel .. Vi låg mest på rygg i tältet. Sundman AndréeLuftf. 341 (1967).
10) om ämne l. lösning o. d. med hänsyn till koncentration o. d.: stark (se d. o. 10 a); äv. (o. numera bl. tillf. o. skämts., med anslutning till 12) i fråga om alkoholhalt: stark (se d. o. 10 a α). (Kristallen) astringerer lijka som Gyps: Hwarföre gifwer man hans pulfwer in medh strängt Wijn dysentericis, eller them som hafwa Blodhgång. Forsius Min. 117 (c. 1613); jfr 8. Vatten ä då också ett jäkla blask, om en inte behandlar'et som vatten ska behandlas, å dä ska va mä stränga å starka saker! Engström Hemsp. 50 (1921). — särsk. (i grafiskt fackspr.) pregnant, om tryckfernissa: som har låg viskositet, tjockflytande (o. seg). Stark eller sträng fernissa .. är tjockflytande (och samtidigt ofta seg). GrafUppslB 849 (1951).
11) som mer l. mindre obevekligt bestraffar l. fördömer olydnad l. brott mot lagar l. regler l. instruktioner o. dyl. l. som inte (i nämnvärd grad) tolererar olydnad osv. l. oförmåga l. försumlighet o. d.; i sht förr äv. allmännare: obarmhärtig, skoningslös; förr äv.: vred, arg, ursinnig. En sträng domare l. fader l. herre l. husbonde. Vara sträng och fordrande. Husbonden var sträng men rättvis. Läraren såg sträng ut. Luk. 19: 21 (NT 1526; NT 1981: hård). Thet skarpa swerdet som itt strengt bodh förde .. vpfylte all rwm medh dödha. Vish. 18: 16 (Bib. 1541; Apokr. 1986: din obönhörliga befallnings skarpa svärd). Jagh wetth jchie huadh som jagh och min fathigie man giorth haffuua den gode mann Oloff Larssonn emotth, medan han ähr så os i alle måtho emoth och strenngh. TbLödöse 124 (1589). När han blef sträng, / Slog han i verkstan, Pling plingeli pläng, / Så at där darra båd' fållbänk och säng, / Fönster och dörrar. Bellman (BellmS) 1: 147 (c. 1775, 1790). Ibland sjöng hon efter eget godtycke, och äfven den strängaste konstdomare kunde icke hafva nekat sitt bifall till hennes sätt att sjunga. Knorring Cous. 2: 115 (1834). (Läraren) Bergsten var mycket sträng och känd för flitigt bruk af ferlan. Wirsén i 3SAH 2: 145 (1887). Jersild BabH 225 (1978). — jfr SKOLMÄSTAR-STRÄNG. — särsk.
a) i ordspr. Strängia Herrar regera icke länge. Balck Es. P 7 a (1603). Sträng Fader giör blödigh Barn. Dens. 769.
b) i vissa uttr.
α) vara sträng mot, äv. vid, förr äv. med ngn o. d., vara sträng i sitt förhållande till ngn; i uttr. sträng mot ngn, äv. (tillf.) oeg.: (ss. kvinnokarl) svår på ngn; förr äv. i uttr. sträng på ngn, förargad l. arg på ngn. ConsAcAboP 4: 54 (1672: med). Akta dig för skomakarfan; han är mycket sträng mot qvinnorna, fast han är gudfruktig! Strindberg RödaR 213 (1879). RArbman (1914) hos Arbman Silv. 17 (: på). HågkLivsintr. 10: 267 (1929: vid).
β) vara sträng i l. med det l. det, vara sträng med hänsyn till det sätt varpå man utövar den l. den verksamheten l. varpå man använder det l. det redskapet för maktutövning o. d. Jngen ting är domarenom så mykit aff nödhenne som beskedeligheet at han weet när han skal wara streng, och när han skal wara mild j laghen. OPetri 4: 305 (c. 1540). Morfar var mykit sträng medh Laghen .. Han sparde inthet läta hengia tiuvarna. Bureus Suml. 65 (c. 1600). Sin grundsats som examinator har .. (professor A. Danielsson) själv träffande karakteriserat med orden: sträng i förhöret, mild i bedömandet. Hedén 3: 202 (1920).
c) (†) övergående i bet.: hårdnackad; i uttr. sträng att förfäkta ngt, hårdnackat l. envist förfäkta ngt. Nestorius .. war sträng (såsom nästan alle Kättares Aart är) sin Willfarelse at förfächta. Schroderus Os. 1: 704 (1635).
d) (†) i handel l. köpslagan: hård l. omedgörlig, ”svår”. (Sv.) (Vara) Sträng .. (lat.) maligne, acerbius licitari; usque pugnare de pretio. Lindfors (1824). Dens.
e) i adverbiell anv.
α) ss. adv. Behandla l. tillrättavisa l. straffa ngn strängt. Det gick strängt till. PJGothus Savonarola SyndSp. C 6 a (1593). Där bodde han med sina tre pojkar, som han uppfostrade mycket strängt, enligt tidens sed. Beskow FarmLappt. 21 (1922). — särsk. pregnant, i förb. med förbjuda, övergående i bet.: med hot om strängt straff. Weste (1807). Strängt förbjuda, (dvs.) vid strängt straff. Dalin 2: 469 (1854).
β) i det adverbiella uttr. på, förr äv. i det strängaste, ytterligt strängt; ofta svårt att skilja från 13. LandtmFörordn. 123 (1734). Lydna och Subordination, den lägre för den högre .. (bliver) i det strängaste befallt. ReglInf. 1751, s. 5.
12) om ngt sakligt: som (innefattar l. ger uttryck åt l. kan förknippas med det slags krav l. fordringar som) kännetecknar sträng (i bet. 11) person, hård l. oavvislig l. obeveklig l. skoningslös; stundom svårt att skilja från 13. Stränga förebråelser l. tillrättavisningar l. krav l. regler. Sträng kritik. I strängaste laget. Wed min och Riichesens Strenge hæmpd pliict och wrede. G1R 1: 5 (1521). Ther til hatar ock then Aldrahöxte the ogudachtigha, och wil straffa them, tå then strenge hemdedaghen kommen är. LPetri Sir. 12: 7 (1561). H:r Rector sade sig skrifwit fogden Ringius till ett strängt bref att han skall komma in och förklara sig på sine balancer. UUKonsP 19: 382 (1690). (Konungen) frågade osz med en sträng röst, utur hwad Land wij wore, och hwart wij wille? Ehrenadler Tel. 29 (1723). Mycket ledsen .. frågade (han) i sträng ton, hvem som hade gjort detta fula streck. LbFolksk. 3 (1890). När i lifvets stränga skola / alltings mening för dig klarnar. Topelius Sommarg. 9 (1915). Konteramiralen var .. liten till växten, med ett strängt och samlat militäransikte. Malmberg Werfel 40Dag. 578 (1935); jfr 13. — särsk.
a) pregnant, om befallning l. påbud l. förbud l. dom l. beslut o. d., närmande sig l. övergående i bet.: som innefattar (hot om) sträng (i bet. 5) påföljd. Effter .. (fångvaktaren) fick så strenga befalingh, kastadhe han them in j thet innersta fongahwset. Apg. 16: 24 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). (Att) Kungh Erick war bewågen .. / .. Stocholm .. / .. thet strängia decret witne bär, / som han mot alla them giorde, / hwilka wåld tilfoga torde / bårgmestare, eller hans rådh, / then skulle straffas wthan nådh. JMessenius (1629) i HB 1: 97. Hvem vågar / Att sjunga utanför (när drottning Kristina ligger döende) trots strängt förbud? Snoilsky 2: 31 (1881); jfr 13.
b) [specialanv. av a] (förr) i förb. med ord för fängsligt förvar, betecknande att förvaret skulle ske under omständigheter ägnade att göra detta svårare att uthärda; särsk. (rättshist.) i uttr. sträng arrest, benämning på militärt disciplinstraff bestående i sådant förvar under högst viss kortare tid i mörkt enrum; jfr ARREST 3. Widegren (1788). Finns någon här, som vet sig utan skuld, / Han gripe denne brottsling, före honom / Uti det strängsta häkte, som ger skydd / Åt staten mot hvar öfverdådig ondska. Cygnæus 10: 118 (1849). Sammanlagda strafftiden (för krigsman) må ej överstiga .. tio dagar om det är sträng arrest. SFS 1938, s. 519.
13) från 11 övergående i l. med helt utvecklad bet.: (ytterligt) långt driven l. ingående l. noggrann l. intensiv; (ytterligt) ofta återkommande l. upprepad; som håller sig inom en (ytterligt) snäv o. hårt markerad ram; strikt; rigorös, eftertrycklig; i fråga om verksamhet ofta med inbegrepp av hårt arbete l. stor ansträngning; ss. adv. (se f) o. i förb. med negation äv. övergående i förbleknad anv., närmande sig bet.: (icke) egentlig; äv. i utvidgad anv., om person: vars verksamhet l. livsföring o. d. är sträng (i ovan angivna betydelser). Sträng bevakning l. uppsikt l. disciplin l. order l. granskning l. tolkning l. skillnad l. avskildhet l. tystnad. Stränga krav. I sträng mening l. bemärkelse. Ingen må blifwe lijdin .. sig här uthi Rijket att nedersättie, som medh någon falsk lähra omgå .. När man nu medh ett strängdt alfwar hölle hand här öfwer (osv.). RA II. 2: 123 (1617); jfr 12. Negligerar en Herrens Tiänare een endast Siähl allenast, ach sij, så heter dhet, Siähl för Siähl, Blodh för Blodh, Lijff för Lijff, aldhenstundh han måste göra strängh Räkenskap för hwar Siähl. Swedberg Gr. 85 (1722). (Händel) är ännu strängare i sin stil än Bachen: det finns ej en enda not, som kan anses för remplissage. Geijer Brev 78 (1807). Petros .. (hade) under hela den förflutna dagen varit i sträng verksamhet. Rydberg Ath. 93 (1859). Pennan Almqvist sättes mest behörigt på sin plats alldeles för sig sjelf, som en individualitet utan strängt förhållande till ens någon af alla de andra. Sturzen-Becker 1: 100 (1861); jfr 2 slutet. Då människan hvarje dag är tvungen att förrätta sitt bestämda arbetsmått, vänjer hon sig vid sträng pliktuppfyllelse. EkonS 1: 208 (1891). (L. Hierta) var .. en sträng hushållare både med egna och allmänna medel. Spångberg APossePAHansson 238 (1936); jfr 11. Stormbom Linna SaarijärvMoar 42 (1959: en sträng och hård vecka); jfr 5. — jfr FORM-, FÖLJD-, PRINCIP-, REGEL-, RYTM-, TAKT-STRÄNG. — särsk.
a) i fråga om levnadssätt.
α) i fråga om religiösa förh., närmande sig dels bet.: renlärig, dels bet.: kysk; äv. i anv. motsv. f α. Apg. 26: 5 (NT 1526; äv. i NT 1986). Prästen lever inte alltid så strängt som han predikar. Östergren (1948). — jfr KVÄKAR-, SEDE-STRÄNG.
β) i fråga om trohet mot allmänna moraliska l. etiska grundsatser; äv. i anv. motsv. f α. Medgifvom ock, at .. (sederna) ej äro i tiltagande; under det at deras yta .. korrt sagdt Anständigheten, dag ifrån dag alt strängare yrkas. Kellgren (SVS) 5: 245 (1790). Sträng sedolära. Nordforss (1805). — jfr SEDE-STRÄNG.
γ) i fråga om (noggrant) följande av rigorösa råd l. ordinationer rörande kost o. d.; äv. i anv. motsv. f α. Streng diet. Serenius (1741). Hålla strängt dieten. Sahlstedt (1773).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; efter den romerska rättens summum (jus) (motsatt equitas), ovillkorlig o. efter bokstaven tillämpad (rätt) (motsatt: skälighet l. billighet)] i fråga om tolkande l. tillämpande av lag l. rätt l. utkrävande av rätt o. d.: i sin yttersta helhet genomdriven l. förverkligad (o. onödigt l. överdrivet hård l. efter bokstaven); motsatt: skälig, billig; äv. substantiverat; särsk. [jfr lat. summum jus, summa injuria] i ordspr. strängaste rätt är ibland största orätt, högsta rätt är ibland högsta orätt. OPetri 2: 295 (1528; substantiverat). En midlare och frelsare, haffuer inthet göra medh strenga rätten, vthan handlar allena effter barmhertigheten. PErici Musaeus 1: 9 b (1582). Strängaste rätt är ibland största orätt. Granlund Ordspr. (c. 1880). I äldre tid var .. en sträng likformighetsprincip, som uteslöt allt godtycke (i dömandet), oftast det starkaste idealet. Strömholm ARättsl. 74 (1981).
c) om löfte o. d.: högtidlig l. helig l. okränkbar o. d.; förr äv.: långtgående (o. betungande). När som Jomswikingarna wore blefne nychtre, tycktes the hafwa giort alt för stränga löften. Peringskiöld Hkr. 1: 247 (1697). En del kunna omögeligen hålla .. thet the hafwa genom streng och faslig ed förplichtat sig til. Swedberg Dödst. 430 (1711).
d) om vetenskap(sgren) l. forskning o. d.: som uppfyller höga vetenskapliga krav; äv. i anv. motsv. f α; särsk., pregnant: lagbunden l. exakt. Spekulativ filosofi, hvars syftemål är sträng vetenskap hör icke till de lägre läroverkens gebit. Sprinchorn PedUtsk. 13 (cit. fr. 1804). De stränga Vetenskaperna, såsom regelbunden språkkännedom, Matematik och Logik. Segerstedt Rosenstein 563 (i handl. fr. 1817). Strängt logisk. Cavallin 644 (1876). Den strängaste logik. Rundgren i 3SAH 2: 91 (1887). SvTeolKv. 1936, s. 347.
e) mus. i fråga om kontrapunkt.
α) om imitation i fuga l. fugerad sats: så beskaffad att den upprepande stämman exakt återger temats följd av intervall. Bauck 1Musikl. 2: 72 (1871). Sträng är imitationen, om .. risposta i afseende å rytm och intervaller noggrant efterbildar proposta. Wegelius Musikl. 2: 43 (1889).
γ) om sats: skriven endast för sångstämmor enligt den s. k. Palestrinastilens kontrapunktiska regler. Höijer 425 (1864).
f) i adverbiell anv.
α) ss. adv. (jfr a α—γ, d), ofta liktydigt med: absolut; numera i sht ss. adjektivadverbial; äv. förbleknat; äv. opers.; särsk. i uttr. vara strängt med ngt, råda stränga förhållanden i fråga om ngt. Strängt personligt l. konfidentiellt. Strängt upptagen. War .. eij .. så strängt med läsning och öfning i Christendomen efter det war rart se en eller två i församblingen läsa i bok. ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 3 (cit. fr. c. 1670). (Vaserna) tillverkades enligt en strängt fastställd tradition. Kulturen 1974, s. 118. — särsk. mer l. mindre förbleknat, i uttr. strängt taget, förr äv. att tala, noga räknat, egentligen. Derföre kan ock, i trots af Tingens väsende, strängt at tala, ingen dödlig göra Lagar. Thorild (SVS) 3: 134 (1792). Strängt taget är inte heller ordet ”föraktar” på sin plats. Han föraktar ingen. Gyllensten Grott. 96 (1973).
β) i det adverbiella uttr. på, förr äv. i det strängaste, ytterligt strängt. Ifrån den tiden (dvs. månaden Ramadans början) måste man räkna 30 hela dygn at fasta i det strängaste. Björnståhl Resa 3: 178 (1778). På det strängaste. Schulthess (1885).
14) [bildl. anv. av 13] om natur, konstverk o. d.: mycket allvarsam l. stram (o. skön l. vacker l. seren l. sublim); i fråga om konstverk äv. med inbegrepp av bet.: kännetecknad av enkel, ren stil; äv. (om annat än konstverk o. d.) närmande sig bet.: spartansk (se d. o. 2). Fastän man myser åt det täcka, så känner man dock något vida högre för den alvarsamma och stränga Skönheten. Thorild (SVS) 3: 144 (1792). Öknen är här (vid Jeriko) sträng, men skön — af Johannes döparens skönhet. Bremer GVerld. 3: 187 (1861). Kyrkogården (i Leksand) liksom alla omgivningarna är ordnad med .. den strängaste smak. Böök ResSv. 148 (1924). Fröjden att .. skåda ut (från Akropolis) över de storslaget stränga och sagolikt skimrande omgivningarna i när och fjärran. Boberg IllRes. 186 (1935). Trakten har ett strängt och allvarligt kynne. Östergren (1948). Ett konstverk av enkel, sträng skönhet. HallHist. 820 (1954). Själva rummet var torftigt och kalt, det hade en sträng prägel. Gripe Tordyv. 58 (1978).
C.
15) (†) tapper l. rask l. käck; i sht förbleknat, ss. hedrande l. höviskt epitet. Erlige Strenge riddere godemen naboor oc gode bröder. G1R 1: 50 (1523). Jtem lather myn strenge ffrv ider kerligen tacka fför idert gode skenck. BtFinlH 3: 134 (1541). The Wälborne, Stränge, Edle och Försichtige Ständer, almenna Niderländische Stater. AJGothus ThesEp. 2: 72 (1619). Then Stränge och manhafftige N. N. K. M. til N. Krijsöffuerste vthi N. min gunstige wän. Därs. 73. Sclumpa. Druntia (dvs. en piga) hwar är du? Geswind! Drunt[ia]. Hwad stränga och welborne Jungfru? 2Saml. 13: 86 (i handl. fr. c. 1690). Ekblad 380 (1764).
Ssgr: A: (11, 12) STRÄNG-ALLVARLIG. [jfr med avs. på bildningssättet sorglustig] (†) på en gång sträng (i bet. 11, 12) o. allvarlig. Sahlstedt Hoffart. 72 (1720; om uppsikt). —
-BLICKANDE, se C. —
(6) -FLUSSIG. (sträng- 1753. strängt- 1745) [jfr t. strengflüssig] (†) = -flytande. Allehanda slags Malmer, hvilka kunna vara .. mer eller mindre blandade med mineralier med berg strängt eller lättflussigt &c. VetAH 1745, s. 2; möjl. icke ssg.
(6) -FLYTANDE, p. adj. (†) om malm, metall o. d.: vid smältning trögflytande. VetAH 1746, s. 123 (om järnmalm). AHB 8: 72 (1862; om lödmetall). Schulthess (1885). —
-KRÄVANDE, se C. —
(13 a α) -LEVA. (†) om strängt (renlärigt l. kyskt) levnadssätt; jfr leva, sbst.2 Forsius Fosz 363 (1621; i kloster). —
(6) -SMÄLT, p. adj. (†) om malm, metall o. d.: svårreducibel, svårsmält; jfr smälta, v.1 2 a, o. -flussig, -fluten, -flytande. Scheffer ChemFörel. 51 (c. 1750). (Ekenberg o.) Landin 572 (1893).
Avledn.: strängsmälthet, r. l. f. (†) särsk. om egenskapen l. tillståndet att vara svårsmält, svårsmälthet. VetAH 1764, s. 222. ÖoL (1852). —
(4) -SPRIT. [senare leden sannol. ellips av sprit-silke] (†) jämförelsevis grovt spritsilke avsett för kantning (se kanta 4) o. d. Rothof 432 (1762). —
-TROENDE, se C. —
B (†): (4) STRÄNGE-SILKE, se d. o.
C: (11 e α) STRÄNGT-BLICKANDE, p. adj. (sträng- 1930 osv. strängt- 1948 osv.) som blickar strängt. Karlén FinNov. 55 (1930). —
-FLUSSIG, se A. —
(13 b, f α) -KRÄVANDE, p. adj. (sträng-) särsk. (†): som (överdrivet l. onödigt) hårt l. efter bokstaven driver ett krav. BoupptSthm 4/1 1676, Bil. —
(13 a α, f α) -TROENDE, p. adj. (sträng- 1919 osv. strängt- 1948 osv.) som har en sträng l. ortodox tro, renlärig l. ortodox l. fundamentalistisk. Elmblad Franzos 110 (1919). —
Avledn.: STRÄNGAS, v. dep. (mera tillf.) till 9, om kyla o. d.: bli sträng(are). När dagarna börja längas, / börjar kölden att strängas. Östergren (1948). —
STRÄNGELIG, STRÄNGELIGEN, se d. o. —
STRÄNGHET, förr äv. STRÄNGEHET, r. l. f. (sträng- 1523 osv. stränge- 1578) [fsv. stränghet; jfr fd. strænghete (d. strenghed), mlt. strengicheit, strenkheit (t. strengheit)]
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara spänd l. styv l. stram. Ekenmark Lb. 143 (1847; hos dragsnöre på spinnrock). (Den sjukas) mun hade en linje af stränghet, som nästan befallde tystnad. Lundberg—Nyblom Serao Luftsl. 71 (1892); jfr 8.
2) till 5: egenskapen l. förhållandet att vara ansträngande l. krävande l. påfrestande l. svår. Jag erfor, att (det romerska folket) .. ofta uthärdat ödets stränghet. Ritterberg Sall. 77 (1832). (Soldat-)tjänstens stränghet. Lidforss SocJourn. 58 (1907).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 6, hos malm o. d.: egenskapen l. förhållandet att vara svårreducibel, svårsmälthet. Uppå andra stellen får sådan talkstens art namn utaf hornsten (m. m.) .. kommandes dock alla slagen derutinnan öfwerens, at de stå emot eldens hetta, och igenom deras stränghet hindra malmens smeltning. Bromell Berg. 21 (1730).
4) till 7: egenskapen l. förhållandet att röra sig, förr äv. försiggå med häftighet l. våldsamhet (o. kraft) o. d. Broohufvdhett står i vegen, och det kan för strömens strengheet schull inthet rijfvas, för änn ner vattnett är mehr uthluppitt. RP 14: 154 (1650). Jag har afpassat åderlåtningarne efter pulsens fullhet och stränghet. Odhelius PVetA 1776, s. 27. Feberns stränghet. Cavallin (1876).
5) (numera bl. tillf.) till 8, 9: egenskapen l. förhållandet att vara skarp l. vass. (T.) Schärfe .. (sv.) hwaszhet, skarphet, strenghet. Dähnert 263 (1746). ÖoL (1852).
6) till 9, i fråga om väder l. vind l. temperatur (värme l. köld) o. dyl. l. i fråga om årstid l. klimat o. d.: egenskapen l. förhållandet att vara sträng. Om wi efter Mans-drägten på lika sätt granska Fruentimrens, finne wi dem föga bättre än half nakne, blottstälde för Nordiska köldens stränghet, deras halsar och halfwa ryggar oskylde. PH 11: 412 (1778). Vädrets stränghet. Widegren (1788). Vinterns stränghet. Ymer 1950, s. 40.
7) till 11: egenskapen l. förhållandet att vara sträng, i sht förr äv. obarmhärtig l. skoningslös, förr äv. vred l. ursinnig; i sht förr äv. konkret(are), om utslag av sådan egenskap osv. At vj tess senare faa vor vilie som somlige obeskedelige göra The ther ecke vthan med trwg oc strenghet latha sig segia. G1R 1: 192 (1524). Herren haffuer sönderbrutit .. thens weldighas rijs, then som folck slogh i grymheet .. och med strengheet rådhandes war offuer Hedhninganar, och förfölgde them vthan barmhertigheet. Jes. 14: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: i vrede härskade). En Hertig Johans tienare .. (hade) blifvit .. pinad (dvs. torterad). I Konung Carl IX regering öfverklagades .. sådane strängheter. Schönberg Bref 1: 50 (1777). Så mynnar Orestien ut i en hyllning .. av staten som har gudomligt uppdrag att skydda individen mot släkten, men också att döma honom med obeveklig stränghet. BonnierLM 1954, s. 315; jfr 9 b. jfr skolmästar-stränghet. särsk. i konkret anv. i sg. best., om skulptur personifierande stränghet. Vid Grift-hörnen är 4 Statuer af bronze .. neml. Friheten .. Rättvisan .. Religionen .. och Strängheten med et Törne i handen. Björnståhl Resa 4: 336 (1775).
8) till 12, hos ngt sakligt: egenskapen l. förhållandet att vara sträng; stundom svårt att skilja från 9. Ty .. stillar .. (Kristi kors) wårt samwets oro, tystar lagsens strenghet, förwärfwar Guds nåd och barmhertighet. Spegel Pass. 26 (c. 1680). Skal then, hos hwilken, efter .. (utsatt tids) förlopp, någon .. (brännvins)Panna befinnas skulle .. ofelbart icke allenast blifwa then samma förlustig, utan ock .. antingen uti penningar, eller med kroppen, efter Lagens stränghet och utan alt skonsmål, afstraffad warda. BrefBrännewin. 29/11 1757, s. 4.
9) till 13, i fråga om noggrann avgränsning l. fördjupning l. intensitet l. grundlighet l. strikthet l. rigorositet l. kompromisslöshet o. d.: egenskapen l. förhållandet att vara sträng; äv. förbleknat; i pl. äv. konkret(are), om utslag av sådan stränghet. (När en smittosam sjukdom brutit ut) är nödigt, at omgänget, handel och köpenskap .. antingen aldeles uphörer eller pålägges hålla Quarantaine. Gränsor och pass med wakt, utposter och patrouller besättas (m. m.) .. När smittosamme siukdomar förminskas eller ock afstanna, kunna wäl en del af de förenämde strängheter i förstone lindras, men dock likwäl med den laggranhet, at icke nya olägenheter därigenom taga sin början. Berch Hush. 92 (1747). Om man vill tala med stränghet. Nyblæus Forskn. III. 2: 318 (1888). Omfattningen och strängheten av de regler som tillämpas (vid bevarandet av ä. byggnadsverk) är .. mycket skiftande beroende framför allt på olika rättsåskådning. Rig 1953, s. 25. särsk.
a) till 13 a α—β, i fråga om levnadssätt med hänsyn till krav på renlärighet, moral o. d. Monge aff them wordo anseedde för munkar, och hulle doch icke sådana strengheet som the andre. OPetri 1: 477 (1528). Pietismen erkände såsom kristna endast dem som personligen upplevt det kristna frälsningsbudskapet och den gudomliga nåden och sedan i livet tillämpade de kristna kraven i deras stränghet. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 209 (1951). jfr sede-stränghet.
b) till 13 b, i fråga om skipande av rätt l. utkrävande av rättighet o. d. Sedan lät Reverendissimus Archiepiscopus upläsa .. M. Michaëlis Kolmodini bref till sigh och Ven. Consist. om somblige pastorum strängheet in exactionibus nimiis (dvs. vid utkrävande av tionde) af de fattige, hwar uppå fölgde till dem en förmaning af Reverendissimo. SynodA 1: 144 (1675). Berzelius Själfbiogr. 33 (c. 1845).
c) till 13 d, i fråga om utövande av konst, vetenskap o. d. Afunden, Snillets ewiga förföljerska, nödgades likwäl erkänna .. (målaren Bertholet Flemaels) stora stränghet i Tekning. SP 1792, nr 7, s. 2. Matematisk stränghet. NF 2: 622 (1877). jfr form-stränghet.
10) till 14, hos natur, konstverk o. d.: egenskapen l. förhållandet att vara allvarsam l. stram (o. skön l. vacker l. seren l. sublim); i fråga om konstverk äv. med inbegrepp av bet.: enkelhet l. renhet i stilhänseende; äv. (i fråga om annat än konstverk o. d.) närmande sig bet.: spartanskhet. Inom denna sista period af (det grekiska) vasmåleriet .. urskiljer man .. begynnelseperioden, då målningarna ännu bibehöllo den gamla stilens renhet och stränghet. Stråle RörstrH Inledn. LXIII (1879). Särskildt berömdt för sin fruktbarhet var .. Galileen, som med sin rika, leende natur bildade en bjärt motsats till Judeens dystra stränghet. Svensén Jord. 182 (1885). Hon hade ett klokt, oregelbundet ansikte och naturligt röda kinder, vilka ännu starkare framhävde den kristliga strängheten i hennes svarta kläder. Tiselius Larsson LivNödtorft 73 (1934).
11) (†) till 15: egenskapen l. förhållandet att vara tapper l. rask l. käck o. d.; i sht förbleknat, ss. hedrande l. höviskt tilltalsord l. epitet. Ærlige herrer Strenge Riddere .. Jak haffuer nu i thenne reser giffuit eders strenghether tilkenne at teckis eder giffue eder vnder Swerigis crone i gæn. G1R 1: 296 (1523). (Lat.) strenuitas .. (Sv.) Strängheet, tapperheet, redeligheet. Linc. Cccc 1 b (1640).
Spoiler title
Spoiler content