SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STRÖA strø3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. ströa; avledn. av (STRÖ, sbst.1, l.) STRÖ v.1]
(i vissa trakter, bydgemålsfärgat) ströja (se STRÖJA, sbst. 1); äv. ss. ämnesnamn, om (hö av) starr (avsett l.) avsedd l. (använt l.) använd ss. strö (se STRÖ, sbst.1 2). Osbeck Lah. 25 (1796; ss. ämnesnamn). Ängshöet torkas på marken i bredor eller ströor och samlas derefter i stackar. SD(L) 1898, nr 542, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content