STRÖJA strøj3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Boije Landth. 20(1756) osv.) ((†) -er Wallenberg (SVS) 1: 9 (c. 1765: strödier)).
Ordformer
(strödier, pl. c. 1765. ströja 1756 osv.)
Etymologi
[sv. dial. ströja; till ströja, v.1 (se STRÖ, v.1)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sträng av hopräfsat (o. därpå utbrett) hö l. sjöfoder, lagom tjock för att torka effektivt; äv. bildl.; jfr STRÖA, sbst.,STRÖJ.Boije Landth. 20(1756). Nu går en viter tropp, / Som slagna græset hop i långa strödier vælta. Wallenberg (SVS) 1: 9(c. 1765). FoF 1931, s. 49(1868; från Åkers härad i Södermanl.).
2) (†) Ströja kallas af smältare vid kopparverken en beskickning af flere arter malmer, jemte flusser, som til en tjenlig mängd hvarftals utbredes uppå den vid ugnen upbygde malmlafven, at där fatas eller upsättas på ugnen. Rinman 2: 861(1789).
