publicerad: 1993
STRÖ strø4, v.1 -r, strödde strød3e2, strött strøt4, strödd strød4, äv. (numera bl. i vissa trakter, i bet. 1 b) STRÖA strø3a2, v.1 -ade; l. STRÖJA ströj3a2, v.1 -ade l. -er, -de, -t, -d; förr äv. STRÖDA, v. -er (p. pr. -ande Schroderus JMCr. 155 (1620: strödandes, pass.), Rålamb 14: 110 (1690: strödandes, pass.); -ende LBÄ 4: 24 (1797: förströende) osv. — pr. sg. akt. ströder PPGothus Und. O 6 b (1590: strödher fram), Rålamb 13: 31, 135 (1690); ströer Psalt. 89: 11 (öv. 1536: förströer), Schroderus Comenius 381 (1639); ströjar ICAKurir. 1983, nr 46, s. 22 (: ströjar .. på; från Uppl.); ströjer Palmchron SundhSp. 46 (1642: ströjer emellan), Weise 380 (1697); strör Psalt. 147: 16 (öv. 1536) osv. — pr. sg. pass. strödes Chesnecopherus RegIter B 4 a (1613), Rålamb 14: 11 (1690); ströes Broman Glys. 3: 627 (c. 1740); ströjes BOlavi 165 b (1578), Palmchron SundhSp. 316 (1642); strös Lucidor (SVS) 269 (1672: ströös .. kring) osv. — pr. pl. pass. strödas Schroderus Comenius 404 (1639), VetAH 1747, s. 174 (: utströdas); ströjas Schroderus Comenius 404 (1641), Palmchron SundhSp. 254 (1642: förströias); strös PH 5: 2947 (1750) osv. — imper. strö Job 40: 6 (Bib. 1541: Ströö vth) osv.; ströd BOlavi 5 a (1578: strödh in), Rålamb 14: 55 (1690); ströder Palmfelt Ecl. 20 (1740); ströia Hildebrand MagNat. 231 (1650); ströijer 3Saml. 88: 157 (1653: ströijer foort); strön LBÄ 5—6: 1 (1797: strön .. ned), Levertin Salomo 101 (1905). — ipf. strödde Mat. 21: 8 (NT 1526) osv.; -ströödde 2Mack. 14: 15 (Bib. 1541: beströödde). — sup. strödt 2Kor. 9: 9 (NT 1526: vthströdt), LoW (1889); -ströett (-edt) Psalt. 60: 3 (öv. 1536: förströedt), Därs. 68: 31 (: förströett); strött HB 1: 131 (1629: ströttet ut) osv.; -ströödt Klag. 4: 16 (Bib. 1541: förströödt). — p. pf. -ströad SalVish. 5: 14 (öv. 1536: förströat, n.); -ströd FinKyrkohSP 2: 142 (1688: kringströd), Thunberg Resa 1: 228 (1788: påströd); strödd Hebr. 9: 13 (NT 1526) osv.; -strödt OPetri 3: 480 (1535: förströdt), SD 1913, nr 80, s. 7 (: förströdt, adv.); -ströedt, n. pl. Psalt. 141: 7 (öv. 1536: förströedt); ströt, n. Hildebrand MagNat. 162 (1650: föreströt), Hoorn Jordg. 2: 106 (1723: ströt under); strött, n. G1R 1: 168 (1523) osv.; -strööd, n. pl. Hes. 34: 6 (Bib. 1541: förströöd); ströödt, n. Job 18: 15 (Bib. 1541), PJGothus Luther Sät G 5 a (1593: förströödt); strööt, n. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 46 (1704)). vbalsbst. -ANDE (†, Block Progn. 120 (1708: förströdande), HovförtärSthm 1773, s. 3296), -ELSE (se avledn.), -ENDE (Trozelius Rosensten 68 (1752: inströende) osv.), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(strö (-öö) 1536 (: ströör, pr. sg.) osv. ströa 1536 (: förströa, inf.)—1935. ströd- (-dh-) 1578 (: strödh in), 1590 (: strödher fram)—1773. strödi- 1657 (: strödia in, inf.). ströj- (-öi(j)-, -öy-) 1541 (: förströya, inf.)—1983 (: ströjar .. på))
Etymologi
[fsv. ströia, motsv. fd. strø (d. strø), nor. strø, nor. dial. strøya, fsax. strōian, streuwian (mlt. ströu(w)en, lt. streuen), fht. streuwen (t. streuen), feng. strēowian (eng. strew), got. straujan, lat. struere, breda ut, bygga upp; utvidgning av den rot som föreligger i lat. sternere, strö, gr. στόρνυμι, beströr, fir. sernim, breder ut, sanskr. stṛṇati, (be)strör, avest. starati, strör; formerna i sv. med -d- i stammen torde bero på inflytande från det delvis liktydiga SPRIDA. — Jfr BESTRÖ, DESTRUERA, ESTRAD, STJÄRN, STJÄRNA, sbst.1, STRAND, STRÅ, sbst.1, STRÅT, STRÖ, sbst.1, STRÖA, sbst., STRÖNING, sbst.3, STRÖNINGOM]
1) med avs. på mängd av ngt, i sht ngt finfördelat (pulver- l. kornformigt) l. i (små) delar delat l. förekommande: kasta l. släppa så att kornen osv. fördelar sig (mer l. mindre jämnt) över en yta; sprida l. sprida ut l. kringsprida; äv. utan obj.; äv. med obj. ersatt av prep.-adverbial inlett av med. Förr strödde man vid skrivning sand över bläcket för att torka det. Strö sand på trottoarens is. Strödd aska aff ene koo. Hebr. 9: 13 (NT 1526; Bib. 1917: aska av en ko, stänkt på dem). När Ryssarna thet sågo (dvs. att göterna närmade sig deras gränser), besluto the .. at bruka list .. strödandes vthi wägen ther Götherna skulle tågha fram öfwermåttan skarpe footangler. Schroderus JMCr. 155 (1620). Jagh .. lät giöra een flåtbrygga .. och lät ströda hallm dherpå. AHummerhielm (1707) i KKD 10: 48. Widegren (1788; utan obj.). Sitt löf strö björkarna, grupp vid grupp, / De blad med förgängelsens text. CVAStrandberg 1: 306 (1872). Bädden se'n Salomo åter / ner i djupa griftekullen. / Öfver drifter, drömmar, minnen / strön den tunga svarta mullen. Levertin Salomo 101 (1905). (Endast på vissa håll) hade snön töat undan, sedan man ”strött” med aska för att påskynda förloppet. Samzelius SkogFjäll. 107 (1905). (I den gamla stugan) går Lilian och pysslar och stökar och strör enris på golvet. Gustaf-Janson ÖvOnd. 82 (1957). — jfr BE-, BORT-, FÖR-, I-, IN-, KRING-, PÅ-, SAMMAN-, SILVER-, TÖRN-, UNDER-, UT-STRÖ m. fl. o. MELLAN-STRÖDD. — särsk.
a) (i sht i bibeln o. i bibelpåverkat språk) i fråga om seden att ss. heders- l. ärebevis o. d. lägga (palm)kvistar l. blommor på den väg där ngn skall färdas l. på ngns grav. The andre skåro quister aff trään, och strödde på weghen (där Jesus skulle rida in i Jerusalem). Mat. 21: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Här inne i kiörkian (i Kristianstad) så ströö thee blomster om såmmeren på sina griffte stener. Bolinus Dagb. 71 (1676). Guds folk! för dig han träder / En ewig Konung opp. / Strö palmer, bred ut kläder, / Sjung ditt uppfyllda hopp. Ps. 1819, 53: 2.
b) i fråga om att lägga (i bitar skuren) halm l. annat material (strö; se STRÖ, sbst.1 2) ss. underlag åt husdjur (i sht hästar l. nötkreatur) att (stå l.) ligga på i stall l. ladugård o. d. Möller (1745; utan obj.). Strö halm under hästarna. Schultze Ordb. 5132 (c. 1755). I stället för att läsa och slå eld öfver korna, lät han rykta dem och strö torrt under dem. Strindberg Hems. 53 (1887). Han hade begått misstaget att ströa med havrehalm i stället för med gammalt rågboss. Martinson Nässl. 183 (1935). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: strö (se STRÖ, sbst.1 2). QLm. 1: 98 (1833).
c) i fråga om att sprida kryddor o. d. över maträtt (l. foder). Presternar skola ströö salt ther vppå (dvs. på offret). Hes. 43: 24 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Stoohästar, them man Salt plägar .. ströja vthi theras Fodher. Palmchron SundhSp. 74 (1642). Strö socker, salt, peppar på el. i maten. SvHandordb. (1966).
d) i fråga om att så utsäde (spannmål l. frön o. d.). Tw vpskär ther tw intit sådde, och vphemtar ther tw intit strödde. Mat. 25: 24 (NT 1526). (Portlak)Frööt är grant (dvs. mycket litet), därföre strödes det wäl. Rålamb 14: 11 (1690). Vexelsång (av skördefolk:) .. Under lärkornas jubel / Strödde vi sådden med glädje. Collan Dikt. 31 (1864). Zetterström Dag 151 (1946; i bild).
e) (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) i fråga om bruket att ss. tecken på sorg strö aska l. jord över sitt huvud. (Han) hadhe riffuit sijn klädher, och hadhe strödt iord vppå hoffuudhet. 1Sam. 4: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: med jord på sitt huvud). I then wekan, som kallades ymbra-wekan .. strödde folket aska på hufwuden. Spegel 577 (1712). De strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorg. Upp. 18: 19 (Bib. 1917).
f) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om tapeter: som är stofttapeter; äv. i uttr. av strött arbete, om tapeter: som är stofttapeter. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 46 (1704: af). Sen har jag kiöptt ett (rum) rött med gull botten och ett gröntt med gull botten strödda tapperter. Därs. 100 (1706).
g) (förr) Strö säges om kopparen vid garning, då han vid sista afdraget, och i händelse at han redan är väl renad och godartad, stänker up utur härden som et fint regn. Rinman 2: 860 (1789).
2) i allmännare anv., med avs. på ngt icke kornformigt l. sönderdelat: fördela oregelbundet åt olika håll l. fördela oregelbundet så att det l. de hamnar på olika ställen med avstånd emellan, mer l. mindre oregelbundet sprida; företrädesvis i p. pf. (se slutet). Ett stort partie .. (små mörsare), som strödt granater. HFinlÖ 135 (1710). För någon tid sedan brukades (på hattar) blommor i en bouquet, nu strös de här och der på skärmen. KonstNyhMag. 3: 4 (1820). Lantgårdarna, ”las quintas”, äro strödda över den härliga slätten (vid Granada). Lagergren Minn. 4: 37 (1925). — särsk. i p. pf., i sht i mer l. mindre adjektivisk anv.: spridd l. utspridd l. kringspridd; enstaka (se d. o. 4); företrädesvis i pl.: (blott) här o. där (o. oregelbundet) förekommande l. placerade l. befintliga; enstaka (se d. o. 4); äv. ss. adv. Gårdarna ligger strödda över slätten. Öyar öfwer alt seer man i Watnet strödde. Spegel GW 89 (1685). Den som har så strödd egendom, at han densamma med egit Folk ej mägtar bestrida .. bör (osv.). Brauner Bosk. 3 (1756). Laura fick pulsa till köksingången, där några strödda spår verkligen löpte samman. Siwertz Sel. 2: 223 (1920). Södertörn har många exempel på strödd bebyggelse av hög klass. Enequist MälLantbeb. 112 (1975). — särsk.
a) enstaka (se d. o. 2). PH 10: 470 (1775; om storskiften). Författare, såsom Folard, hafva .. i strödda förhållanden trott sig finna eller af dem skapat ett system, om hvilket de gamle sannolikt aldrig drömt. 2VittAH 20: 16 (1849, 1852). (S. Björcks) bok är varken en bestämt avgränsad och helt genomförd undersökning eller en samling strödda iakttagelser. BonnierLM 1954, s. 72.
b) (numera bl. tillf.) med tanken helt riktad på enstaka förekomst av ngt, liktydigt med: gles l. glest förekommande. Få och strödde örter, utom liung .. wäxer i dalske fiällen på högsta klippor. Linné Dal. 93 (1734). GFGyllenborg Vitt. 2: 149 (1795; om huvudhår). särsk. (†) i p. pf., om socken: som har utspridd befolkning, glest bebodd. (Malungs socken) war belägen jemte floden (Dalälven) såsom Lima, men ännu mehr strödd. Linné Dal. 119 (1734).
c) (numera mindre br.) i pl., om blad, i fråga om bladställning, liktydigt med: så placerade att en linje som sammanbinder bladens fästpunkter bildar en spiral, spiralställda; förr äv. om grenar o. d.: oregelbundet placerade. Möller PrincBot. 29 (1755; om blomstänglar). Marklin Illiger 58 (1818; om grenar, i fråga om oregelbunden placering). Då bladen sitta på olika höjd — eller äro hvad man plägar benämna strödda .. är (osv.). NF 2: 653 (1877). Nitzelius BokTräd 289 (1958).
d) (numera bl. tillf.) bot. utgörande mått för växtlighets täthet: som förekommer relativt sparsamt (l. blott enstaka), spridd; äv. ss. adv. Uti Skåne träffas .. (linnean) särdeles i Göinge härad, men mera strödt, och sparsamt. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 261 (1857). De ymnighetsgrader, som användas (om växtsamhällen) äro ymnig, riklig, strödd, tunnsådd och enstaka. Uppl. 1: 92 (1901). BotN 1923, s. 232.
e) (†) i pl., i uttr. ifrån varandra strödda, belägna långt ifrån varandra, splittrade. RARP 8: 156 (1660).
3) i utvidgad anv. av 1 o. 2.
a) i fråga om att rikligt förse ngt med ngt l. ymnigt l. slösaktigt (o. oregelbundet) fördela l. dela ut ngt; jfr b, 6 b. Hän gick ock vintern lång, / Och med sippor stränderna strös. Geijer Skald. 8 (1811, 1835). Svenska och norska ordensdekorationer ströddes bytesvis på norrmän och svenskar (vid en svensk-norsk högtidlighet). Hellberg Samtida 11: 241 (1874). Mot en laxfärgad botten, över vilken Persiens alla ljuvliga blommor äro strödda, ser man (på den persiska jaktmattan på Schönbrunn) dyrbart klädda ryttare jaga lejon, antiloper, vildsvin. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 108 (1929). Han strödde gotter omkring sig åt de små. Krusenstjerna Pahlen 1: 63 (1930). Hans Magnus Nordlindh .. strödde .. skisser och kåserier omkring sig i tidningar och tidskrifter. UrDNHist. 2: 413 (1953).
b) [specialanv. av a] i fråga om att slösande dela ut pengar (l. dyrbarheter) till höger o. vänster; i sht i uttr. strö pengar omkring sig, numera ungefär liktydigt med: vara mycket slösaktig. (Kristi verk är mycket härligare) än alle werldzlige .. Konungar göra kunna, fast the .. j theras inridhande til at intagha wälde, .. läta ströö penningar om kring sigh. PErici Musæus 1: 238 a (1582). Han lemnar äfven och med mynten, som nu strödas, / Ett effterdöme högt för them häreffter födas. Arrhenius Vitt. 155 (1693). Den Ryske ministern strödde guld med fulla händer för att stärka Mössorna. Malmström Hist. 5: 404 (1877). Bland .. (zigenarna) strödde han pengar och var omtyckt och populär i deras krets. Aschberg VandrJGlasbr. 214 (1946).
c) (†) i fråga om att gm siktning frånskilja ngt; i uttr. ströda l. ströja ngt dädan, sikta bort ngt. Ther Miölet sichtes och skakas genom en Hårsäck, så at sådarne strödas thedan. Schroderus Comenius 404 (1639). Därs. (1643: ströjas).
e) ss. förled i ssgr, betecknande ngt som blott uppträder l. förekommer då o. då l. här o. där l. tillfälligtvis l. som icke ingår i en systematisk helhet l. som ligger avskilt från andra av samma slag l. andra delar i en helhet (t. ex. ett hemman l. ngns samlade ägodelar), enstaka (se d. o. 2, 4); sporadisk, tillfällig.
4) (numera föga br.) med avs. på personer: oregelbundet fördela l. placera på olika ställen (över ett större område), sprida, utsprida, kringsprida; äv. refl.: sprida sig. Wore ecke wort (krigs)folk Saa wiith strötth baade i findland oc tesslikes tiil siös .. Saa kwnne (osv.). G1R 1: 168 (1523). Strödd hoop är snart slagen. Grubb 723 (1665). Brennus .. belägrade Capitolium. Då gick Camillus .. fram, och hopsamlade sina strödda Landsmän, för at frälsa Rom. Bergklint MSam. 2: 274 (1792). Hofjunkarne, glada åt dessa ordres till kortspel, strödde sig i tälten. Almquist Ekols. 2: 110 (1847). FinBiogrHb. 2047 (1903). — jfr FÖR-, UT-STRÖ.
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1—4. Strö salt i såren. Strö kvickheter omkring sig l. strö omkring sig med kvickheter. Strö lite socker på det du säger, så går det nog ner! Psalt. 147: 16 (öv. 1536). (Den hårda bestraffningen) strödde en stygg förtwiflan uti mitt sinne. Säfström Banquer. Gg 1 a (1754). Vintrarna strö / alltren sin snö / i kungens de glesnade lockar. Tegnér (TegnS) 4: 34 (1823). Österrikarna .. mottogos af ett så förstörande kulregn, att hela leder ströddes efter jorden. Fryxell Ber. 6: 312 (1833). De småleenden, hon strött omkring sig. Rydberg Frib. 29 (1857). Herrskapet .. strödde hjälp åt höger och vänster med fulla händer. Högberg Baggböl. 2: 29 (1911). Hon strör spänning överallt som nyspulver: i hissen, i trapporna, i matsalen, i mjölkaffären. Isaksson KvHuset 9 (1952). — jfr FÖR-, IN-, PURPUR-STRÖ o. EN-, FÖR-, TANK-STRÖDD. — särsk.
a) [jfr 1, särsk. 1 a] i uttr. betecknande att ngn berömmer l. smickrar ngn. Porthan BrCalonius 106 (1794). (Redaktören) fördrog .. filosofiskt, att ”Dagligt Allehanda” strödde sina blommor för den ”klumpnäsiga ungen” (dvs. Jenny Lind). Sturzen-Becker 1: 164 (1861). Detta slags litteratur, hvars vapendragare så oaflåtligt strött rosor öfver hvarandra, att (osv.). Wirsén Krit. 183 (1883, 1901). Sedan jag strött denna rökelse för henne, kom (osv.). Hillman Palacio Valdés SSulp. 153 (1899). (Selma Lagerlöf) gav alltid det där intrycket av blyghet, när det ströddes rosor för hennes fötter. HågkLivsintr. 22: 208 (1941).
b) med avs. på ljus- l. värmestrålning o. d.: sprida (se d. o. I 3 b). Den upflammade lågan, af det nyss itände torra riset, strödde en behagelig värma omkring i rummet. SvMag. 1766, 1: 494. När månen strör kring bergen sitt bleka sken. Tegnér (WB) 5: 18 (1823). Solen och stjärnorna strö sitt gull. Rydberg 1: 287 (1895). Jag kan se honom framför mig vid frukostbordet i köket, där söndagsmorgonen strör ett flackt gråljus. Sjöman Lekt. 46 (1948).
c) med avs. på doft: sprida (se d. o. I 3 b). I mörkets dvala, / Res Cupidos Altar där du spör, / Bacchi Källar-svala / Drufvans ångor strör. Bellman (BellmS) 1: 216 (c. 1773, 1790). Malört, god för magarna, sin bäska ånga strör (kring värdshuset). Karlfeldt FlPom. 17 (1906).
d) i p. pf. i adjektivisk anv.; särsk.
α) om ngns själ l. sinne: splittrad (se SPLITTRA, v. 3 d β), distraherad (se DISTRAHERA 4); äv. om tankar l. tankekraft: splittrade resp. splittrad (se SPLITTRA, v. 3 d β), distraherade resp. distraherad (se DISTRAHERA 1 c). Församla dig, min strödda själ: / Tänk efter hwad för ewigt wäl / Din Jesus dig förwärfwat. SionSång. 1: 69 (1743). Sin makt vid Månans ljus en hemlig oro sträcker, / Och tankans strödda kraft och hjertats känsla väcker. JGOxenstierna 1: 102 (1805). Wallin 2Pred. 3: 2 (1824; om sinnen). Storkyro bondekungen .. lyssnar med strödda tankar på dottern Meri, som (osv.). Topelius Fält. 1: 217 (1853).
β) i pl., om litterära alster l. om tankar l. reflexioner o. d.; äv. om ämnen (för behandling i tal l. skrift), med tanken väsentligen fäst vid mångfald o. olikhet: diverse, mångahanda, olika. Huru snart få vi mätta vår längtan att se dess (dvs. O. v. Dalins) .. strödda skaldestycken (tryckta tillsammans)? Bergklint Vitt. 196 (1764). Man vill med dessa strödda reflexioner hafva sagdt, at (osv.). Kellgren (SVS) 5: 243 (1790). J hafven nu afhört, mine Herrar, några strödda tankar i ett vigtigt ämne. Rosenstein 3: 44 (1796). Gross(handlare) K. har äfven lofvat att låta några strödda numror af Missions-Tidningen medfölja. KyrkohÅ 1927, s. 165 (1837). (Sv.) Strödda ämnen (eng.) miscellaneous subjects. Harlock (1944). Strödda anteckningar och manuskript. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 287 (1955).
γ) (†) om läsning: som består av diverse litteratur l. ämnen (utan sammanhang mellan de olika delarna), blandad. Schück VittA 7: 172 (i handl. fr. 1803).
6) med obj. betecknande det varpå l. varöver ngt strös (i bet. 1, 2): beströ. Linc. (1640; under pingo). När wackert wäder är, släppes Boskapen ut i Solen, då Stallen imedlertid ränsas och strös med sand och strö i krubban. PH 5: 2947 (1750). (Gud) skapte .. Månens glob, och ändtlig strödde / Med Stjernor af all storlek hela Fästet. JGOxenstierna 4: 245 (1815). Den med bugande sippor strödda marken. Ericson Fågelkås. 1: 1 (1906). Uadi-oasen och de kringliggande nejderna voro strödda med fallna fiender. PT 1912, nr 139 A, s. 2. En fårad, vulkanisk bergö, som endast glest är strödd med gröna fläckar. Siwertz Jord. 104 (1936). Vare sig man skurade eller bara sopade var det vanligt till söndagen att sanda eller strö golvet med ris eller löv. Fatab. 1970, s. 141. — jfr BLOMSTER-, MOLN-, PUDER-, PÅ-, PÄRL-, SALT-, SAND-, SOCKER-, ÖVER-STRÖ m. fl. o. DIAMANT-, GRANRIS-, HALM-, RIM-, ROSEN-STRÖDD. — särsk.
a) (förr) i fråga om garvning, med obj. betecknande hud som (skall) garvas l. garvat läder, betecknande att i garvkar varvtals lagda hudar beströs resp. beströtts med bark mellan hudarna; äv. utan obj. TT 1894, K. s. 67 (utan obj.). Så begynner den egentliga kargarfningen i ”strökaren” .. hvari hudarna ”strös” med bark. Därs. 1896, K. s. 75. Vattenhalten hos strött sulläder. SvLädSkoind. 1910, s. 36. Uppgifterna (om arbetssätt) böra .. omfatta alla slag av arbeten, smultning, kalkning, ströning (osv.). Förbundet 1912, nr 10, s. 4.
b) [motsv. 3 a, b] i utvidgad anv., i uttr. strö ngt med ngt, rikligt förse ngt med ngt; i sht i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), i uttr. strödd med ngt, rikligt försedd med ngt, full av ngt; (rikt) besatt med ngt. Med Brynjor (äro) bänkarne (i Odens sal) strödde. Peringskiöld MonUpl. 138 (1710). Tröjan (under kröningsrocken av gyllenduk) är strödd med ädelstenar. Grimberg SvFolk. 2: 253 (1914). — jfr RUIN-, RULLSTENS-, SNÄCK-STRÖDD.
c) mer l. mindre bildl. Då .. (lyckan) strör deras (dvs. de visas) wäg med törnen, följa de henne med lika lust, som .. när hon strör den samma med rosor. Mörk Ad. 1: 319 (1743). Lär mig de skilda blommors slag, / Som strö min dal, / Och att dem foga med behag / Och säkert val! Wallin (SVS) 1: 71 (1804). Din ungdoms riken hägra åter (dvs. då du blivit gammal), / strödda än med ljus och morgondagg. Heidenstam NDikt. 24 (1915).
Särsk. förb.: STRÖ BORT1 4. till 1: strö ut (ngt) så att det försvinner l. förbrukas; sprida ut; särsk. bildl. (jfr strö, v.1 5): splittra (ngt) o. därmed öda bort det. Gud välsigne våran egen Berndt Willner, som lärde oss att förena vårt arbete, i stället att strö bort det. Wetterbergh Penning. 613 (1847). Dalin (1854). jfr bortströ. —
STRÖ FORT. (†) till 1: strö ut (ngt). Wälluchtand Neglikor, dem ströijer foort i Dagh / På hännes Gålff och Sängh. 3Saml. 88: 157 (1653). —
STRÖ FÖRE. (†) till 1: strö ut framför l. åt (ngn); särsk. i uttr. strö ngn ngt före. Hildebrand MagNat. 174 (1650: ströjer thet Foglomen före). Ekblad 358 (1764). jfr föreströ. —
STRÖ I1 4. till 1: gm att strö inblanda (ngt) i (ngt); äv. med det senare obj. utlämnat. Jag rullar op mitt hår, och strör Jouveler i. Kolmodin QvSp. 1: 118 (1732). Östergren (1948). jfr iströ. —
STRÖ IN1 4. till 1: strö (ngt) så att det kommer in (ngnstädes); äv. o. numera i sht: inblanda (ngt i ngt annat) gm att strö ut det; ofta dels oeg., i fråga om att tätt bombardera område med granater o. d., dels (o. i sht) bildl. (jfr strö, v.1 5), i fråga om att i tal l. skrift inblanda ngt (t. ex. citat l. anekdoter). Tagh Pepar och prustekrydde pulwer, blanda til sammens, och strödh in j näsaboren. BOlavi 5 a (1578). Tychte mig att man fuller kundhe strödha in hopp om Pryssens restitution (till Polen), där denne Stridhen kundhe affhielpas. HSH 34: 60 (1635). När trasseldegen göres och rullas ut sista gången, strör man in (på det utrullade) rena, mjuka korinter. Grafström Kond. 212 (1892). Berg Krig. 80 (1915; oeg.). Strö in citat i ett tal. Harlock (1944). jfr inströ. —
STRÖ NED1 4 l. NER4. till 1: strö ut (ngt) så att det faller ned; äv. refl., i uttr. strö sig ned, om blad o. d.: falla ned liksom strödda. Ekblad 375 (1764). J himlar! strön i nattens tysta fred / välsignadt rägn och daggig nektar ned. LBÄ 5—6: 1 (1797). Lossnade kronblad ner sig strö. Hansson Nott. 58 (1885). —
1) till 1: strö ut (ngt) så att det fördelas runt omkring. Hui ströös här Aska kring förr (dvs. i stället för) luktand Cyper-sand? Lucidor (SVS) 269 (1672). Han har strödt sanden omkring. Sahlstedt (1773). Det dånar och krasar där .. (granaterna) falla in. Stenar smulas sönder och jorden strös omkring som om den intet värde ägde. Berg Krig. 125 (1915). Han hade strött omkring sina kläder över hela golvet. SvHandordb. (1966).
2) till 4: sprida (ngra) omkring, kringsprida; äv. refl., i uttr. strö sig (om)kring, sprida sig (omkring). Så blefwe wij (dvs. Greklands sju vise), samt Musæ, strödde / Omkring i wärlden, bredt och wijdt. Stiernhielm Parn. 3: 3 (1651, 1668). The Stoore, som här och där .. (i Engl.) hade strödt sigh kring, beweekte .. (kung Vilhelm II) dehls medh gode Ord, dehls medh Wåld til Hörsamheet igen. Brask Pufendorf Hist. 115 (1680). I öfrige, strön Er omkring i skogen. Jag blir här. Rutström Schiller Röfvarb. 117 (1799).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (jfr strö, v.1 3, 5), betecknande att ngn frikostigt l. slösaktigt strör ut l. sprider omkring ngt. Under det hon strödde omkring dessa artiga fraser, hvarunder (osv.). Hillman SpNov. 68 (1896). —
STRÖ PÅ1 4, äv. UPPÅ04. till 1: strö (ngt) så att det kommer på; äv. i uttr. strö på ngt på ngt. Ströö på Salt och Ingefära, kring om fatet, och på Braxen. Kockeb. D 2 a (1650). Ströö Salt och Ingefära vppå. Därs. Strö på sockret och låt jästen stå en kort stund. StKokb. 12 (1940). En hand strömming och så ströjar jag på grovt salt. ICAKurir. 1983, nr 46, s. 22. jfr påströ. —
1) till 1: gm att strö sprida ut (ngt). Lika som en foglefängiare .. strör vth allahanda bäär och korn .. Altså går (osv.). PErici Musæus 1: 14 b (1582). Strö ut gödsel. Nordforss (1805). Strö ut halm i spiltan. SvHandordb. (1966).
2) till 4: sprida ut (ngra). Han sköött sijn skott och strödde them (dvs. Davids fiender) vth. Psalt. 18: 15 (öv. 1536; Bib. 1917: förskingrade). De grekiska kolonister, som Alexander (den store) strödde ut över Orienten. Athena 79 (1917). särsk. (tillf.) i utvidgad anv. (jfr 3), refl., i uttr. strö ut sig, ägna sig åt många olika saker, splittra sig. Hedberg StorkSev. 255 (1957).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); jfr strö, v.1 3, 5; särsk. i fråga om att slösaktigt l. frikostigt dela ut ngt. Ströö vth tins grymheetz wredhe. Job 40: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: gjut ut). Föröfrigt måste man här (i Bayern), liksom öfverallt i Tyskland, strö ut penningar åt alla sidor. Atterbom Minn. 119 (1817). Bebyggelsen har strötts något så när jämnt ut över det stora området. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 35. Karnstedt Slamf. 58 (1977). —
1) till 1: strö ut (ngt) så att det kommer över (ngt l. ngn); äv. i uttr. strö över ngt med ngt (förr äv. strö ngt över med ngt), beströ ngt med ngt. Man moste tagha Magan vthur Lärckiorne, förwälla dhem och strö dem öfwer medh Miöl. Salé 5 (1664). Strö över isen med sand. SvHandordb. (1966).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr strö, v.1 3, 5), i uttr. strö över ngn l. ngt ngt; äv. i uttr. strö över med ngt. Flora och jag sade åtskilligt roligt öfver vårt hat-kontrakt .. Min styfmor strödde öfver med skratt och skämt. Bremer Dagb. 49 (1843). Han strör över repliken ytterligare några ”alltså”. Essén Vap. 125 (1917).
Ssgr: A: (3 e) STRÖ-ABBORRE. enstaka abborre, strövis förekommande abborre. DN(B) 1959, nr 39, s. 26. —
(1) -APPARAT. apparat (se d. o. 3 a) med uppgift att strö ut ngt. MosskT 1888, s. 82 (i l. till torvmullsklosett). VäxtLiv 3: 444 (1936; på blomma, för utströende av frömjöl). —
(1, 6 a) -BARK. (förr) i fråga om garvning: bark för strögarvning; äv. konkret, om varje betningsomgång med bark vari hudar lades. TT 1896, K. s. 75 (om omgång). —
(2 slutet, 3 e) -BEBYGGELSE. strödd (se strö, v.1 2 slutet) bebyggelse, spridd bebyggelse. Rig 1946, s. 7. —
(3 e) -BLAD. enstaka blad; särsk. motsv. blad 2, i sht 2 b, g. Atterbom PhilH 377 (1835). Hjertén Fabel 107 (1910; om flygblad). —
(3 e) -BLOMMA. enstaka blomma (se blomma, sbst. 1); särsk. om bild av blomma i mönster på föremål. En utmärkt tallrik med ströblommor och buketter inom blå rand. KultHM 2: 43 (1896). —
(1) -BLÅTT, n. [efter t. streublau] (förr) av koboltglas framställt, högblått pulver (använt ss. strösand, se d. o. 1). Rinman 2: 552 (1789). —
(1) -BRÖD. till grovt mjöl malt (hårt) bröd (använt för matlagning, t. ex. att strö på vid panering); jfr rive-bröd, skorp-mjöl. SvD 28/6 1972, s. 8. —
(3 e) -BULT. (i fackspr.) bult insatt här o. där (vid svaga punkter o. d.). Nilsson Skeppsb. 176 (1932). —
-BÖSSA. [jfr t. streubüchse]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: strödosa; företrädesvis om sådan dosa för skrivsand (strösand). TullbSthm 21/4 1548. Skrifften torcke wij .. med skrifvare Strösand vthur Ströböszan. Comenius OrbPict. 187 (1683). Till socker i puderform hade man ströbössor med silhål i locket. Karlson StåtVard. 508 (1945).
2) (förr) till 2: (i sht i flottan använt) grovkalibrigt gevär med kort pipa o. tratt- l. trumpetformig mynning (för att öka skrotladdningens spridning), rännkulebössa. Strö bösser — 37 st(ycke)r Swarte bösser — 300 st(ycke)r. TullbSthm 16/6 1569; möjl. att hänföra till 1. KKD 10: 339 (1703). Jochnick Handgev. 133 (1854; om förh. på 1700-talet; uppgivet ss. använt i kavalleriet). —
(3 e) -DAG. om dag som blott tillfälligtvis används för visst ändamål, enstaka dag. SvGeogrÅb. 1949, s. 276. —
(3 e) -DJUR. enstaka djur. Fatab. 1940, s. 113 (i fråga om varg). SvD(A) 1961, nr 2, s. 9 (i fråga om renar). —
(1) -DOSA. dosa med ströhål l. strölock för utströende av pulver- l. kornformigt material; jfr -ask, -burk, -bössa 1, -sands-dosa, -ströare, sbst.1 Serenius (1734; under sand; för skrivsand). (Sockret) serverades .. ej .. (under medeltiden) ur rågade skålar utan ur sparsamma strödosor. LAHT 1892, s. 7. jfr peppar-, salt-, sand-, socker-strödosa. —
(3 e) -FALL. enstaka fall (se d. o. XII 4); i sht (med.) i fråga om sjukdomsfall. Hasselblad BergslVärml. 14 (1929; i fråga om original). Wirgin Häls. 3: 41 (1933; i fråga om barnförlamning). —
(1 b) -FODER. (strö- 1545 osv. strött- 1626) (i sht förr) om foderhalm avsedd l. använd att strö under boskap. G1R 17: 112 (1545). —
(3 e) -FRÅGA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 13055). enstaka fråga (se fråga, sbst. 1, 1 c; som icke ingår i systematisk utfrågning); jfr släng-fråga. Oljelund Gubb. 18 (1934). Efter en hel del ströfrågor hit och dit spände professorn plötsligen ögonen i mig och frågade (osv.). BonnierLM 1939, s. 170. —
(3 e) -FRÅNVARO~020. enstaka frånvaro (från skolgång l. arbete o. d.). ”Ströfrånvaron” i skolorna. TSvLärov. 1942, s. 26. —
(3 e) -FYND. i sht arkeol. enstaka fynd (se d. o. 1, särsk. 1 b); lösfynd. Ströfynd kring sjöarna vid Östgötagränsen, där bebyggelsen senare blir förtätad, kan antyda kulturväg längs Stångån. Rig 1925, s. 171. —
(3 e) -FÄLT. [jfr eng. stray field (i bet. 2)]
2) fys. o. tekn. motsv. fält 9: strövis uppträdande svagt magnetiskt (ofta oönskat) fält. SvNaturv. 1962, s. 57 (i fråga om elektrodstruktur i fotomultiplikatorrör). —
(3 e) -FÖRBINDELSE. särsk. tillfällig sexuell förbindelse, tillfälligt förhållande (se d. o. 5 b); jfr förbindelse 1 f. DN 26/4 1977, s. 28. —
(3 e) -FÖREKOMST~002, äv. ~200. enstaka förekomst (se d. o. 1). Östergren (1948). TurÅ 1958, s. 256 (av mistel). —
(1, 6 a) -GARVNING. (förr) garvning varvid bark o. hudar lades varvtals i garvkaren (strökaren), barkgarvning. SvUppslB (1935).
(1) -GLANS. [efter t. streuglans] (förr) av filspån av olika slags metaller framställt färgämne. Rinman 2: 861 (1789). —
(3 e) -GODS.
1) [jfr d. strøgods, t. streugut] (förr) kam. utsocknes l. allmänt frälsegods; senare äv. dels: gods (se d. o. 6) beläget utanför säteriet, dels om vart o. ett av flera gods som ligger geografiskt spridda; förr äv. koll.; jfr -gård, -hemman. Hufvudnäs gård och någre andra ströögodz. RP 8: 570 (1641). Frälse Strö-gods och utsockne-hemman. PH 1: 479 (1723). Schildtiska familien ägde, utom Säteriet Kulltorp .. och Säteriet Syserum .. äfwen ansenligt Strögods. Crælius TunaL 115 (1774). (Per Brahe) fick en del strögods, som lågo under, men utom Grefskapet, förvandlade till Frälsegods. BL 3: 31 (1837). Strögods, spridda öfver hela riket. Thulin Mant. 2: 36 (1935).
2) (om ä. förh.) koll., om de små tobaksblad av råtobak som kasserades; motsatt: storgods; jfr gods 2. Nordström SthmFirmH 296 (i handl. fr. 1843). Fatab. 1966, s. 60 (om förh. c. 1920).
3) gods (se d. o. 2 b) av diverse slag l. spritt på olika ställen; småplock (se d. o. 2), diverse, allehanda. Kalendrar och dylikt ephemeriskt strögods. SvLittFT 1833, sp. 491. (Adlersparres) politiska kunskaper hade stadnat vid Encyklopedisternas lätta strögods och vid de allmänligaste af 1789 års idéer. BvBeskow Lefn. 97 (1857). HT 1955, s. 389 (om vetenskapliga småskrifter, korta uppsatser o. d.).
(3 e) -GULD. [jfr t. streugold] (numera föga br.) om pulveriserat guld; förr äv. oeg., om ett slags små fjäll l. plattor av tenn varmed ngt överströddes. TullbSthm 18/6 1569. (Sv.) Ströguld .. (t.) Streugold, (lat.) Aurum musivum. Möller (1807). (Eng.) venturine .. (sv.) ströguld, pulveriserad guldtråd. WoL 1626 (1889). —
(3 e) -GÅRD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 13055). enstaka (ensamt liggande) gård (se gård, sbst.1 6 b). VDAkt. 1797, nr 384. Andersson SvH 279 (1943). —
(3 e) -GÄST. tillfällig gäst (se gäst, sbst.1 3 b); motsatt: stamgäst. GHT 1897, nr 252 B, s. 2. Fogelström Somm. 10 (1951). —
(1 b) -HALM. (strö- 1640 osv. ströje- 1538—1640) halm, avsedd l. använd att strö under husdjur; äv. om använd sådan halm ingående i strö (se strö, sbst.1 3). VarRerV 36 (1538). Brunnen eller mör gödsel är sådan, som sammanbrunnit (förmultnat) så mycket, att ströhalmen med lätthet går af för dynggrepen. Arrhenius Jordbr. 1: 84 (1859). TLev. 1901, nr 15, s. 2. —
(3 e) -HEMMAN. (förr) kam. jfr hemman, sbst. 2, o. -gods 1; äv.: ensamt beläget hemman. Crælius TunaL 115 (1774). HT 1978, s. 103. —
(1) -HÅL. i strödosa l. ströburk l. strölock o. d.: hål varigenom ngt strös. Karlson StåtVard. 507 (1945; i peppardosa). —
(3 e) -JOBB. (ngt vard.) tillfälligt jobb (av från fall till fall varierande slag); i sht i pl. Sammy .. hängde kring biljardsalongerna, där han gjorde ströjobb. Mezzrow o. Wolfe Dans 18 (1953). Arbetet(L) 8/6 1984, s. 11. —
(1 g) -KOPPAR. [jfr t. streukupfer] (förr) ren koppar bestående av fina korn som vid garhärdens avsvalnande stänkt upp ur garhärden; jfr -sand 2. Keventer Koppargårn. 40 (1762). jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945). —
-KORN.
1) till 1: (sädes)korn som (skall) strös l. strötts ut; äv. dels i utvidgad anv. (motsv. strö, v.1 3 e), om enstaka (sädes)korn (som strötts ut), dels bildl. (jfr strö, v.1 5); jfr 2. Ett och annat strökorn kunde kycklingarna ännu hitta på sopbacken. Östergren (1948). I denna torra filosofiska utredning letar man förgäves efter några tankeeggande strökorn. Därs. särsk. [sannol. efter motsv. anv. av t. streukorn] (i skildring av forngrekiska förh.) sädeskorn som ströddes över offret o. altaret. Lagerlöf HomOd. 33 (1908).
2) geol. o. miner. till 3 e (jfr 1), om vart o. ett av de i magmatisk l. metamorf bergart (i sht porfyr) inströdda mineralkorn l. kristaller, som är påtagligt större än de i grundmassan; jfr -kristall. Nathorst JordH 529 (1891; i trakyt). 2UB 7: 9 (1903; i porfyr). Porfyrit. De stora strökornen består av plagioklas. BraBöckLex. 18: 351 (1978). —
(3 e) -KRONA. (†) i pl., på tyg: mönster (se mönster, sbst.3 5) i form av (oregelbundet) utströdda kronor (se krona, sbst. 1). HovR 1771. —
(3 e) -KUND. enstaka kund; tillfällig kund (motsatt: stamkund); jfr -gäst. GHT 1896, nr 239 B, s. 1 (i fråga om restaurang). Kunderna komma, både strökunden, stamkunden och favoritkunden. Carlsson Stockh. 68 (1915). Hedberg Blomb. 56 (1953; hos fotograf). —
(1) -KÄGLA. bot. hos vissa blommor: kägelformad anordning av ståndarna (för spridning av pollen). VäxtLiv 3: 445 (1936). —
(1) -LAV. bot. laven Parmelia conspersa (Ehrh. ex Ach.) Ach. (som är prickig); förr äv. om lavsläktet Arthonia Acharius, (särsk. om viss art av denna, sannol. A. radiata Pers. (Ach.)). Acharius Lich. 6 (1798; bet. oviss). Strölaf .. Lafslägtet Arthonia. Dalin (1854). Strindberg TrOtr. 4: 174 (1897). —
(3 e) -LITTERATUR. litteratur (se d. o. 3) av allehanda l. diverse slag. FoU 20: 120 (cit. fr. 1843). —
(5 b) -LJUS. i sht fotogr. Ströljus (eng. flare) .. Härmed avses mer eller mindre diffust reflekterat ljus från linsytor, linsfattningar, kamerans väggar, emulsionen etc. Lenning Fotogr. 38 (1971). —
(1) -LOCK. på l. till strödosa l. ströburk o. d.: lock med ströhål. SvD(A) 2/12 1928, s. 8 (till burk med putsmedel). —
(3 e) -LÄSA. läsa allehanda l. diverse litteratur (utan sammanhang mellan verken); läsa än här o. än där (i en bok o. d.); äv. med obj. betecknande vad som läses på detta sätt. Hur det nu var hade han i själva verket tänkt på annat, medan han bläddrade och ströläste. Sjöman Lekt. 98 (1948). Han ströläste italienska och musikvetenskap. SvD 18/1 1984, s. 11. —
(1) -MATERIAL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 13056). särsk. till 1: material avsett l. lämpat att strös. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 138. —
(1 b) -MEDEL. medel (se medel, sbst. 13 b β) använt l. avsett att strö under husdjur; jfr strö, sbst.1 2, o. halm 2 m. fl. Juhlin-Dannfelt 380 (1886). Schulze Dräng 326 (1933). —
(1) -METOD. metod i fråga om att strö ngt; särsk. (lant.) motsv. strö, v.1 1 b: metod för utläggning av strö (se strö, sbst.1 2). Olbers Fleischer 10 (1891). LD 9/2 1960, s. 3. —
(3 e) -MINA. [jfr t. streumine] sjömil. särsk. om var o. en av minorna i ströminering. MilKal. 1916, s. 214. —
(3 e) -MINERING. sjömil. minering (se minera 3 b) varvid minor blott utläggs här o. där (icke bildande minspärrningar). TSjöv. 1905, s. 378. —
(1) -MJÖL. [jfr t. streumehl] kok. om ett av kli l. agnar o. d. framställt mjöl l. (o. numera bl.) av finmalen sågspån bestående mjölliknande material använt (i bagerier) för att hindra deg att klibba fast (vid händer, bakbord, bakplåt o. d.). SDS 1895, nr 275, s. 3. —
(3 e) -MOLN. enstaka moln (särsk. stackmoln); äv. bildl.; jfr -sky. VetAH 1742, s. 13. Emellertid var det roligt att strömolnet skingrades, jag menar Eder oro för publiceringen. Strindberg Brev 6: 73 (1886). Det var högsommar, en solig dag med lätta strömoln på den blå himlen. Nilsson HistFärs 230 (1940).
Ssgr: strömolns-band. rad av strömoln som bildar ett band (se band, sbst.1 34). Asplund Stud. 131 (1912).
(3 e) -MOLNIG. [avledn. av -moln] (mera tillf.) kännetecknad av strömoln; jfr -mulen. Gellerstedt Glänt. 27 (1909; om vårdag). —
(3 e) -MULEN. (numera föga br.) om himmel: delvis täckt av strömoln; äv. om väderlek: kännetecknad av sådan himmel; i sht i n. sg., opers., betecknande att himlen är delvis täckt av strömoln; jfr -molnig. VetAH 1752, s. 106 (1748; om väderlek). Augustus .. 19 L(ördag) Magnus .. Strömulet. Alm(Ld) 1809, s. 19. Vinden var från sydkanten, mest med laber bris, himmelen strömulen och luften disig. Skogman Eug. 1: 139 (1854). —
(1 c) -MÅLARE. (förr) om person som (vid kungliga hovet) prydde desserter gm att strö ut pulveriserade färgämnen i mönster o. d. över desserterna; jfr måla, v.2 2 c. HovförtärSthm 1772, s. 1551. jfr: Decert Strö-Målaren och extra Arbetaren Lundgren. HovförtärSthm 1771 C, s. 316. —
(1 c) -MÅLNING. (förr) målning (äv.: prydande av dessert) gm utströende av pulveriserade färgämnen i mönster o. d.; särsk. konkret, om det färdiga arbetet. HovförtärSthm 1772, s. 1232 (i fråga om dessert). Den .. järnhalltige Brunstenen .. har (gm kalcinering) .. erhållit gräsgrön färg .. och kan i synnerhet brukas uti Strömålningar, såsom tung och oföränderlig. Rinman JärnH 730 (1782). —
(3 e) -MÖNSTER. (i fackspr., i sht textil.) mönster (se mönster, sbst.3 5) bestående av (oregelbundet) över en yta spridda figurer. SvSlöjdFT 1918, s. 103 (på vävda pällar). Granlund Träkärl 163 (1940; på svepkärl). Form 1950, s. 208 (på trasmatta). —
(3 e) -MÖNSTRAD, p. adj. (i fackspr., i sht textil.) mönstrad med strömönster. Sylwan Ryor 87 (1934; om sammetsbrokader). —
(2, 3, 3 e) -PAPPER. om vart o. ett av flera enstaka l. kringströdda papper (med anteckningar l. tryck) l. tryckta småalster; äv. med tanke på innehållet ss. av diverse l. blandat (o. mer l. mindre underhaltigt) slag. En Samling af Rättelser (till ett bokverk) på lösa ströpapper, hvilken sedan tilfälligtvis skingrats. Björnståhl Resa 4: 298 (1782). Kan Redakt(ionen för Tidning i Blandade Ämnen) neka, att hon öfversätter de trivialaste anekdoter ur eländiga föråldrade Tyska ströpapper? Phosph. 1811, s. 190. —
(3 e) -PLATS. enstaka plats (se plats, sbst.1 4 a). SvD(A) 20/6 1966, s. 7 (i fråga om charterresor). Därs. 17/6 1974, s. 18 (i fråga om tennismatch). —
(2) -PORIG. skogsv. om träd l. ved: vars kärl är jämnt fördelade o. ungefär lika stora över årsringens tvärsnittsyta; jfr spridd-porig. HbSkogstekn. 6 (1922; om lövträd). TNCPubl. 43: 328 (1969; om ved). —
(1) -PULVER. [jfr t. streupulver] pulver avsett att strö ut; särsk. om sådant pulver använt ss. skydd mot klåda, hudlöshet o. d., puder; jfr -puder. Lind (1749; under glantz). Massans klibbande vid händerna eller maschinen hindras ytterst genom beströning .. med något fint lämpligt pulver (ströpulver). Nyblæus Pharm. 112 (1846). Detta pulver (dvs. sporerna av mattlummer), som kallas nikt, är officinellt i hela världen som torkande och skyddande ströpulver för spädbarn. Hewe VälsignVäxt. 169 (1939). jfr salicyl-, salicylsyre-, silver-ströpulver. —
(3 e) -REN. enstaka ren (se ren, sbst.1 1), strövren; äv. koll. Berg Sjöf. 159 (1910). Ekelöf LäggPat. 174 (1953). —
(3 e) -RESANDE. särsk.: tillfällig resande (passagerare), person som blott gör enstaka resa (o. icke har månadskort o. d.). SvD(A) 19/11 1940, s. 20. —
(3 e) -RIM. enstaka l. tillfälligt rim (se rim, sbst.2 1); tillfällighetsdikt. Landsm. VII. 1: 54 (1892). —
(2 (slutet), 3 e) -ROTE, förr äv. -ROT. (förr) kam. hjälprote; jfr plock-, ut-rote. Backman Lags. 1—2: 173 (1826). BondP 1840, 9: 449 (: strö-rot). En gemensam uppgift för byn var att hålla soldat i egenskap av sk strörote. ÖgCorr. 3/2 1971, s. 7.
(3 e) -RÖST. polit. enstaka röst (se röst, sbst.3 3). Koch EmigrLand 71 (1910). SvD 2/7 1979, s. 2. —
(1) -SALT. (mera tillf.) fint salt (jfr -socker); matsalt, bordssalt; motsatt: grovt salt. Östergren (1948). —
(1) -SALTA, -ning.
1) fisk. salta (fisk) gm att strö över (mindre mängd) salt; lätt salta. VL 1893, nr 252, s. 3 (i p. pf., om sill). Strösaltning, stupsaltning, störtsaltning, bunkesaltning anger att saltet utan vidare strös över sillen. Hasslöf SvVästkustf. 359 (1949). SvFiskelex. 472 (1955).
2) (i fackspr.) strö torrt vägsalt (i mindre mängder) på (väg); särsk. utan obj.; motsatt dels: våtsalta, dels: salta med helt upplöst salt. SvD 30/11 1972, s. 17 (utan obj.). Totalt sprids varje säsong 50 000 ton salt ut genom strösaltning. Därs. —
(1) -SAND. [jfr t. streusand]
1) fin sand (l. annan pulverformig materia) avsedd l. använd l. lämplig att strös över l. på ngt; företrädesvis (förr) om skrivsand (se d. o. 2); äv. bildl., om ngt som (här o. där) inmänges i ngt annat. (Lat.) arenula .. (sv.) skuursand, strösand. Wollimhaus Syll. (1649; under arenula). HovförtärSthm 1733, s. 202 (om skrivsand). Den hwita Strösand, som tages wid hafsstranden, har jag i synnerhet funnit till Wällsand för Stål ganska tjänlig. Rinman JärnH 217 (1782). Slösa i guldmynt, hushålla i strösand. Wensell Ordspr. 68 (1863). Arsenillo .. kallas ett .. pulveriseradt kopparmineral, som användes till strösand. NF 1: 1138 (1876). Lysander Almqvist 159 (1878; bildl.). Harpad Strösand till salu. ÖgCorr. 28/11 1933, s. 11.
Ssgr (till -sand 1; förr): strösands-dosa. dosa för strösand; jfr strö-dosa, strö-sand-dosa. Bläckhornen och strösandsdosorna. Smith Rönnerkr. 282 (1912).
(1) -SAND-DOSA. (förr) strösandsdosa; förr äv. oeg., om frukt varav sådan dosa framställes. Oldendorp 1: 194 (1786; om frukt). ÖoL (1852). —
(1) -SILVER. (numera bl. tillf.) silversand l. dyl. använd ss. strösand (se d. o. 1). Rinman JärnH 792 (1782). —
(1) -SKED. sked vilkens blad har ströhål; i sht om sockerströsked; jfr -slev. BoupptVäxjö 1786. 2 Sockerskålar med Ströskedar. Därs. 1808. jfr socker-strösked. —
(2, 3 e) -SKIFTE. (förr) skifte (se d. o. 1 a) varvid varje ägare l. gård fick sina ägor spridda på flera ställen l. om förhållandet att sådan ägosplittring förelåg. Få hafwa tänkt på ängens förbättring så länge småtegar och ströskifte warit them theruti hinderlige. Smeds Malaxb. 219 (i handl. fr. c. 1780). FolklEtnSt. 5: 40 (1934; om ä. förh.). —
(2, 3 e, 5) -SKRIFT. liten, enstaka l. tillfällig skrift (icke fortlöpande utgiven l. ingående i samling l. serie o. d.); ofta om sådan skrift för större spridning o. avhandlande aktuell (strids)fråga (jfr flyg-skrift); i pl. ofta: (små) skrifter avhandlande varierande ämnen o. publicerade var för sig; blandade skrifter l. dyl.; i fråga om religiös skrift äv.: (liten) traktat; förr äv. i utvidgad anv.: periodisk skrift. En Journal, som säljes månadsvis, kan ej hålla lika pris med särskilte ströskrifter. SvMag. 1766, 1: 220. En samling af små ströskrifter på vers och prosa. Kellgren (SVS) 4: 226 (1781). (Sv.) Ströskrifter, pl. (t.) fliegende Blätter, periodische Schriften, Journäle. Möller (1790). De fattige hafva svårt att förskaffa sig Biblen, de emottaga gerna den religiösa ströskriften. KyrkohÅ 1927, s. 146 (1841). Gustaf III angrep kejsarinnan (Katarina II) häftigt i sitt krigsmanifest, i ströskrifter och tidningsartiklar. Odhner i 3SAH 9: 153 (1895). SFS 1949, s. 867.
Ssgr: ströskrifts-, äv. ströskrift-flod. flod (se flod, sbst.3 5 slutet) av ströskrifter. SvH 7: 251 (1902).
(1) -SLAGG. (†) slagg som ströddes på vällande järn för att undvika att järnet blev skört (se skör, adj. 1 b)? JernkA 1849, s. 111. Därs. 1862, 1: 457. —
(1) -SOCKER. socker i form av fina korn, fint socker; ofta motsatt: bitsocker; förr särsk. om sådant socker för garnering. HovförtärSthm 29/11 1737. Glaserad Bisquit-Kaka .. När .. glasur är påstruken .. öfwerströs med couleurt strösocker. Nordström Matlagn. 136 (1822). Där satt han vid sin vanliga grötportion, täckt med drivor av strösocker. Östergren (1948). SvSocker 82 (1970).
-skål. BoupptVäxjö 1860. Anm. strö används i butiker o. vissa andra sammanhang ss. kortform för strösocker. HågkLivsintr. 19: 337 (1938). Kan jag få ett kg strö o. ett kg bit. IllSvOrdb. (1955). —
(1 d) -SÄD. (†) säd avsedd l. använd ss. utsäde, utsäde; jfr -säde. VetAH 1745, s. 154. Nästan hälften af inbyggarne (i Skåne) hade ej fått igen sin strösäd (vid skörden 1714). Axelson K12Tid 22 (1888). —
(3 e) -TANKE. enstaka tanke; i sht i pl.: strödda tankar (se strö, v.1 2 a). Härmed några strötankar om qväfvet. Strindberg Brev 8: 148 (1890). Den tanken blåste icke bort som strötanke utan slog rot. Belfrage Runebg 199 (1917). OoB 1963, s. 152. —
(1 f) -TAPET. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stofttapet, strödd tapet. HdlCollMed. 17/1 1745. Kulturen 1939, s. 58. —
(3 e) -TIMME. enstaka timme; särsk. (pedag.) om enstaka undervisningstimme. SvFlicksk. 289 (1888; i pl., i fråga om lärares undervisningstimmar). Cederström Ströft. 102 (1915). —
(1, 1 b) -TORV. i sht lant. torv avsedd l. använd att strö med l. ss. (torv)strö (se strö, sbst.1 2); jfr torv-strö. MosskT 1887, s. 248. SvIndustri 237 (1935).
Ssgr: strötorvs- l. strötorv-mosse. torvmosse använd l. lämplig att ta strötorv ur. MosskT 1893, s. 164.
(3 e) -VERS. enstaka (för sig publicerad) vers (jfr tillfällighets-vers), i pl.: spridda verser (i olika ämnen l. publicerade på spridda ställen); äv. koll. Nordin i 2SAH 2: 191 (1798; i pl., av O. v. Dalin). Galanta strövers kunde .. (Frans G. Bengtsson) inte riktigt avhålla sig från. Harrie LegBengtsson 221 (1971). —
(3 e) -VIS. i fråga om ngras l. ngts förefintlighet l. förekomst, betecknande att de l. det förekommer sparsamt o. oregelbundet fördelade l. fördelat (med en l. ngra få i taget); här o. där (se här, adv.1 IV b), sporadiskt, på spridda ställen; äv. med temporal (bi)bet., närmande sig l. övergående i bet.: då o. då (se då, adv. o. konj. I 4 b), sporadiskt, allt emellanåt; jfr strönings-vis. Hwilka desze Patroner (dvs. skyddshelgon) äro, det finner man ströwijs igen, uthi forna Swenskars bref. Dijkman AntEccl. 140 (1678, 1703). Icke engång lärda tidningar och jornaler kunde annorlunda än strövis komma oss tillhanda (under den oroliga tiden 1808—14). ASScF VIII. 2: 380 (1867). (Fynd från yngre stenåldern göras) strövis utöver de bördiga markerna (i Danmark o. Skåne). Flodström SvFolk 21 (1918). De första gästerna kom i flock, resten strövis. SvHandordb. (1966). —
(3 e) -ÄMNE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 13056). enstaka (för sig stående) ämne (för behandling i tal l. skrift). HT 1971, s. 559. —
(3 e) -ÄNG. kam. om förh. i Västerbottens o. Norrbottens lappmark: vid avvittring (se d. o. 2) tillkommen, utanför enskilt hemmans egentliga mark belägen, hemmanet tillhörig slåtteräng (i allm. successivt enl. lag av 22 juni 1921 indragen till kronan mot vederlag), utäng. SFS 1893, Bih. nr 71, s. 1. Inom kronoparken (dvs. Mötsocken i Lycksele socken) äro belägna enskilda tilldelade s. k. ströängar med en ytvidd af 711 har. 2NF 19: 358 (1913). Ängen har efterträtts av vall. Ströängarna ligger övergivna, myrarna slås inte längre. TurÅ 1963, s. 33 (om förh. i Norrbottens län). PiteåT 26/5 1986, s. 16.
-nämnd. nämnd (se d. o. 2 b) för behandling av ströängsfrågor. SFS 1921, s. 980. Därs. 1977, s. 1643.
B (†): STRÖJE-HALM, se A.
C (†): STRÖNINGS-VIS. strövis. Rajalin Nav. B 1 b (1728). Kappan strönings vis med blomsterverk beprydd. Celsius Æn. 24 (1762).
D (†): STRÖTT-FODER, se A.
Avledn.: STRÖARE, sbst.1, r. l. m. till 1: behållare med ströhål l. strölock, strödosa l. ströflaska o. d. SvD(A) 2/3 1928, s. 5 (om saltströare). jfr peppar-, salt-, socker-ströare. —
STRÖBAR, adj. till 1: som går att strö (ut), som kan strös (ut). Olbers Fleischer 88 (1891; om gödselämne).
Spoiler title
Spoiler content