(ströfflet, sg. best. 1703. ströflet, sg. best. c. 1755)
Etymologi
[möjl. av ä. t. stroffel, sannol. ombildning av stoffel (av mht. stupfel, av fht. stupfila), etymologiskt identiskt med t. stoppel, f. (äv. n.), (åker)stubb, lågt buskage på dammslänt; sannol. av ett icke anträffat mlat. stup(u)la, biform till lat. stipula, halm, strå (se STIPEL, sbst.1 1)]
(†) moras l. buskbevuxen mark? (Då rymlingarna) blifwit effterjagade och Fÿhr på dhem gifwit, .. hafwa dhe sig straxt utj Ströfflet begifwit .. (så att man) eij flere än som tree kunnat igenfinna. AHorn i HdlDefKommiss. 3/10 1703.En liten stig låg just förbi ströflet der jag låg (gömd). Dahlberg Lefn. 105(c. 1755).
SAOB
