[liksom d. studentikos av t. studentikos, avledn. (med den gr. adv.-ändelsen -ικῶς) av STUDENT]
(ngt vard.) på studentmaner (ogenerat) uppsluppen l. skojfrisk l. skämtsam l. levnadsglad l. sorglös o. d.; som hör till l. är utmärkande för (det glada) studentlivet; studentaktig; äv. substantiverat; ss. adv. äv.: på studentmaner, på studentvis, som en student (l. studenter); jfr BURSCHIKOS.ConsAcAboP 6: 44(1685). Vnga och yra Studenter, som mer äro bekymrade om at lefwa Studentiκῶς, än Christianiκῶς. Rydelius Förn. 307(1722, 1737). Hon (dvs. en studentska) bor ”toute seule” på en liten vindskammare, riktigt studentikost. Cederschiöld Banbr. 13(cit. fr. 1877). Han hade något ungdomligt, friskt och studentikost i sin läggning. Lindström JTengbÖ 31(1923). Det var glada tider (i prästgården), de ”klassiska tiderna”, då den äldste broderns studentkamrater samlades till ett muntert, studentikost liv. MinnGPrästh. 1: 212(1924). (Då S. Brandell 1898) kom till .. (Dagens Nyheter), blev han en centralfigur .. genom sin på en gång akademiskt disciplinerade och studentikost uppsluppna konversationstalang. UrDNHist. 2: 91(1953). (Bergman o. Söderberg) använder sig ibland (i sina brev) av en studentikos jargong. PWästberg (1969) hos Bergman o. Söderberg KHjalleBo 9.
Ssg (numera bl. tillf.): STUDENTIKOS-SPRÅK. studentikost språk, språk som är l. anses utmärkande l. karakteristiskt för studenter. UrKorrCronholm 172(1867).
