publicerad: 1993
STUDIOSUS stɯ1diå3sus2, äv. -ω3-, m.; best. (numera föga br.) -en (Topelius Dagb. 2: 20 (1835)) l. (föga br.) utan slutartikel (2Saml. 6: 75 (i handl. fr. 1778), Östergren (1948; angivet ss. sälls.)); pl. studiosi -si2 (Annerstedt UUH Bih. 1: 48 (i handl. fr. 1604) osv.), äv. (skämts.) studiosusar (Lo-Johansson Gen. 481 (1947)); äv. (numera föga br.) STUDIOS stɯ1diå4s, äv. -ω4s; best. -en; pl. -er. Anm. 1:o I ä. tid användes ordet med fullständig lat. böjning, t. ex.: Ty är här med .. wår (dvs. Kristinas) nådige befallning, att J låta några få studiosos slå sig här till, så att (osv.). Schück VittA 1: 156 (i handl. fr. 1647). Utaf een .. studioso. Spegel Dagb. 16 (1680). 2:o Stundom används i sv. det rent lat. uttr. liber studiosus, fri studerande, fri att ägna sig åt studier; urspr. om studerande vid universitet som efter att ha undergått deposition (se d. o. 2) upptagits i studenternas krets. Leijonhufvud Minnesant. 32 (1837). Jag var .. en liber studiosus på högsta ordningen af Linköpings gymnasium. Hultin Minn. 5 (1872).
Ordformer
(-os 1674—1952. -osus 1604 (: studiosi, pl.) osv.)
Etymologi
[liksom d. studiosus, studios, nor. studiosus, studios, t. studiosus, eng. studiosus, av lat. studiosus, ivrig, hängiven, substantiverat äv.: lärd, till studium (se STUDIUM)]
(utom i skildring av ä. förh. numera bl. skämts., vard.) person som studerar l. har studerat vid universitet l. högskola o. d.; studerande; student. Farmacie studiosus, (förr) se FARMACI anm. En medicus .. (skall) en gong hwart åhr holla en anatomiam, opå thet medicinæ studiosi derigenom kunde deste bättre underwijste .. blifwa. Annerstedt UUH Bih. 1: 48 (i handl. fr. 1604). Är tig wäl något kärare, än när en Studiosus tilbiuder sig at hielpa tig med en Predikan? Scherping Cober 2: 315 (1737). Man märker aldrig offentliga slagsmål eller gräl mellan Studiosi (i Göttingen). Nicander Minn. 1: 89 (1831). Gud vet om jag inte skulle passat bättre till snickare än studiosus. Sörlin FruV 53 (1933). Som ung studiosus hade jag nöjet att höra en del av er fars berömda föreläsningar. Siwertz Androm. 62 (1964). — särsk. (i sht förr) om l. ss. titel för person som avlagt studentexamen men icke ämbetsexamen l. fått ngn (fast) tjänst. Schück VittA 1: 157 (i handl. fr. 1647). I morgon, Första Stora Bönedagen, predikar .. (i) St. Catharinä Kyrka: Studiosus Bolander (i) Ottes(ången). DA 1793, nr 51, s. 1. Dörren öppnades, och in trädde studiosus Sjöstedt. Geijerstam Tillsvid. 178 (1883, 1887). Anm. 1:o I nedan anförda språkprov är Studioce — såvida ej ordet skall uppfattas ss. m. oböjl. med bet.: student — (under påverkan från D(omi)ne) felskrivning för Studiocen (l. möjl. felaktig anv. av lat. vokativ form). A(nn)o 1673 In Junij månadt bekom iag till præceptor D(omi)ne Studioce Jacobus Landian. KKD 7: 195 (c. 1685). 2:o En skämtsam, tillfällig feminin bildning till studiosus är studiosa, best. -an; pl. -or, om kvinnlig student. SvD(A) 1954, nr 150, s. 8.
-EXAMEN. (förr) i uttr. farmacie studiosiexamen, se farmaci anm. ReglApot. 12/2 1799, § 4 (: Pharmaciæ Studiosi Examen).
Spoiler title
Spoiler content