STUFF stuf4, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr nor. stuff, pl. -er; av t. stufe, stående, i sten slaget gränsmärke, i stollvägg slaget märke utvisande gräns i l. ände av stollort, till stufen, slå malm i stycken, hugga in tecken i sten o. därigm markera gräns (se STUFFA, v.1; jfr FÖR-STUFFA)]
(i vissa trakter, mindre br.) bergv. i ort l. tunnel i gruva: innersta väggen. TNCPubl. 73: 118 (1979).
