SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUMNA stum3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[avledn. av STUM, adj.1]
(numera bl. tillf.) bli stum; särsk. motsv. STUM, adj.1 2 (om mun: bli tyst, tystna); jfr STUMMA, v.1 Hur' skal iag för din Nåd dig (dvs. Kristus) wärdeligen prijsa; / .. Här wil ey Fiädren fort; Här stumnar Munnen weed. Lillienstedt Christus 4 a (1686).
Spoiler title
Spoiler content