STYL sty4l, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. styl, stydel, stöl, äv.: marstake, gärdsgårdsstör o. d.; jfr fvn. -stuðill (i ssgn tjaldstuðill, tältstolpe); avledn. av det ord som föreligger i fsv. stuþ, stydh, stöd (se STÖD). — Jfr STYLA, v.]
(numera föga br.) i fisknäts maska: stolpe (se d. o. 2 e γ); jfr STYLA, sbst. Näten äro bunden som laxnät, dock rummare, giörandes en styl i maskona, 1 qvarter och 2 tum. Broman Glys. 3: 566 (c. 1740).
SAOB
