STYRA, v.3; anträffat bl. i sup. styrt.
Etymologi
[jfr mlt. sturen, motsv. mnl. sturen, fht. stiurren, mht. stiuren; jfr äv. got. stiurjan, uppställa; samhörigt med STYR, sbst.3]
(†) hjälpa l. stödja (ngn med ngt). D(en) 4 säptämber styrt en arm styrbroder med 1 D(ale)r 8 öre S(ilver)-m(yn)t. SkomGesällProtKarlshamn (c. 1755). Därs.
