SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÅP stå4p, n.; best- -et; l. STÅPA stå3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stopa 1950 (: stopor, pl.)—1953 (: stopig). ståp (-åå-) c. 1670 (: Stååp, ståpsniö))
Etymologi
[sv. dial. ståp, stopa, stop, i avljudsförh. till STÖP, issörja o. d.; jfr anm. till STÖP]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stöp; äv. om spår i töande l. blöt snö. (Det) war myckit Stååp och watn på ijsen. Gyllenius Diar. 288 (c. 1670). Flera (gångspår), ett par rader av mörka stopor i snön. Parling Motorsåg. 105 (1950).
Ssg (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STÅP-SNÖ. blötsnö l. snösörja o. d. Vij redo öffver fryken, på huilcken war myckit watn och ståpsniö. Gyllenius Diar. 310 (c. 1670).
Avledn. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STÅPIG, adj. full av snösörja l. issörja. Vägen var stenig och gropig, krokig och stopig och smal. Parling NödLust. 7 (1953).
Spoiler title
Spoiler content