[sv. dial. ståte, ståt; sannol. till STÅT, sbst.1, med tanke på att hanen är den största sälen i Sv.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hane av gråsäl; i sht förr äv. allmännare, om art av sälsläktet, särsk. om Halichoerus grypus Fabr., gråsäl. Uti Åbo Skjären .. skola finnas (fyra slags sälar) under namn af Grå Sjähl eller Ståt, Morunge, Wikare och Nattare. BtVLand 1: 14 (1757). Den gamla gråsjälshanen kallas ”ståt” och ungen ”kut”. Uppl. 1: 132 (1901). Lotsen sköt en väldig ståte, en gråsälshanne. DN 5⁄9 1968, s. 16.— jfr MELLAN-STÅT.
