SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄKA, v.3 -er, -te l. -ade (pr. sg. akt. -ar Schroderus Comenius 328 (1639), Murenius AV 519 (1662). -er Runius (SVS) 1: 289 (1713). pr. sg. pass. -as Murenius AV 52 (1640). ipf. -te Beronius Reb. C 2 a (1674)). vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(steck- i ssgr 1589 (: Steckört), 1589 (: Steckört root). stäk- 1572 (: Stäkört rot)—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. stäka, stäga, stäkja; jfr d. dial. stæge, nor. nn. stækje (jfr nyisl. stækur, stinkande, o. stækna, bli stinkande); sannol. rotbesläktat med STICKA, v.1, STINKA, v.2, STÄKA, v.2 — Jfr STRÄKA, v.2, STÄGGAN, STÄKRA, sbst.1, 2]
(†) stinka, lukta illa; äv. i pass. övergående i dep. PErici Musæus 5: 293 b (1582). Aaset (åtelen) stincker, (stäkar). Schroderus Comenius 328 (1639). Offta stäkas brenwijn i kyrckian. Murenius AV 52 (1640). Han war Poët, men du är en Get, som stäker och bräker. Runius (SVS) 1: 289 (1713). Stäka af brännvin. Schultze Ordb. 4838 (c. 1755).
Ssgr (†): A: STÄK-GRÄS, se B. —
-ÖRT. [fsv. stäkyrt] sannol. om växten Peucedanum ostruthium (Lin.) Koch, mästerrot (med stark kryddoft o. förr medicinell anv.); jfr stäkre-ört a. Berchelt PestOrs. F 5 a (1589). Stiernhielm Fateb. C 4 a (1643).
Ssgr: stäkört-frö. frö av ”stäkört”. Lemnius Pest. 22 (1572; uppl. 1917).
-rot. rot av ”stäkört” (använd medicinellt). Lemnius Pest. 22 (1572; uppl. 1917). Berchelt PestOrs. D 2 b (1589).
B: STÄKE-GRÄS. (stäk- 1748. stäke- 1748) = stäkre-gräs. Linné Bref I. 2: 118 (1748). NGissler (1748) hos Linné Bref I. 2: 119. —
-SJUKA. [sannol. kortform av ett stäkegräs-sjuka l. ombildning av stäker-sjuka l. stäkre-sjuka] = stäkre-sjuka. NGissler (1748) hos Linné Bref I. 2: 119. Anm.: I Linné Bref I. 2: 118 (1748) förekommer som sjukdomsbeteckning stäke, sbst.2, vilket sannol. är en konstruktion ur ssgn stäke-sjuka.
Avledn. (†): STÄKARE, sbst.2, r. l. m. om växten Alisma plantago-aquatica Lin., svalting (med skarpt smakande o. giftiga blad o. rotstock); jfr stäkra, sbst.1, stäker-svalting. Lind 1: 1782 (1749).
Spoiler title
Spoiler content