STÄNGSLA stäŋ3sla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. dial. stängsla; avledn. av STÄNGSEL]
1) motsv. STÄNGSEL I 6, 8: med hjälp av stänger l. slåar o. d. avskilja l. stänga in (ngn l. ngt); företrädesvis i den särsk. förb. STÄNGSLA IN. Stängsla, (dvs.) instänga med stänger, träslåar, sparrar. Pfeiff Fynd 5 (1803).
2) i sht lant. motsv. STÄNGSEL I 7: sätta upp stängsel (i sht omkring åker l. äng); äv. med obj. betecknande äga o. d.: förse l. kringgärda med stängsel, inhägna. AdP 1800, s. 184. Ett litet obygdstorp i en sankmyr, där han måste stängsla om markerna, så inte kreaturen skulle gå ner sig i det bottenlösa. Ossiannilsson Slätt. 269 (1909). (Slänterna) är inte några beten alls, därför att de inte är ordentligt stängslade. Aronson Byar 97 (1937). En polack hade vi .. som jordbrukshjälp .. Han var fin på att rulla taggtråd, när vi stängslade för kvigorna om våren. Nordström-Bonnier ÅrRunt 179 (1944). Den arbetsgemenskap (i en medeltida by), som kunde bli nödvändig för stängsling och vägbygge. HT 1953, s. 401.
3) (†) motsv. STÄNGSEL I 9 i uttr. stängsla ngn att göra ngt, hindra ngn från att göra ngt. Nästa Riksdag var .. (P. Ribbing) död; .. om annars han kunnat stängsladt de då magtägande att gå hvart de ville. HSH 7: 266 (c. 1800).
Särsk. förb.: STÄNGSLA AV10 4. i sht lant. till 2: gm att stängsla skilja av (område). SvHandordb. (1966). —
STÄNGSLA IN10 4.
2) (mera tillf.) i oeg. l. bildl. anv. av 1: (avskilja o.) stänga in (se stänga in 2) l. låsa in (ngn l. ngt). 90,000 norska medborgare stängslades in för undersökning (som misstänkta landsförrädare). GbgP 11⁄10 1948, s. 2.
