SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄNGNAD, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stägn- 1779—1854. stängn- 1813)
Etymologi
[sv. dial. stängnad; avledn. av STÄNGA, sannol. under påverkan av HÄGNAD]
(†) stängsel (se d. o. 7) l. hägnad l. annan liknande anordning med stängande (se STÄNGA I 1 a, b, 3) funktion; jfr STÄNG 1, STÄNGD, STÄNGE 4. SamlRön-Landtbr. 3: 322 (1779). Sofvande lågo / Många getter och tackor och får deromkring, ty en högrest / Stängnad var byggd rundtom på nedermyllade stenar. Phosph. 1813, s. 207. De (dvs. trälarna och sönerna) voro / borta och samlade törnen, att dessa till stägnad kring gården / sedan begagna. Johansson HomOd. 24: 224 (1845). Föga tjocka och på kant ställda skifferhällar (längs vägen) .. Okynnet skall icke få swårt, att .. demolera hela sträckor af denna stägnad. ÖgCorr. 1854, nr 4, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content