[jfr nor. nn. støne, fara vilt l. fjolligt omkring, leva ett vilt liv, tumla om; sannol. avledn. av det ord som föreligger i STO, sbst.2]
(†) springa vilt omkring, fara omkring som en tok. Mon wij den Södra Hamn wed Tafle-bärget nåå; / Där friske Kiällor fins, där Hottentottar Stöna. Dahlstierna (SVS) 111(1698); jfr: Stöna är löpa tokot, som med detta folks åthäfwor wäl öfwerens kommer. Därs. (i kommentar).
SAOB
