SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÖPPLA stöp3la2, v., förr äv. STUPPLA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(stupp- 1892—1908. stöpp- 1894 osv.)
Etymologi
[sannol. av ä. t. stupfeln, stüpfeln, iterativbildning till stupfen, sticka, stöta, till den rot som (med dentalutvidgning) äv. föreligger i STÖTA, v.]
mål. ge (nymålad yta) ett matt o. kornigt l. knottrigt utseende gm att med pensel l. borste o. d. ge ytan upprepade stötar; äv. utan obj.; jfr STRÖPPLA. För stupplingen användes, i stället för stuppelpensel, ren bomull inknuten i en fin urtvättad lenonbit. MeddSlöjdF 1892, s. 106. Ett nästan omöblerbart genomgångsrum med knähög panel och stöpplade väggar på sjuttonhundratalets vis. Ekelöf Prom. 54 (1941). Ytan .. stöpplas med torr natursvamp och fördrivs åter lätt. Tunander DekorMåln. 59 (1988). — jfr RULL-STÖPPLA.
Ssg (mål.): STÖPPEL-PENSEL, förr äv. STUPPEL-PENSEL. för stöppling avsedd pensel; jfr ströppel-pensel. MeddSlöjdF 1892, s. 106 (: stuppelpensel). LdVBl. 2⁄10 1894, s. 1.
Avledn.: STÖPPLARE, r. mål. målarborste (med jämna, styva borst) för stöppling; jfr ströpplare. Key HjälpDSjälv 56 (1917). jfr rull-, schablon-, vägg-stöpplare.
Spoiler title
Spoiler content