SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
-STÖRTIG ~stœr2tig, adj.2
Etymologi
[fsv. -störtogher, -störtigh (i ssgn genstörtogher, genstörtigh, genstörtig), (med anslutning till STÖRTA, v.) avledn. av fsv. styrkt, styrka, motståndskraft, motsv. fvn. styrkt, dets., till STYRKA, sbst., l. bildat direkt till STÖRTA, v. (jfr t. sturzig, stürzig, häftig, våldsam, trotsig (se STURTSIG))]
som bjuder motstånd l. motsätter sig ngt o. d.; i ssgrna GEN-, UPP-STÖRTIG.
Spoiler title
Spoiler content