publicerad: 1997
-STÖRTIG ~stœr2tig, adj.2
Etymologi
[fsv. -störtogher, -störtigh (i ssgn genstörtogher, genstörtigh, genstörtig), (med anslutning till STÖRTA, v.) avledn. av fsv. styrkt, styrka, motståndskraft, motsv. fvn. styrkt, dets., till STYRKA, sbst., l. bildat direkt till STÖRTA, v. (jfr t. sturzig, stürzig, häftig, våldsam, trotsig (se STURTSIG))]
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content