SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(4 d) UPP-STÅNDS-KRAGE. (†) upprättstående krage; jfr stånd-krage. Freja 1880, s. 4. Under den öppna jackan bäres en med hög uppståndskrage försedd hvit skjorta. Dagen 14/5 1901, s. 3.
(4 d) -STÅNDS-, äv. -STANDS-TACKEL. [jfr mlt. upstande takel] (†) stående tackel (se stå, v. II 38 a ϑ α'). SkeppsgR 1543. At the hade stulit af Tomases båt, eet hufwudh tågh eenn warpe til eenn skute, och 2 paar vpstandztakell. 3SthmTb. 2: 182 (1597).
(4 d) -STÅNDS- l. -STANDS-TÅG. (†) jfr -stånds-tackel. SUFinlH 2: 341 (1607). Hallenberg Hist. 4: 545 (cit. fr. 1616).
(1 e) -STÄCKA. (†) jfr stäcka, v.2, o. -stacka. Tre ängstycken woro afslagne af mit folck det upstäckte Her Ryttm. och det borttog. VDAkt. 1756, nr 439.
(10) -STÄDA, -ning.
1) städa (ngt) (se städa, v.1 2); äv. utan tanke på rengöring: iordningställa (ngt) l. ordna (ngn l. ngt) l. möblera (rum o. d.) (jfr städa upp 1), numera i sht i p. pf. (äv. i adjektivisk anv. (jfr städad 1, 3)) o. ss. vbalsbst. -ning. Befaltes kyrkiowerderna och klockaren opstäda at i kyrkian .. hålles reenligit. Murenius AV 286 (1654). Om jag inträder i ett hus, der allting annat är ”som det vore blåst”, men frun eller hennes jungfru förekommer i nedkippade skor, misstänker jag ovilkorligen en tillfällig ”uppstädning”, som kanske redan följande dag är förbytt i den vildaste oordning. Langlet Husm. 27 (1884). Jag har en kammare uppstädad med böcker och pulpeter, skrifbord, ritbord. Warburg Ehrensvärd 323 (1893). Nu sitter man uppstädad kring väggarna, pratar och småfnittrar. PT 1904, nr 239, s. 2.
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1, i sht med avs. på ngt abstrakt (jfr städa, v.1 4, städad 5); förr särsk. i sådana uttr. som uppstädat huvud l. förstånd, tankemässig ordning l. reda o. d. (Eng.) To Civilize .. To make civil, or to polish, (sv.) upfolka, upstäda, giöra belefwad. Serenius G 3 a (1734). Till det wiktiga Ährendetz tillbörliga utförande fordras wähl upstädat hufwud och hierna. VDAkt. 1746, nr 457. Den förste, som af sjelfva grunden uprättade och upstädade Ornithologien, var Willoughby. VetAH 1751, s. 165. Språkets uppstädning och förfining. Atterbom PoesH 4: 46 (1848). Uppstädningar i löneskalorna. SvD(B) 1956, nr 314, s. 4.
(5) -STÄDES, adv. (†) i l. från en stad l. på l. från ett ställe uppåt landet. Th(e)n vpstædis køpswennen, som jernett sålde. 2SthmTb. 1: 261 (1547). Att the, som .. i Stockholm boendes äre, icke wele tilstädie, att någre vpstädes boer, såsom Örebro, Arboga, Köping .. (m. fl.) skole bruke .. handell. PrivSvStäd. 4: 106 (1595). Upstädes Borgerne hafue icke .. någon fördeel nuttidt. RA II. 2: 223 (1617).
(12 a) -STÄDJA. (†) låta (ngn) få tillträde (till ngt); jfr städja, v. 5. G1R 27: 83 (1557). The .. schole inge vdi H. K. M. fråware vpstädhie på slåthenn. HSH 27: 101 (1565).
-STÄKARE, se -stickare.
-STÄLLA, -ning (se d. o.); -are (se avledn.).
1) till 1 g, h: ställa (ngt) upprätt l. på en högre plats (se ställa upp I 1 (d)). Theras foot är fången j nätet som the vpstelt hadhe. Psalt. 9: 16 (Bib. 1541). Är något vthi Werlden högt vpstäldt, så är thet Gudz Säthe. Sylvius Mornay 50 (1674). Kärfvarne göras små och bindas i toppen, hvarefter de uppställas till torkning. QLm. 4: 38 (1833). Man kan .. invända, att runstenar kan förflyttas, och deras fyndort inte behöver vara liktydig med ett ställe, där de ursprungligen uppställdes. Rig 1954, s. 74.
2) till 3, i p. pf.: öppen; jfr ställa upp I 1 c. Zetterholm Duv. 224 (1958; om lås). En del (dörrar) stod till och med uppställda, förmodligen för att lukten från trapphusen skulle vädras ut en smula. Nesser BarinTri. 238 (1996).
3) till 10: ställa upp (ngn l. ngt l. sig) (i viss ordning l. mot ngn l. ngt l. för visst syfte o. d.). särsk.
a) ställa upp (soldater o. d.) i viss ordning l. för strid (äv. med refl. obj.); äv.: ställa (armé o. d.) till förfogande, mobilisera; jfr ställa upp I 1 a, b. BeskrExCav. 1695, s. 25. Fienden var uppställd i slagtordning, hvaremot Svenskarne, som måste framrycka bland småskog och stenar, ej kunde uppställa sig. Malmström Hist. 1: 81 (1855). Även om vi hade möjlighet att uppställa en miljonarmé, skulle denna, instängd som den vore på vår halvö, icke utgöra något påtryckningsmedel gentemot en fiende på kontinenten. VFl. 1935, s. 168.
b) i allmännare anv.; i sht i p. pf. Lind (1738). Lät rökelsen i Choret låga / Kring kärlens nyss ifylda råga, / Som radtals nu uppstäldte stå. Bellman (BellmS) 10: 65 (1787). Gossarne inställa sig, vid all läsnings början, så tidigt före klockslaget, att de kunna vid klockans slag vara uppställde och invänta lärarens ankomst. ÅbSvUndH 60: 293 (1847). Brudföljet var uppställt ute på kyrkbacken. Lagerlöf Holg. 2: 165 (1907).
c) i oeg. l. bildl. anv. särsk.
α) (i Finl.) i p. pf.: som är bragt i trångmål, rådlös; jfr ställa, v.1 I 7. Ähre dhe ganska äländige, och om lijfzfördan högst opstelte. HA 1: 80 (1695). Måtte du nu ej bli oppställd, nog tar jag för gifvit, att .. (Runeberg) sjelf nån gång börjar kapitlet om att du skall ha pengar och så går det igen utan vidare bråk. Runeberg BrWalter 152 (1865).
β) (†) utse (ngn) (till kandidat); jfr ställa upp I 1 b α. Horn sjelf var sitt partis kandidat; motpartiet uppställde mot honom presidenten frih. Strömfelt. Malmström Hist. 1: 320 (1855). WoH (1904).
γ) med avs. på fordon: parkera; förr äv. i p. pf.: avställd. Undersökningarna av de avregistrerade och uppställda bilarna ha .. visat (osv.). TT 1943, AutMot. s. 38. Fordon får icke på väg stannas eller uppställas på sådan plats eller sådant sätt, att .. trafiken onödigtvis hindras eller störes. SFS 1951, s. 1531.
δ) i p. pf., med anslutning till upp 12: bragt i oordning. Det är litet uppställt på slottet i dag .. och därför ämnar baron ta emot henne här i biblioteket. Gierow HjLust 167 (1944).
ε) med avs. på ngt abstrakt: upprätta l. framlägga l. framställa l. formulera o. d.; jfr ställa upp I 2. Uppställa krav, mål, teorier, villkor. Schmedeman Just. 1344 (1693). Resolverades att ett breff skulle till Hans Kongl: Maÿtt upstellas. CollMedP 18/6 1703, s. 231. Hvad oändelig mängd af Systemer hafva icke tid efter annan blifvit upstälde, påbyggde, kullslagne och åter uprättade! Kellgren (SVS) 4: 373 (1784). Allt fler ämnen undersöktes och resultaten verifierade de uppställda hypoteserna. Ahlgren Atomkrig 53 (1946).
4) (†) till 7 a: uppskjuta (ngt); jfr ställa, v.1 I 18. Emedan accis rätten finner nödigt, här wid höra Jacob Eliasson och des hustru, så upställess detta måhl, till i morgon åtta dagar. VAccisRP 29/11 1732.
Avledn. (till -ställa 1, 3): uppställare, m.//ig. person som ställer upp l. upprättar ngt. Uppställaren af den ursprungliga patriarktaflan. Rydberg Urpatr. 47 (1873). Uppställare ordnar formar på gjutplan för gjutning. FörtArbJärnv. 50 (1946).
-STÄLLNING. [vbalsbst. till -ställa o. ställa upp]
1) motsv. -ställa 1: uppställande (av ngt); äv. konkret(are). Lind 1: 1274 (1749). Architekten, som ordnar uppställningen af en annans hus, efter vissa reglor, men han äger derföre hwarken materialierne eller huset. SKN 1845, s. 59. En rundtempelartad nisch med en Kristusfigur och där ovan en altarliknande uppställning som krön avslutar det hela. Hahr NordeurRenässArkit. 94 (1927). De hopvikna skärmarna lämpar sig bra både för transport och uppställning. Form 1946, s. 135. jfr pilaster-, portal-uppställning.
2) motsv. -ställa 3. särsk.
a) handlingen att ställa upp sig på led o. dyl. l. ordna l. formera soldatgrupp o. d. (särsk. ss. kommandoord); äv. konkretare, om resultatet av sådant ordnande, formation; jfr ställning II 2, 3. KrigVAT 1833, nr 9, s. 18. Den förödelse kanonkulan åstadkom i de tätt slutne infanteri-massorna, nödgade dem att antaga en tunnare uppställning. 2VittAH 17: 5 (1839, 1846). Uppställning innebär, att förband efter rast eller i övrigt sedan det varit åtskilt, intar förutvarande (anbefalld) form och plats. TrängRegl. 1940, s. 27. Kompanichefen blåste i sin gälla visselpipa .. Så kom det: ”Vid packningarna – uppställning”. Hedberg VackrTänd. 335 (1943). jfr kohort-, parad-, rotevis-, strids-uppställning m. fl.
b) allmännare, om sätt varpå (ngn tillhörande en) grupp ställer upp sig i viss bestämd formation; särsk. (sport.) om lags formering l. sammansättning. (Till) skolans antagna bruk .. hörer att vid slutet af hvarje lektion en allmän uppställning .. af ungdomen sker. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 65. Thonfisken .. simmar fram under stort larm i en kilformig uppställning med en stor fisk i spetsen. Holmström Ström NatLb. 3: 130 (1852). Göteborgs-kamraterna kommo ut med sin vanliga uppställning. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12. jfr håll-uppställning.
c) i oeg. l. bildl. anv.
α) i fråga om fordon o. d.: parkering; äv.: avställning. Parkeringsplats, varmed avses område, som .. särskilt upplåtits för uppställning av motorfordon, skall angivas med bokstaven ”P”. SFS 1937, s. 124. Garageplats för en personbil för uppställning under vintermånaderna. ST(A) 1952, nr 349, s. 15.
β) sätt varpå ngt är uppställt, ordning l. disposition l. system l. förteckning o. d. Försök til Mineralogie, eller Mineral-Rikets upställning. Cronstedt Min. (1758; titel). Värdet af den annars bäst skrifna Historia fördunklas oändligen om Uppställningen är oredig. 2VittAH 2: 534 (1787, 1791). En uppställning av de mest brukliga fodertygerna, deras vävnadsart (osv.). Fröberg Skrädd. 48 (1941). jfr register-, siffer-, staffel-, tabell-uppställning m. fl.
Ssgr: uppställnings-form. till -ställning 2 a. 2VittAH 17: 347 (1839, 1846).
-linje. till -ställning 2 a, b; jfr linje 3 b α. KrigVAH 1806, s. 191. Uppställningslinjer vid klappjakten. Jakten 180 (1951).
-plats. till -ställning 1, 2 a, c α. UpsT 1803, nr 34, s. 1. Parkeringsplats för ett 70-tal bilar, uppställningsplats för omnibussar samt en droskstation hava .. anordnats. TT 1940, Allm. s. 122.
-spår. till -ställning 2 c α; jfr spår, sbst.3 2. SD(L) 1896, nr 303, s. 4. Uppställningsspår, där de olika banornas tågsätt kunna stå uppställda mellan ankomst och afgång. TT 1903, Allm. s. 147.
-sätt. särsk. till -ställning 2 a. Richardson Krigsv. 2: 5 (1741).
-STÄMMA, v.1
1) till 7 a: med avs. på instrument o. d.: stämma upp (se stämma upp 2 (se stämma, v.1 särsk. förb.)); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels: höja (rösten), dels: göra (ngn, äv. sig) glad l. munter o. d. (särsk. i p. pf., motsatt: nedstämd); numera bl. i p. pf. (De närvarande tillfrågades) huadh som de her wm wille giffua för ssuar, som de strax .. medh wpstemdh stemma wthropadhe, ath dhe jngialedis wile (osv.). TbLödöse 325 (1594). Så länge Pijpa, Horn och Giällt up stämde Lurar / I Marken Siunga gladt de Heerdars Söta Roo. Dahlstierna (SVS) 189 (c. 1696). Förgäfves sökte jag åter uppstämma mig till min förra äfventyrar-enthusiasm; den var försvunnen. Törneros Bref 1: 84 (1825). Somliga .. (psykiskt sjuka) äro exalterade, stojande och omåttligt uppstämda. 2NF 25: 648 (1916).
2) (numera mindre br.) till 8 f, med avs. på sång o. d.: stämma upp (se stämma upp 1 (se stämma, v.1 särsk. förb.)); äv. bildl. Columbus (SVS) 2: 170 (1674). Skalden hade .. uppstämt toner af smärta öfver den nyss aflidne konungens bortgång. 2SAH 40: 541 (1866). Fordom nedhissades (gruv)arbetarne i tunnor, och då plägade de under nedstigandet uppstämma en psalm. LbFolksk. 254 (1890). Om man finner sätt att göra det lättare för oss att leva så skall vi .. uppstämma ett mångtusenfaldigt leverop. DN 24/11 1996, s. C6.
(2) -STÄMMA, v.2 (†) = stämma upp (se stämma, v.2 särsk. förb.); särsk. i uttr. uppstämma ngn för rätten l. rätta, uppstämma ngn till (förhör o. d.). SthmTb. 3: 140 (1600). Bleff sagt, att Matthiæ dagh skola opstäm(m)as alla cappelsboar och vtwijsa (i kyrkan) sina gamble rum på båda sijdor. Murenius AV 85 (1642). Hr Rector sade sigh låtit upstämma bägge parterne till förhör. ConsAcAboP 5: 79 (1680). Bliberg Acerra 11 (1737: för rätten). Almqvist GMim. 1: 198 (1841).
-STÄMMA, -stämning, v.3 (†)
1) (†) till 1 e; jfr stämma, v.3 1 a α, o. -dämma. Ambrosiani DokumPprsbr. 152 (i handl. fr. 1758). Men Söraby Sjö uppstämmes af Barsbro Qwarnar. VexiöBl. 1813, nr 49, s. 3.
2) (†) till 3, 12, särsk.: hugga ut (hål) med stämjärn; jfr stämma, v.3 4 a. Till grundkloss uthyflas en björkbit .. På midten af denna bit uppstämmes ett hål. AHB 117: 5 (1883). HantvB I. 2: 218 (1934).
-STÄNGA, -ning. (†)
1) (†) till 3: låsa upp l. öppna (dörr o. d.); jfr -sluta 2. TörngrenMål. 168 (1801). Sedan .. pålyste Com. Holmbeck offentligt att dörrarna skulle uppstängas på det folket måtte hafva sin frihet. VDAkt. 1837, nr 366.
2) (†) till 10: laga l. sätta upp (stängsel o. d.) (jfr stänga upp); äv. med obj. betecknande markområde o. d.: hägna in. UUKonsP 8: 119 (1668). 180 famnar oduglig gärdesgård omkring Hästehagen, upstänges à 2 öre famnen. OfferdalKArk. N II 1, s. 129 (1753). Arbetet är här hemma påbörjadt med nya vallgatans uppstängning. Johansson Dagb. 1: 214 (1877).
3) (†) till 11 c: avstänga (ngt, i sht vattenflöde); jfr stänga 4 slutet. (Ån) har blifvit begagnad till Grufdriften .. och upstängdes derföre uti en damm vid Grufvan. VetAH 1814, s. 67. Post KoprJordb. 51 (1862).
(1 b) -STÄNKA, -ning. stänka upp (se stänka upp 2); äv. tr. (se stänka upp 1). Farkosten .. (flög) genom det häftiga fallet, hvilket uppstänkte sin rasande fradga öfver båt och menniskor. Gosselman Col. 2: 152 (1828). Mr Jingles ansigte, som var alldeles nedsöladt af den från vagnshjulen uppstänkande gyttjan. Backman Dickens Pickw. 1: 138 (1871).
(4 d) -STÖDJA, äv. -STÖDA, -stödning. (†) stödja upp (ngt); i sht i p. pf.; jfr -stötta. VgFmT III. 3–4: Bil. 2, s. 35 (1583). Takveden .. fasthålles av två längsgående slanor .. uppstödda med korta kottlingar emot täckplankan. Gruddbo 246 (1938).
(10) -STÖKA. (†) särsk.: gm att stöka iordningställa (ngt). Bark Bref 1: 126 (1703). Med församlingens tillhjelp blef prestegården följande dagen uppstökad, så att man fick flytta derin. Læstadius 2Journ. 415 (1833).
(1 b) -STÖP, äv. -STÖPE. (†) stöp (se d. o. 6). Siöarne öf(we)r alt med watn och upstöpe. Broman Glys. 1: 396 (1725). Fredenberg Sågtimm. 6 (1892).
-STÖPA. [fsv. upstöpa] (†)
1) (†) till 1 b, = stöpa, v. 10 a. At aldrig någon nog så stark Winter .. kan hindra, at icke Snön under ifrån isen upstöper och smälter. GT 1788, nr 40, s. 3.
2) (†) till 11 a: gm stöpning (se stöpa, v. 6, 8) förbruka l. göra slut på (ngt). ArkliR 1553, avd. 4 (1554). Opstöptt Till .. Härrelius .. Talgh .. kökenfett. GripshR 1581, s. 58.
-STÖPE, se -stöp.
(1, 1 h) -STÖRTA. störta upp (se störta upp I); särsk. (o. numera bl.) i uttr. komma uppstörtande, komma farande l. rusande upp (ngnstans). Sjömansskaran med rop uppstörtar, och rodden är hämmad. Adlerbeth Æn. 111 (1804). Det var som en orkan .. då .. (flickorna) kom uppstörtande. Wägner Norrt. 41 (1908).
-STÖRTIG, se -sturtsig.
-STÖT.
1) (†) till 1, = stöt II 1 b. Till opstött till the röde Sam(m)etz kiortler. KlädkamRSthm 1554 E, s. 33 a.
2) jäg. till 1 h β.
a) stöt (se d. o. I 5). Stundom blifver .. rapphönskullen sprängd redan vid första uppstöten. Hahr HbJäg. 408 (1866). En mycket stor del av de fasaner som skjuts i landet .. skjuts på uppstöt. JägUppslB 82 (1989).
b) stöt (se d. o. II 8). Jägaren (utväljer) i närheten af uppstöten ett tätt busksnår, i hvilket han kan tillräckligt väl dölja sig. Hahr HbJäg. 421 (1866).
3) [jfr mlt. upstōt] (†) till 7 e: uppror (se d. o. 2) o. d.; jfr stöt I 2 c. Om hans nade maa .. bestyra om cronennes lææn .. saa at hans nade sigh ther med icke skal formoda nagon owilia, eller vpstööt vtaff nagon, som j fortiden offta skeedt ær. G1R 1: 258 (1524). Ihre (1769).
-STÖTA, -else (†, Månsson Ört. 80 (1628), UHiärne Suurbr. 24 (1680)), -ning. [fsv. upstöta]
1) till 1 b: skjuta l. driva (ngt upp ur ngt); särsk. med avs. på maginnehåll: stöta upp (se stöta upp 4); numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ning, konkretare; särsk. i förb. sur uppstötning, i fråga om att mindre mängd saltsyreblandad vätska stöts upp genom matstrupen (jfr sur, adj. 2). Watn, som är bränt aff Nässler tree gånger om Dagen .. hielper för Modrens upstötelse. Månsson Ört. 80 (1628). Att sålunda uppstöta och omtugga födan är det .. som man kallar att idissla den. Thorell Zool. 2: 76 (1861). En väldig (vulkan)kägla, hvars tre i hvarandra liggande kratrar uppstöta ångpelare. 2NF 17: 951 (1912). (Fågel)Ungarna mottaga insektsföda .. som uppstöttes ur föräldrarnas kräva. Rosenius SvFågl. 2: 41 (1921). Om morgonen medan hon högg veden fick hon en sur uppstötning. Aronson FjärdeVäg. 48 (1950). jfr gas-uppstötning.
2) jäg. till 1 h β: driva l. stöta upp (vilt) (jfr stöta upp 5); utom i p. pf. numera mindre br. Weste (1807). Om en lo blir uppstött av drivande hundar i legan och djuret går tätt inpå hundarna .. blir det ofta en snabb rusch. JägUppslB 347 (1989).
3) (†) till 3: stöta upp (dörr o. d.) (se stöta upp 1). Lindesbyshyttan, hvarest för 3:ne år sedan boddörren blifvit uppstötter och 6 skepp. jern borttaget. NoraskogArk. 4: 188 (1713). Sundén (1892).
4) (†) till 3, 12: gm stötande bryta upp (ngt, i sht mark l. stenläggning o. d.); äv.: på sådant sätt ta upp (hål o. d.); jfr stöta upp 1. Så snart någon sten (i gatuläggningen) låssnar, eller genom Gatornes owarsamma upstötande om Wårtiden går lös .. bör Husägaren sielfmant laga det som felar. PH 2: 1282 (1736). I stenbunden mark uppstöttes planteringshålen med järnskodda träspett. SvSkog. 561 (1928).
5) [jfr mlt. upstoten] (†) till 7 e, ss. vbalsbst. -ning: uppror (se d. o. 2) o. d. (jfr -stöt 3); jfr stöta, v. I 2 (f), II 3 e β. G1R 1: 263 (1524). Göre vpstötningh eller Reszingh emote oss theris rette herre. G1R 7: 142 (1530).
(4 d) -STÖTTA, -ning. stötta upp (ngt) (se stötta upp 1); jfr -stödja; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Linnerhielm 1Br. 25 (1787, 1797). Man uppstöttar ej i Spanien vinrankan vid käppar, såsom i Tyskland. Kræmer Span. 98 (1860). Jag berättade om gruvdriften förr – problemen med vattenfyllning, uppstöttning, hälsorisker (osv.). SkolVard. 57 (1977).
(1, 9) -SUGA, -ning.
1) (numera mindre br.) suga upp (ngt); särsk. motsv. dels suga upp 1, dels suga upp 2. För att formera den rena fosforn i stänger uppsuges den ännu smält med munnen uti ett något koniskt glasrör. Almström KemTekn. 1: 156 (1844). Anläggningar, varigenom spån och damm medelst sugfläkt uppsuges i rörledningar av plåt. SvSkog. 999 (1928). I den ena mungipan satt en droppe blod kvar, uppsugen från hennes sönderslitna handflator. Moberg Rid 16 (1941).
2) suga upp (ngt) (se suga upp 3); särsk. i fråga om dels: absorption, dels: resorption; äv. bildl. (jfr suga upp 3 slutet); jfr supa upp 1. VeckoskrLäk. 4: 128 (1783). Från mage och tarm uppsugas de förvandlade födoämnena genom de finaste kärlen. Sundevall Zool. 6 (1864). Hwita ting återkasta alla ljusstrålarne, swarta uppsuga dem alla. Berlin Lrb. 155 (1876). Virkets .. förmåga att uppsuga och afgifva vatten. Ekman SkogstHb. 1 (1908). Den assyriska staten (hade) fått ett .. försprång förnämligast genom att uppsuga och assimilera de arameiska folkelementen. AntT XX. 5: 5 (1919). En .. outnyttjad .. arbetskraft, vilken nog skulle uppsugas av produktionen, så snart högkonjunkturen .. satte in. SocÅb. 1939, s. 9.
Ssg: uppsugnings-förmåga. särsk. till -suga 2, särsk. om absorptionsförmåga. Lundberg HusdjSj. 324 (1868). Prima torfströ bör ha en uppsugningsförmåga af minst 17 ggr profvets vikt. 2NF 38: 916 (1926).
(8 e slutet) -SUMMERA, -ing. summera upp (ngt); äv. (o. numera i sht) bildl., särsk.: sammanfatta (ngt) (jfr summera upp 2). Föregående Räckning har iag till perzedlernes vthräcknande och vpsummerande richtigt igenomsedt. HovförtärSthm 1699 A, s. 2291. Wid biskopswalet 1747 war han .. ordförande i det kollegium, som uppsummerade rösterna. Cavallin Herdam. 3: 41 (1856). Härigenom framstår boken mer som uppsummeringar av forskningsrön än som en genomarbetad monografi. TT 1969, s. 312.
(10) -SUMPNING. (†) jfr sumpa, v.1 1. Hazelius Bef. 145 (1836). Uppsumpning .. (dvs.) åtgärd, hvarigenom lågt liggande delar af en fästnings framförliggande terräng försättes under vatten eller åtminstone göres vattensjuk .. ett af de kraftigaste hindren mot en belägring. 2NF (1920).
-SUPA, -ning. [fsv. upsupa]
1) (†) till 9: suga upp (ngt) (se -suga 2 o. suga upp 3); (jfr supa upp 1); äv. bildl., särsk.: uppsluka. Linc. A 4 a (1640). Minst af allt skulle han anat, att sinnligheten, som han ville döda, nu uppsupit hela hans lif. Rydberg Ath. 287 (1859). Roten uppsuper i vattnet upplösta ämnen. Areschoug LbBot. 3 (1863). 2NF 35: 261 (1923).
2) till 11 a.
a) supa upp (sprit o. d.) (se supa upp 3); numera nästan bl. i p. pf. Linc. A 4 a (1640). Ten som tem (dvs. brännvinskaggarna) finner hafe macht te samme sönderslå, men ickie upsupa. OfferdalKArk. N I 1, s. 103 (1717). IllSvOrdb. (1964).
b) supa upp (ngt) (se supa upp 4). Icke låta honom eller andra, som på fylleri begifne äro .. sina medel upsupa. KulturbVg. 3: 82 (1731). Är hon (dvs. den stulna kråsnålen) såld, pantsatt, eller uppsupen, will Egaren densamma med tacksamt nöje innlösa. VexiöBl. 1812, nr 51, s. 4. Uppsupen gård. Suneson GGrund 87 (1926).
(9, 10) -SVABLA, -ing. (†) svabba upp (vatten o. d.), ”svabla” upp; äv. med obj. betecknande (smuts o. d. på) däck o. d.: svabba (upp). Icke tilstädiandes, at watten lämnas stående bordwarts .. utan bör det straxt upswablas. Siöregl. 1741, 4: B 2 b. Sedan däcket blifvit å nyo väl upsvablat, går manskapet hvar til sit. ReglArméenFl. 1788, s. 100. TIdr. 1897, Julnr s. 30 (med avs. på fläckar).
(1) -SVALLA, -ning. svalla upp; äv. i mer l. mindre bildl. anv., i sht om ngns känslor: flamma l. brusa upp (jfr upp 7 e β o. svalla upp slutet); särsk. (o. numera bl.) i p. pr. HC11H 14: 145 (1680). Snart uphögdes wårt skiepp på ryggen af den högt upswallande wågen. Ehrenadler Tel. 139 (1723). Han räknade på att, om också med våld, komma undan den första uppsvallningen af Furstens vrede. Freja 1838, nr 39, s. 3. Han hade tagit hand om sin minste pojke, som Magda i plötsligt uppsvallande modersömhet börjat dalta med. Heerberger NVard. 100 (1936).
(10) -SVARTA, -ning. (†) svärta upp (ngt); jfr -svärta. Silkes Snören i ställe för litzquard hwilka ähre uppswartade. KlädkamRSthm 1662, s. 81. Hülphers Norrl. 1: 32 (1771).
(3, 10) -SVARVA, -ning. särsk.: (på nytt) svarva (se d. o. 2 b) (ngt); äv. (o. numera i sht): gm invändig svarvning förstora (hål o. d.) (jfr -borra). Genom denna anordning (dvs. ett valsverk) undvikas de täta ombytena af valsar, de dyrbara uppsvarfningarne af spåren samt underhållandet af ett stort och dyrbart lager af valsar. TT 1882, s. 47. Sedan motstående stenhålet noga centrerats, uppsvarfvas hålet något. Ericsson Ur. 235 (1897).
(2) -SVEAR, förr äv. -SVIAR, pl. [fsv. upsvear] (om ä. förh.) om de svear som bodde i Uppland. Wisst är, att fast offta Landet gick i deelning war altid .. Vpsvearnas Kung Öfwerkung. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 632 (1679). En svensk handelsexpansion mot öster, uppburen av gotlänningar och uppsvear, synes ha pågått under århundradena närmast före 800. Carlsson o. Rosén SvH 1: 70 (1962).
(10, 11 a) -SVEDA. (†) sveda (ngt) (se sveda, v. 13), sveda av; särsk.: gm svedjande (se svedja, v. 1 a) bränna upp l. göra slut på (träd o. d.) (jfr sveda, v. 4); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Lindahl Tanckef. 13 (1740; i bild). At et helt hemman, som mäst lefwer af .. (svedjande) det upsweder om året 5250 träd. Gadd Landtsk. 1: 336 (1773). En ung Man .. (som fått) kläderna något uppsvedde. Fischerström Mäl. 11 (1785). Dessa hål (i en trälåda) böra underifrån uppsvedas, för att få bort luggen, som borren qvarlemnat. AHB 117: 14 (1883).
(2) -SVENSK, m.//ig. om person som bor i l. härstammar från Mellansverige l. Sveal. (l. Norrl.); jfr -länning o. mellan-svensk, sbst. KaptPuff 1872, nr 30, s. 2. Uppsvensken kunde inte genast förlika sig med Skånes regnvintrar. 3SAH LXV. 1: 31 (1955).
(2) -SVENSK, adj. som tillhör l. härstammar från l. har att göra med Mellansverige l. Sveal. (l. Norrl.); jfr -ländsk o. hög-svensk, mellan-svensk, adj. Nilsson Fauna 1: 19 (1847). (Det supradentala s-ljudet) är det s-ljud, som i uppsvenskt uttal företräder bokstafsförbindelsen rs, såsom i ordet ”kors”. Nyström Talorg. 15 (1888). Skånska bruk och seder stämma i mycket mer överens med danska än med uppsvenska. FoF 1944, s. 145.
(2) -SVENSKA. särsk. om uppsvenskt språk, i sht om sveamål; särsk. (språkv.) inskränktare, om central dialektgrupp inom sveamålen. (Han) visar, att dialekten .. (i Nyland) har nära slägtskap med den i Götha rike, men icke med uppsvenskan. Sundevall ÅrsbVetA 184550, s. 48. (Han) var värmlänning, och han talade en hastig och något svårbegriplig uppsvenska. MinnHbgSkola 21: 11 (1954).
-SVIAR, se -svear.
(1) -SVIFTA. (†) jfr svifta, v.1 Lågan i luften upswifta. Peringskiöld Hkr. 2: 210 (1697).
(1) -SVING.
1) (†) sving (se sving, sbst.1 1) uppåt. Mothängande uppsving till vändridsittande (på räck). Balck Idr. 3: 297 (1888). 2NF 24: 34 (1916).
2) [eg. bildl. anv. av 1] om (hastigt l. plötsligt uppkommen) stor framgång l. om starkt framåtskridande l. snabb tillväxt l. utveckling o. d., (upp)blomstring; särsk. i fråga om handel l. industri o. d.; jfr sving, sbst.1 1 d α, o. lyftning, sbst.2 1 e α. Att det var herr X, som .. gaf .. (polkan) dess egentliga uppsving i den svenska hufvudstaden. Sturzen-Becker 2: 192 (1861). Efter det starka uppsvinget under stormaktstiden växte .. (Sthm) jämförelsevis långsamt. Ymer 1930, s. 322. Handelssjöfarten har under det gångna året visat ett länge eftertraktat uppsving. VFl. 1936, s. 181. jfr konjunktur-uppsving.
Ssg (till 2): uppsvings-period. De tyska tidningarna berätta, att efter en lång uppsvingsperiod ha nu inställt sig stagnation och till och med nedgång. PT 5/7 1901, s. 3.
(1) -SVINGA, -ning. (numera bl. tillf.) svinga (ngn l. ngt) upp (se svinga upp 1); äv. refl. (jfr svinga upp 2), äv. utan (refl.) obj. (jfr svinga upp 4); särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. ss. vbalsbst. -ning: uppsving (se d. o. 2). Isogæus Segersk. 426 (c. 1700). Jag vardt (i tanken) uppsvingad till Gud. Thomander 2: 154 (1831). Efter döden stadnar kroppen på jorden .. den odödliga delen af menniskan uppsvingar i höjden. Palmblad Fornk. 1: 492 (1844). Kondoren, som ofta uppswingar sig sex gånger högre än de wanliga skyarna, skjuter ned ur rymden med en förwånande fart. Holmström Ström NatLb. 2: 73 (1852). Den kraftiga uppsvingningen i den svenska vitterheten genom den götiska och romantiska skolan. Heikel Filol. 288 (1894). SAOL (1973).
(1 e) -SVULLEN, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. uppsvullen se -svälla. [p. pf. av -svälla o. svälla upp] (kraftigt) svullen (se d. o. 1) l. uppsvälld; äv. i oeg. anv. (jfr svullen 3, 4). Är ock maghen sammaledes .. vpswullen. BOlavi 61 b (1578). Sjögången var .. hög .. och .. (floden) så upsvullen, at man knappast kunde komma öfver den. Thunberg Resa 1: 301 (1788). Vår uppsvullna prestige. GbgP 1951, nr 81, s. 6.
(1 e) -SVULLNA, -ing. svullna upp. När Brösten vpswulna på Barnsängshustrur, och synas som ther wil gå hohl vppå, så (osv.). Utterman Ertmann C 2 b (1672). Bruzelius (har) blifvit efterskickad, sedan gossens hufvud mycket starkt uppsvullnat. AnderssonBrevväxl. 1: 316 (1861). SAOL (1973).
(11 a) -SVÄLJA, -ning. [fsv. upsvälgha] (†) = svälja upp 1; äv. i mer l. mindre bildl. anv.: sluka (se d. o. 2) l. uppsluka (ngt) (jfr svälja upp 2). Thet dödeligha motte vpswolghet wardha aff liffuet. 2Kor. 5: 4 (NT 1526). Hwad iag äger skall iag sälgia / kiöpa wijn och det opswällgia. Holmström (SVS) 1: 238 (c. 1700). (Jordbävningsoffren) som antingen blifwit lefwande upswulgne af jorden, förbrända af elden (osv.). SvMerc. 1: 373 (1755). Bland dessa (grekiska) småstäder gåfvos det vissa, som .. sedermera utvidgade sig .. liksom London uppsväljt en myckenhet byar och åtskilliga småstäder. Palmblad Fornk. 2: 11 (1844). Östergren (1965).
(1 e) -SVÄLLA, -ning. [jfr -svullen]
1) svälla upp; numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning (se b); förr äv. bildl. (jfr svälla upp 2). The meente skee skola ath .. (den ormbitne) skulle vpswälla. Apg. 28: 6 (NT 1526). Lucifer .. upswall i högmod och stolthet. Raimundius HistLiturg. 57 (1638). (Fröet) uppswäller af fuktigheten i jorden. Hartman Naturk. 103 (1836). Man äter (av kålrabbi) den uppsvällda stamdelen ovan jord. ModStKokb. 73 (1983). särsk.
a) (†) om hav l. flod o. d.: stiga (jfr svälla upp 1 a); äv. om källa o. d.: rinna upp (jfr svälla upp 1 b). Widekindi KrijgH 428 (1671). En .. med stadigt friskt rent upswällande watn öfwertäckt Brunn. Œdman Bahusl. 83 (1746). Hafvet, uppsväldt af störtfloderna, häfver plötsligt sina vågor. Rydberg Myt. 2: 611 (1889). Solnedg. 2: 171 (1911).
b) ss. vbalsbst. -ning konkret, om svullnad l. bula l. knöl l. utbuktning o. d. Schultze Ordb. 5212 (c. 1755). En smärtsam upsvällning bakom Örat. Martin Bensj. 351 (1782). På rötterna förekomma hos alla ärtväxter ett slags knöllika uppsvällningar. Forssell InlBot. 101 (1888).
2) (†) tr.: komma (ngt) att svälla upp l. bli utspänt (jfr svälla upp 3); äv. bildl. Det upsvälde honom med högmod. Widegren (1788). Vatten är nödvändigt för att .. uppsvälla fröet. Agardh Bot. 1: 184 (1830). Lägger man ett stycke hud i alkohol eller eter, intränger detta i huden och uppsväller den samma. TT 1887, s. 64.
(1 b) -SVÄMMA, -svämning. (†) om flod l. hav o. dyl. l. vatten: (medförande lera l. sand o. d.) svämma över (omgivande landområde o. d.); äv. med obj. betecknande lera o. d. CAEhrensvärd Brev 2: 65 (1795). Bland floderna, som uppsvämmat dessa landsträckor kan ingen .. jemföras med Nilens mynningar. Carlstedt Her. 1: 216 (1832). Napoleon förenade Holland med kejsareriket ”såsom ett genom franska floders uppsvämningar bildadt land”. Pallin NTidH 159 (1887). Den uppsvämmade leran äger en mäktighet af 10 m. Torpson Eur. 1: 201 (1895). SAOL (1973).
-SVÄNGA, -ning.
1) till 1: svänga l. svinga upp (ngn l. ngt ngnstans) (se svänga upp 1); äv. bildl.; numera i sht ss. vbalsbst. -ande l. -ning. Om tu här Siälen med Hiertans Begär Upswänger till Himlen, rätt säker tu är. Törnewall E 7 b (1694). Såsom en Fogel fasnar och fånges på Lijmstången uthi Lijmet, att han sine Wingar icke upswänge kan. Fernander Theatr. 376 (1695). Marsch på stället med uppsvängning av hälen bakåt (mot sätet). IdrIMar. 1935, s. 46.
2) till 1 g, 3: svänga upp (bro o. d.). Det gröna skenet i mörker och dimma .. (visar) att bron är uppsvängd och sjöfarten .. obehindrad. TT 1899, Byggn. s. 119.
3) till 1: ge (ngt) en uppåt krökt form (jfr svänga upp 3); särsk. (o. numera bl.) i p. pf.: uppböjd, uppåtsvängd. I stället för .. bågspröt (på ett fartyg) gaf man den uppsvängda frambogen gestalten af något djur, t. ex. en delphin. Palmblad Fornk. 2: 190 (1844). Mustascherna .. var uppsvängda i de finurligaste spetsar. Agrell Sthm 149 (1892). En hatt med uppsvängda brätten runtom. Varulex. Beklädn. 250 (1945).
4) (†) till 2: svänga upp (se svänga upp 9), uppmarschera. KKD 2: 30 (1706). Regements-chefen (låter), sedan kompanierne uppsvängt framför de dem tilldelade lägerställen, gifva den för lägrets stående brukliga signal. TjReglArm. 1858, 2: 247.
(10) -SVÄRTA, -ning. (†) svärta upp (ngt); jfr -svarta. En gammall bowiss kiortell vpswärtat. BoupptSthm 1/12 1658. Ahlman o. Forsman (1885).
(1) -SVÄVA. (†) sväva upp (se sväva upp 1); särsk. mer l. mindre bildl. Forsius Phys. 113 (1611). Själen .. uppswäfwar så lätt på andaktens wingar, till det himmelska Jerusalem. Hagberg Pred. 1: 85 (1815). Ofta uppträda .. (dagsländorna) i behagfull upp- och nedsväfvande flykt. 2NF 5: 1072 (1906).
-SY, -ning. särsk.
1) till 1 (g): gm sömnad fästa upp (ngt, särsk. del av klädesplagg); jfr sy upp 2. Rig 1934, s. 105 (c. 1847). Det var tre våder fram och tre våder bak på kjolen, och så var det bröstfickor och ett snedslag uppsytt på ärmen. TurÅ 1988, s. 166.
2) till 10: gm sömnad tillverka (klädesplagg o. d.); jfr sy upp 4. Ett tiotal dräkter (har) uppsytts och ett par folkdräkter inköpts. Fatab. 1947, s. 201.
3) (†) till 11 a: gm l. vid sömnad förbruka l. göra slut på (tyg l. tråd o. d.); jfr sy upp 1. Vthi messo kleder ähr upshytt, s:sijlke – 1/2 lodh. BtÅboH I. 1: 87 (c. 1618). Nordforss (1805).
Spoiler title
Spoiler content