SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÖTTING stöt32, sbst.1, om person m., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. stötting; etymologiskt identiskt med STÖTTING, sbst.2, 3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om halvvuxen gris. Swin .. 2. st(ycken) galtar .. 7. stöttingar .. 1. Snitta. ÅgerupArk. Bouppt. 1762.
2) om pojke l. yngling; särsk. mer l. mindre nedsättande, med tanke på litenhet. Kan en lita på en sån stötting? Du är ju inte ens torr bakom öronen än, har han redan hört många gånger. Salje DessBröd. 165 (1964).
Spoiler title
Spoiler content