SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÖTTALJA stöt3~tal2ja, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stöt- 1906. stött- 1836 osv.)
Etymologi
[ssg med TALJA; förra leden är STÖTTA, v.2; formen stöt- beror på anslutning till STÖTA, v., o. påverkan av t. stosstalje (taljan skall motverka l. förhindra oönskade rörelser, slag, stötar o. d. i hård sjögång)]
sjöt. talja avsedd l. använd att tillsammans med tåg fixera rårna under hård sjögång l. stötta en bom o. d.; jfr STÖTTNINGS-TALJA. Platen Glascock 1: 71 (1836). Ökas vindstyrkan till storm .. uppsättas .. dubbla brassar, s. k. borgbrassar, på rårna, samt stöttaljor, för att minska frestningen på rackarna. Wrangel SvFlBok 75 (1897). Rydholm 147 (1967).
Spoiler title
Spoiler content