STÖTTING stöt3iŋ2, sbst.3, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(styft- 1762. stött- 1732 osv.)
Etymologi
[sv. dial. stutting, stötting, stöfting m. m., kort (timmer)kälke, motsv. nor. stutting, nor. nn. stytting, kort släde; avledn. av STÖTT, adj.; det är oklart hur formen med -ft- har uppkommit. — Jfr STÖTTING, sbst.1, 2]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kort kälke; i sht om kort timmerkälke l. om kälke utgörande framkälke i getdoning, bock (se BOCK, sbst.1 I 1 j); i pl. äv. om kälkarna i getdoning o. d. Stötting är ett slags drog, på .. (vilken) wed kiöres med före om wintren, af biörk giord. Linné Skr. 5: 192 (1732). För att få fram timret till basvägen måste detsamma släpas från stubben, hvilket i Sverige i allmänhet sker med tillhjälp af en kort kälke (stötting). Fredenberg Sågtimm. 27 (1892). Stöttingen (på en timmerkälke) kallas ofta bock och bakkälken get. HbSkogstekn. 255 (1922). Auktion i Tjärnbäck, .. 1 par stöttingar, 2 långslädar. VästerbK 1927, nr 148, s. 8. Duktiga inhysingar brukar dra med stötting! hade kronomannen sig bekant. Carlsson GlestGård. 95 (1943). TNCPubl. 43: 219 (1969).
2) [specialanv. av 1] (numera bl. mera tillf.) om sparkstötting; särsk. i l. elliptiskt för ssgn SPARKSTÖTTING. Såsom ett nyttigt och beqvämt fortskaffningsmedel i allmänhet är stöttingen af stort värde för den norrländska allmogen och arbetaren. TIdr. 1882, s. 15. Gossarna spände på sig skridskorna och sköto flickorna på stöttingen. Söderlund FamBarr. 2: 117 (1906). ÖgCorr. 27⁄1 1968, s. 10.
Ssgr: A: STÖTTING-MED, se B.
(2) -ÅKARE. sparkstöttingsåkare. Balck Idr. 3: 110 (1888). —
