STÖVA, v.1; anträffat bl. i pr. pl. -a.
Etymologi
[jfr fd. støve (d. stuve, dämma, stoppa, hämma); av mlt. stouwen, stöuwen, stūwen, hämma, hejda, motsv. mnl. stouwen, stuwen (nl. stuwen), dets., t. stauen, dämma, stuva, till den utvidgning av roten i STÅ, v., som äv. föreligger i STOD, sbst.2, o. sannol. etymologiskt identiskt med STUVA, v.2; jfr äv. feng. stōwian, hålla kvar, hålla tillbaka (eng. stow)]
(†) undanhålla (ngt), hålla (ngt) inne. The som for:ne gældz betalningh stöffua och forhålla. G1R 4: 165 (1527).
