SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUBALTERN sub1altæ4rn, adj.
Ordformer
(soub- c. 1795. sub- 1630 osv.)
Etymologi
[liksom t. o. eng. subaltern, fr. subalterne, av mlat. subalternus, av sub, under (se SUB-) o. alternus, varannan, avledn. av alter, annan, andre (jfr ALTERNERA). — Jfr SUBALTERN, sbst., SUBALTERNERA]
1) (numera mindre br.) underordnad; om person l. om ngt sakligt; äv. nedsättande: som tillhör en lägre l. sämre klass, lågtstående l. dyl. Kongl. Öfwer-Amtets befallningar til de Subalterne platzer. Nordberg C12 1: 875 (1740). De i nåd stående subalterna hofbetjenter. Fersen HistSkr. 2: 47 (c. 1790). (Goethe) knogade .. med sin teckning som en fattig akademielev, i kamratligaste samliv med en skock subalterna målare. KJohanson i OoB 1932, s. 36. Tingsten Skymn. 32 (1970). — särsk. i fråga om militär rang; jfr SUBALTERN, sbst. 2. Subaltern Officerare. PH 5: 3142 (1751; möjl. ssg). SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 29 (om officerare). Det mod, som saknades hos Sirola och andra chefer (under finska inbördeskriget), fanns i överflöd i de subalterna graderna. Estlander 11Årt. 5: 124 (1930). HT 1934, s. 417.
2) (†) i pl.: ömsesidigt underordnade, samtidigt giltiga. Rett och Skälighet, Rettwijso och rettwijseslindring, sträfwa ingalunda emot hwar andra, .. Vtan the är Subalterna, Thet är, The kunna tillijka wara beståndande. L. Paulinus Gothus Arch. 96 (1630).
3) (numera föga br.) om två omdömen: som är lika bortsett från kvantitet. Tuderus Kiesewetter Log. 56 (1806). Borelius Log. 39 (1882).
Ssgr, se subaltern, sbst. ssgr.
Avledn.: SUBALTERNERA, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content