SUBBA sub3a2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. subba; motsv. nor. subbe, sjaskig l. oordentlig kvinna; till SUBBA, v. — Jfr SUBBIG]
(starkt vard.) ss. nedsättande benämning på (i sht orenlig l. slarvig l. lättfärdig) kvinna; slampa, slinka; förr särsk. om servitris på enklare matställe (i sht ölkafé o. d.) l. om piga. Pastorskan (hade) fått ett halft hum om, att Hennes Nåd (den subban) .. hade lånat hvetemjöl af Mor Märtha (utan att lämna tillbaka det). Knorring Ståndsp. 1: 157 (1838). Strix 1900, nr 10, s. 5 (om servitris). Hans piga var .. okunnig i matlagning som i allt annat, en blekfet subba från Dalarna. Öberg Storstr. 17 (1910). Den tanklösa, dansgalna subban. Ljungquist HerrLPlant. 78 (1936). Kommer inte den sabla subban snart så ja får min pilo (dvs. öl). Fogelström Vakna 10 (1949). Dens. DrömStad 167 (1960; i pl., om skökor). Sjöwall o. Wahlöö PolisPot. 133 (1970; i tilltal till kvinnlig polis). — jfr ÖL-SUBBA.
