[av lat. subiugare, av sub, under (se SUB-), o. iugare, förena (se KONJUGERA)]
(†) underkuva l. undertrycka (ngn); särsk. refl.: bringa (ngn l. ngt) under sitt välde. G1R 29: 742(1560; refl.). Hafve vij en granne Juten, genom hvilkens land vij skole, och .. (i händelse av krig med Spanien) måste vij först resolvera till att subjugera Danum. RP 2: 160 (1632). Jag .. bönfaller .. at icke the werldsligt sinnade måga tymedelst draga plågor och Calamiteter öfwer Land och Rike, at the subjugera sig Kyrkona-grund och alt andeligit Frälse. Dalin Vitt. 4: 467(1749).
