SUBSIDIARITET sub1sidiarite4t l. 01004, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. subsidiärität, eng. subsidiarity, fr. subsidiarité; till SUBSIDIÄR]
1) (†) motsv. SUBSIDIÄR: förhållandet l. egenskapen att vara subsidiär (underordnad). Till utredningen af förutsättningarna för fastställelsetalan hör vidare frågan om, hvad man kalllat, fastställelsetalans subsidiaritet. Därmed åsyftas spörsmålet, huruvida ifrågavarande talan är subsidiär i förhållande till talan om förpliktande. Kallenberg CivPr. 1: 954 (1924).
2) (i vissa kretsar) [utlöst ur ssgn SUBSIDIARITETS-PRINCIP] förhållandet l. egenskapen att ansvar tas l. beslut fattas på så lågt underordnad nivå som möjligt. Subsidiaritet handlar i all enkelhet om att inget beslut skall fattas på högre nivå än vad som är absolut nödvändigt. CBildt i SvD 31⁄5 1990, s. 2. GbgP 10⁄11 1990, s. 2.
Ssg (till 2): SUBSIDIARITETS-PRINCIP. [jfr fr. principe de subsidiarité, eng. principle of subsidiarity; efter nylat. subsidiarii officii principium] princip (se d. o. 4) i fråga om tillämpning av subsidiaritet, närhetsprincip. Det är fel att överlåta allt ansvar på det allmänna (menade påven Pius XI). ”Subsidiaritetsprincipen” .. kräver att olika sammanslutningar, från familjen och uppåt, måste få behålla möjligheten till att själva göra vad de förmår. Broomé Kat. 68 (1975). Peter Andersson använder sig (i debatten om Sveriges anslutning till EG) av det nya innebegreppet ”subsidiaritetsprincipen”, ett begrepp som finns med i de kristdemokratiska partiernas program och som härstammar från den auktoritära katolska socialläran. SvD 4⁄8 1992, s. 3.
