SUBSTANTIALISM substan1(t)sialis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. substantialismus, eng. substantialism, fr. substantialisme; av nylat. substantialismus, till SUBSTANTIAL, adj.]
(numera föga br.) motsv. SUBSTANTIAL, adj. 1: lära l. föreställning som hävdar att det finns något slags substans (se d. o. 1) bakom osynliga fenomen. Wundts polemik mot den psykologiska substantialismen. Vannérus WundtPsyk. 234 (1896). (Den på Hegels filosofi grundade uppfattningen) af det sköna såsom en uppenbarelse af ett substantiellt innehåll .. ett dylikt uppfattningssätt .. benämnes (vanligen) substantialism. 2NF 33: 785 (1922).
