SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUBSTANTIVISK sub3stanti2visk, äv. 4010 l. 1040 (med akut accent LoW (1889), substanti´visk WoJ (1891), sub1stanti4visk l. 30~20 LoW (1911)), adj. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. substantivisch; avledn. av SUBSTANTIV, sbst.]
språkv. som fungerar ss. substantiv; som påminner om ett substantiv l. har ett substantivs natur. Substantiv och substantiviskt begagnade ord. KFSöderwall i 1LUÅ II. 2: nr 3, s. 16 (1865). De personliga pronomina äro typiska ersättningsord och uteslutande substantiviska pronomen. Danell SvSpr. 81 (1927). Substantiviska negativa uttryck som ’ingenting’, ’ingen’, ’det icke varande’. Regnell Sem. 159 (1958).
Spoiler title
Spoiler content