SUCCESSIVE suk1sesi4ve l. 4010, adv.
Etymologi
[jfr t. sukzessive, eng. successive; av mlat. successive, adv. till successivus (se SUCCESSIV)]
(numera föga br.) successivt (se SUCCESSIV b). RA II. 2: 48 (1617). Kongl. May:t wil, at en Lista på alla Revisions-saker skal upsättias, tå Hans May:t wil förordna, huru hwar och een sak successivè skal uptagas och revideras. Schmedeman Just. 605 (1670). (Om) Capitainen blifwer til döds skuten, antager den efter honom i ordningen närmaste Siö-Officeraren, Commandet och så successive efter hwarandra. Sjöregl. 1741, 2: E 2 b. Den sjuke blir successive svagare. Cannelin (1904). Området i dess helhet ställes till universitetets förfogande successive och senast tolv år efter träffad överenskommelse. Örtengren LUByggn. 123 (i handl. fr. 1939).
